• Home
  • /
  • Vardagligt
  • /
  • #52vardagsäventyr – våfflor och skoterspårsskejt

#52vardagsäventyr – våfflor och skoterspårsskejt

Skidåkningen har hitinills haft ett syfte. Att försöka skapa en bra långloppsform inför Nattvasan. Att samla minuter till träningskontot och slipa på tekniken. Pass efter pass, kilometer efter kilometer. Det har gått upp och ned. I bland magiska pass och i bland en ren kamp för att orka och ta sig igenom rent mentalt. Dagarna är från november fram till februari korta och oftast kalla. Vackra men korta. De inbjuder inte alltid till att bara vara ute på skidor.

I lördags struntade vi att samla minuter. Vi struntade i om det bara är några dagar kvar till vårt stora mål den här vintern. Jag ville äta en våffla. Jag ville upp på fjället. Längs leden som jag både cyklar, springer och åker skidor på. Den upp till Jaktstugan som har områdets bästa våfflor. Vi hade inte någon plan för själva skidåkningen utan målet var att få vara ute, fika och bara njuta av dagsljuset.

Vi parkerade bilen vid Storhogna M och åkte anslutningen ned till Vemdalsskalet. Känslan var inte så bra och jag kände mig orkeslös. Vi sa att vi inte hade bråttom, det fick ta den tid det tog. Vi passerade några få turåkare och barnfamiljer och sa till varandra att det ändå inte kändes som den första sportlovsveckan. Men vi anade att det skulle vara ganska mycket folk uppe på fjället även om vesslorna inte transportade så många skidåkare.

Vi tog vesselleden mot Jaktstugan. Den som är runt 3 km lång och ger lite mjölksyra i låren om man vill åka fort. Det ville inte vi och stannade med jämna mellanrum. För att fota och bara stå en stund och titta. Njuta av fjällen och miljön som ger ett sånt lugn. Vi har inte varit upp sedan fjällmaran i somras vilket kändes som en evighet.

Väl uppe och lagom trötta i benen hann vi få ett bord nära eldstaden innan en stor samling skoteråkare kom. Vi beställde våfflor och en stor kopp kaffe. Jag bytte underställströja och så satt vi en  lång stund och bara njöt av värmen från elden och sorlet från de andra.

Jag föreslog att vi skulle ta vägen över fjället hem. Passa på när det ändå såg skapligt ut vädermässigt. Strunta i de lite jobbiga slakmotorna efter anslutningsspåret och i stället njuta av vyerna och skoterspåren. Hasse hade inga invändningar. Det skulle med stor säkerhet ta längre tid och vi skulle inte kunna skejta med någon större fart men det skulle inte göra något. Det skulle bli ett litet äventyr med tanke på hur mycket snö vi har.

Skoterspåren var precis som vi anat mjuka och lösa men det satte bara balansen på prov. Vi skrattade oss ned för fjällsidan och försökte oss på lite off-piståkning. Att göra det på smala skejtskidor är något helt annat än på alpinskidor. Svårt men riktigt roligt. Jag tackade det djupa snöläget när jag hamnade ute bland fjällbjörkarna.

Lagom skakiga i benen fortsatte vi längs med skoterleden upp Storhogna. För att ta det alldeles nyöppnade högfjällsspåret och ännu mer fjällkänsla. Där blev vi tysta. Åkte för oss själva och jag njöt. Njöt av att få vara ute på fjället igen utan krav på fart eller att prestera. Bara lyssna till skidorna mot snön och några avlägsna skotrar. Jag lät tankarna flyga i väg och de landade på en längtan att få göra klart Nattvasan och sedan spendera helgerna på skidor och fatbike med fika i ryggsäcken. Jag vågade också nosa lite på tanken att gå på tur vintertid. Något som jag är så rädd för. Egentligen helt utan anledning. Jag tänkte också på toppturer. Kanske inte i år men nästa.

Högfjällsrundan. En av de finaste på Storhogna och ett vårvintertecken. När den spåras går man mot ljusare och varmare tider.

Vi susade ned mot Storhogna och tog anslutningsprået via backarna till bilen. Stoppade in skidorna i bilen lagom till solen gick ned bakom fjället. En väl spenderad lördag och med massor av guldkant mitt i de sista förberedelserna inför Nattvasan. Sa till varandra att det inte behöver vara så komplicerat att få till vardagsäventyren. För tyvärr har vi fastnat i tanken att det måste göras och inte hittat tillräckligt äventyrliga saker att göra. Det räckte ju gott och väl med skakig offpist-åkning, skoterspårskejt och våfflor.

Hitta till Jaktstugan

Från Vemdalsskalet tar du skidspåret upp tills det delar på sig och vesselspåret kommer. Följ vesselspåret upp på fjället. Vill du inte åka skidor upp och går det vesslor regelbundet från julhelgen och framåt vårkanten. På tillbakavägen kan du välja att åka vesselspåret ned igen eller ta pisten Hildingsbacke om du vill. Följ skyltarna.

Går du på tur kan du nå Jaktstugan från Storhogna. Ta leden mot Fallmoran och sedan leden vidare mot Jaktstugan och Vemdalsskalet. Det är runt 11 km. Du når även Jaktstugan via skoterlederna. Kartor finns att köpa.

Numer kan du använda swish för att betala. De tar dock inte kort men det fungerar bra med kontanter.

Ett tips är att besöka Jaktstugan framåt vårvintern och äta våfflorna utomhus på den stora verandan som ligger i solläge!

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.