• Home
  • /
  • Vardagligt
  • /
  • #52vardagsäventyr – en lekfull cykelkompis med feta däck

#52vardagsäventyr – en lekfull cykelkompis med feta däck

Oktober är för många som cyklar en månad med lite mindre cykling, lite mindre träning och en omladdning inför vinterträningen. Tävlingarna är i regel över. Både kropp och huvudet får återhämtning. Det är offseason helt enkelt. Så även för mig. Även om mina cykeltimmar tenderade att bli lite fler än jag tänkt under den här månaden.

Vi åkte till Spanien och cyklade många mil landsväg. Jag har kört många pass med pannlampa och lera långt innanför cykelkläderna. Men jag har inte tagit i nämnvärt. Bara 4 av oktobers träningspass har varit tuffa. Övriga pass har legat i fikaintensistet, prattempo eller titta vad fint det är ute tempo. Ni fattar. Det har inte gått fort och det har inte varit särskilt jobbigt. Jag har inte tränat så mycket annat tyvärr. Inte som jag tänkt. Ett löppass i Spanien och ett spinningpass förra veckan. I år har det varit ett väldigt högt trappsteg att ta sig över för att teckna gymkort.

Det har varit riktigt skönt att ta det lugnt. Skönt att bara få rulla och hålla i gång benen. Jag har passat på att upptäcka massor av nya stigar och områden att cykla i. Utforskat andra delar av närliggande byar och samhällen. Haft kartfunktionen i Strava öppen och åkt alla nya stigar som dykt upp. Hittat en del fynd själv. Passat på att göra någon vända till sommarens snackis Mumindalen. Sett till att skyltarna sitter kvar. Nålat fast de som ramlat ned.

Så har jag köpt ny cykel. Det har ni nog inte missat. En cykel för äventyr. Både nu i höst och framförallt i vinter. En cykel som är stel, som väger nästan 6 kilo mer än min fulldämpade. Som det krävs lite benstyrka att få i gång och lite uppfräschning av teknik när det inte finns varken fram- eller bakdämpare. Et fet kompis som jag faktist redan har 10 mil på.

Har man en cykel för äventyr så är det ju alldeles lämpligt att just göra ett äventyr. Jag var ensam i stan i helgen. Hasse besökte sin pappa i Rättvik och dottern hängde med sin kille. Jag hade inget särskilt att göra och behövde slå ihjäl lite tid. I lördags bjöd Östersund på solsken. Något jag inte sett på över en vecka. Jag vaknade dock med huvudvärk på lördagsmorgonen och satt okammad och rätt sunkig i soffan vid niotiden när dottern och pojkvännen ramlade in i lägenheten. Satt och såg ut en runda att utforska med fatbiken samtidigt som jag övervägde om jag överhuvudtaget skulle träna något.

Men efter ett par koppar kaffe och lite frukost kom jag ut. Hade packat med min kompis kaffetermosen, en banan och lilla kameran (som sedan visade sig inte innehålla det där viktiga minneskortet, det som satt hemma i datorn). Jag hade rekat en rutt över Rannåsen, ett område med ganska mycket blöt stig och skidspår. Jag skulle sedan åka över Spikbodarna för at slutligen lämna en ny slang till Olle. Han som så snällt lånat ut en till mig efter punkteringen i torsdags. Det skulle ta ett par timmar hade jag tänkt. Ett par timmar att lära känna cykeln och leta lite ny stig. Jag köpte ny slang på vägen ut, smet int ill Kim på Egons, pratade lite och tog med mig en mudgard (ett skydd för framhjulet) i cykelryggan och åkte upp mot Rannåsen.

Tiden rann i väg. Jag studsade omkring på rötter, fick bekänna lite färg uppför innan de stora hjulen fick upp fart. Blötte ned ändå upp till midjan när jag skulle forcera ett mindre vattendrag på en gammal skogsbilsväg. Njöt av solen som faktiskt värmde lite innan ett fint duggregn drog in. Jag ramlade för många gånger när jag inte riktigt fick med mig den stora cykeln upp. Det gick inte fort alls men jag hade riktigt roligt. Roligare än jag haft på länge när jag cyklat. Utför kittlade det i magen när de stora däcken mullrade mot stigen och jag fick ha tungan rätt i mun för att parera den lilla överstyrning som mina däck har. Jag roade mig att hoppa över rötter och landade med en duns. Superkul! Jag tog mig över rejäla stockar utan att fastna och de blöta rötterna märktes inte. Det är helt klart något annat att ta sig fram med en sådan här cykel.

Jag passade på att ta en paus vid Spikbodarna. Vid en av fäbodarna med utsikt över stan. Drack kaffe som värmde gott i kylan när solen skymdes av molnen. Tänkte att det hade varit fint med en extra jacka att ta på sig och när det blev lite för kallt rullade jag vidare mot Torvalla för att lämna av slangen.

På vägen dit hittade jag en alldeles ny och mullig stig i Spikbodarna. En stig jag bestämde mig för att visa Cissi dagen efter. Efter att lämnat av slangen åkte jag vidare mot nedre delarna av Torvalla för att se om jag kunde hitta något nytt även där. Det gjorde jag. En lång slingrig stig som jag memorerade genom att åka den några gånger. Ännu en stig att visa upp.

När benen var lite för trötta och motvinden lite för stark vände jag hem. Glad i kroppen och lite mer kompis med min nya cykel. Nöjd över att tagit tillvara på 3 timmars dagsljus och lite över 3 mil. På många nya stigar och ställen att cykla på. Dessutom hade jag under turen kommit på en riktigt bra idé till ett äventyr lite utanför min komfortzon. Ytterligare ett fatbikeäventyr.

Tänk ändå vad mycket roligt det finns i cykelväg. Landsväg när solen skiner och det är varmt, rolig utförsåkning på downhillhoj, dubbdäckscykling i mörka vintern, lerig mountainbike på hösten, långlopp där dammet yr och som nu, med riktigt tjocka däck. Som verkligen tar sig fram överallt. Det är liksom det här som gör det så roligt. Variationen, lekfullheten i kombination med att få vara ute. 

1

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

4 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: