#52vardagsäventyr – Njupeskär

Vi förlängde vår cykelsemester med en extra dag. En dag att göra något annat än att upptäcka Dalarnas utbud av stigar. Hasse har länge velat åka till Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall. Eftersom vi skulle passera infarten mot Mörkret på vägen hem skulle det inte bli en sådan lång omväg.

Vi städade ur stugan i Sälen på morgonen och packade med oss lunch i ryggsäcken och åkte de runt åtta milen från Lindvallen till Njupeskär. Vi hade inga friluftskläder med oss. Jag hade bara packat ned ett par vita sneakers och skrattade lite åt vårt spontana infall och den kanske inte så bra vandringsutstyrseln. Men spontana ideer brukar bli bra och ryggsäck hade vi iallafall med oss.

Att det skulle vara mycket folk på leden och vid fallet förstod vi redan innan vi letade en tom parkeringsficka vid Fulufjällets nationalpark. Vattenfall lockar människor helt enkelt.

Från själva naturrummet och serveringen hade vi 2 kilometers enkel vandring framför oss. Spångat och grusat för att passa alla. Den första kilometern var lätt och utan några större höjdskillnader och gick över fin myrmark och tallskog. Den andra kilometern bar uppför stegvis för att underlätta vandringen. Vi tog det lugnt i värmen för att inte bli allt för svettiga eftersom vi missat detaljen att ta med ordentligt med vatten.

Som sig bör även om upptäckarpromenaderna är korta fikade vi. En bit upp i skogen efter leden hittade vi en stock att sitta på. Det finns iordningställda rastplatser efter leden men det var helt enkelt för mycket folk i rörelse för att det skulle kännas bekvämt. I stället kunde vi sitta lite på avstånd och titta på den aldrig sinade ström av människor. Facinerande hur otroligt många olika nationaliteter och sorters människor som passerade oss. En varm julidag i Dalarnas fjällvärld. Jag tänkte att det var fint att det var så bra i iordningställt med enkel led att gå på. Det gör att fler kommer ut och får uppleva fjällvärlden.

Oavsett om det är ledat och spångat likt till Njupeskär eller smal stig är fortfarande naturen i fjällen fascinerande. Den skarpa gränsen mellan gammelskog och fjällbjörkskogen. Vyerna som kommer med de höjdmeter man avverkar. Fjällsidan steniga kant som på avstånd ser så nära ut. De stora stenfälten med lav på och rallarrosorna som envist kryper allt längre upp. Det skapar ett lugn inom mig även om det där och då var mer människor än jag möter en vanlig dag på väg till jobbet. Jag fick den där längtan efter stugan i Storhogna, till ljungen på kalfjället och tystnaden vid örnstenen uppe på fjällplatån.

När vi började närma oss fallet fick vi äntligen lite svalka av fukten från vattnet och solen som inte orkade över fjällkanten. Jag stannade upp en stund, förvånad över den stora mängden människor på den lilla avsatsen vid fallet. Vi kryssade oss fram och hittade en ledig plats uppe på stenfältet. Med bra utsikt över fallet och den lilla lagunen under det. En bit bort från sorlet och människorna.

Hasse berättade om att den bästa tiden för att fota Njupeskär ska vara vid midsommar. Den enda tiden på året som solen går upp mittemot det och färgar fallet i guld. Han berättade om bilder han sett från ett sådant tillfälle. Det är magiskt sa han. Vi får göra ett återbesök tänkte jag. Då med riktig kamera och lagom tills solen går upp.

Efter att vi suttit en lång stund uppe på stenfältet och fått välbehövlig svalka tog vi oss ned till naturrummet och serveringen igen. Vek av på leden i en korsning för att få en annan väg tillbaka. Hasse som är intresserad av det mesta i naturen studerade de små informationsskyltarna längs med leden.

Vi avslutade med en glass för att kyla ned oss lite och summerade en fin utflykt. En spontant infall som blev ett fint avbrott på en annars lång resedag hem. Ett alldeles särskilt fint lunchställe i jämförelse med bensinmacksluncher som det annars blir när vi åker långt.

Ett perfekt utflyktsmål för alla, barn som vuxna

Allra enklast är det att åka från Särna västerut längs med riksväg 70 och 311 mot Idre. Man tar av vid skylten vid Mörkret och följer sedan skyltningen till Fulufjällets nationalpark.

Det finns gott om parkeringar och servering samt souvenirbutik. Det går flera lättvandrade leder i området. Bland annat fallet runt som tyvärr var avstängt för renovering av leden när vi var dit.

Vandringen till Njupeskär är enkel och passar för de allra flesta och ett perfekt utflyktsmål med barn. Längs med leden finns små informationsskyltar som berättar om naturen, djurlivet och skogen. Även intressant för oss vuxna. Det finns iordningställda rastplatser efter leden.