Kuperad fartlek

En dag i veckan står någon form av vidrig fartlek eller intervall på schemat i löpspåret. I går var inget undantag. Kuperad fartlek i Lugnvik direkt efter jobbet. Efter förra veckans fiasko med mat för tätt inpå provade jag att äta mindre och lite tidigare. Vad jag inte riktigt tänkte på var att fil med lite musli till lunch och en vattenmelon och halv banan en timme senare inte ger så mycket energi. Den energin hade jag redan förbrukat vid 4 tiden när jag åkte hem.

Nåväl jag mötte upp Hasse i spåret och så gav vi oss i väg. Redan i uppvärmningen kände jag att det inte var min dag, vaderna krampade, steget ville inte komma och jag pep i luftrören. Kämpade mig dock igenom passet på något vis. Spåret i Lugnvik är inte min favorit, dock det bästa alternativet vi kunde komma på igår. Inte så kuperad som man kunde önska men det funkade skapligt. Ungefär hälften går lite upp och ned, börjar dock med två rejäla backar, vilket gör att jag är som en disktrasa när jag väl för sträcka ut utför. Det är svårt att hålla igen i början.

När det är som dåligast kommer alla negativa tankar, vilket i sin tur gör att det går ännu sämre. I går funderade jag både en coh två gånger på vad jag gett mig in på.
Började få lite perspektiv på 30 km, för om kroppen känns som den gjorde i går när jag väl ska springa Lidingö kommer jag få slita, för efter 1500m i går tänkte jag ge upp, jag hade inte mycket krafter kvar. Mycket handlar om den mentala biten, att inte ge upp och framförallt tänka positivt. Kroppen måste också vara toppfräsch, för minsta lilla krasslighet känns, det går liksom inte att köra på som på cyklen även om man inte är hundra i kroppen.

Summa av gårdagens helvete
2,2 km uppvärmning i lugn takt,
2,2 kuperad fartlek, allstå springa fort uppför och normalt på platten och utför.
Vila ett par minuter.
avsluta med 2,2 kuperad fartlek igen.