Kalla fötter och tungcyklat


I dag fick jag trevligt sällskap! Hasse har äntligen blivit frisk. Han hade rätt pigga ben till skillnad från mig. Bättre har jag gjort i från kan man väl säga. Fick stumma ben redan när vi svängde ut på 315:an. Jippie ungefär.

De blev i stort sett samma runda som i går, hela milspåret på Skalet och rekning av anslutningsspåret till Storhogna. Sista biten var inte direkt så cykelbart. Tungcyklat på myr och ris. Men vackert.


I dag hade jag inte glömt varma strumpor. Men jag tog ett par för tjocka och skorna blev lite små och tårna tappade känslen efter ett tag. Gör om gör rätt nästa gång.
Men trots seg kropp och kalla fötter var det en skön runda. Och vintercykling är inte så dumt, fast vinter är det väl inte riktigt än. En bra början att hålla uteträningen i gång. I fjol misslyckades jag ju kapitalt.

Nu väntar en kladdkaka till efterrätt. Det går åt en del energi att träna förstår ni!

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: