Bloggen 10 år – en återblick

återblickbloggen

Från Lida Loop 2012 och min första långloppssommar.

För fyra år sedan gjorde jag en återblick i bloggen. Då fyllde bloggen sex år. Jag avslutade det inlägget som publicerades i oktober 2012 med en fundering;

Det är fredag och mina svärföräldrar är här. Helgen ska gå i vilans tecken med 80-års firande och utflykt till Rissnafallet i morgon och middag ute på kvällen.
Jag och Cissi har styrketränat på Fristilen, mamma och dottertid.  Livet rullar på, jag var på arbetsintervju i går och hoppar in som biståndshandläggare i bland på mitt gamla jobb. Jag är några år äldre, lika träningsfrälst och endorfinberoende, ständigt på jakt efter nya utmaning. Så funderar jag på hur många år till jag kommer att kludda här. Funderar också på hur relevant mitt bloggnamn är och vad den i så fall ska heta.

Det har hänt mycket sedan det här inlägget skrevs. Min svärmor finns inte med oss längre. Jag fick jobbet som jag var på intervju på den gången.. Som biståndshandläggare på mitt gamla jobb. Jag hade sagt upp mig från en fast tjänst i Krokom och hade tur som i dag åter har fast tjänst. Jag är fortfarande lika träningsfrälst, ännu ett par år äldre och har tagit mig an många utmaningar sedan dess. Fyra år till har jag skrivit i bloggen och den har fått en nytt namn och en egen domän. Jag har lärt mig vad webbhotell är och kan mycket mer om bloggar och sociala medier nu än då.

Bloggen var inte bortskämt med bilder förr, de bilder som lades ut var oftast små. Mobilkameror var inte som de är idag och jag tog sällan med mig min kompaktkamera på den tiden. Utseendet har ändrats många gånger sedan starten och med alla temabyten och bytet till WordPress för ett år sedan har gjort att äldre inlägg inte alltid ser så bra ut. Ha överseende med konstiga radbryt eller bilder mitt i texten. Det har väl sin charm det med? Nu när bloggen har gått in på sitt tionde år tänkte jag göra en återblick igen likt den för 4 år sedan. Jag tänker hoppa bakåt i tiden. Från inlägget den 16 juni 2006 som handlade om blommor på min altan tills i dag 2016. Det inlägget behöver jag inte säga så mycket om. Ni får gå in och kika på en fin bild!

”Hemma igen och jättenöjd” – 20 juni 2007

Måste bara få säga det, suga lite på den underbara karamellen. Jag cyklade min första Vättenrunda på 13,38 minuter, 30 mil snitthastighet på 25km/h. Det är starkt jobbat av mig det! Trodde aldrig att jag skulle komma under 15 timmar, inte med depåstopp inräknat. Det slog jag stort, dessutom med depåstopp inräknat. Jag är bra på att cykla jag. Men nu är det också Magnus förtjänst att det gick så snabbt. Vi åkte tillsammans hela vägen och han peppade och stöttade när det var tungt.

Jag hade klarat min första Vätternrunda och sammanfattade det en av bloggens kortaste racereports. Så här i efterhand hade jag velat läsa mer om mitt eget lopp. Hur det kändes, var jag fick mina svackor och sett bilder. Jag minns ju självklart hur det var även om minnet bleknat med åren. Jag hade trott innan att jag skulle sälja min cykel på blocket dagen efter. Det här med att cykla Vätternrundan var ett spontant infall och jag skulle aldrig börja cykla på riktigt. Jag sålde inte cykeln, inte den gången utan fick mersmak. Anmälde mig till loppet året därpå och köpte en ny cykel som jag fortfarande har kvar. 2007 var året när jag blev cyklist och min träning handlade mest om att cykla, mil efter mil och jag sög in all kunskap jag kom över när det handlade om cyklar. Jag hade hittat ett nytt intresse och gruppträning och styrketräning hamnade lite i skymundan. Så ser det ut även nu, 9 år senare.

Bloggen hette då Mitt liv som gymråtta och hade en då avancerad layout med tre fält och massor av länkar. Header och utseende byttes ofta och en av de bilder jag hade då var denna. Sepiatonad i Photoshop och från E45:an någonstans utanför Brunflo.

jjj

 

”Vätternrundan 2008”- 15 juni 2008

Vilken resa, på både gott och ont. Halsont och andra inbillade sjukdomar försvann i Motala. Vi hittade ett jättefint boende i Örebro natten innan, på bäcks bed and breakfast, rekommenderas varmt! Väl i Motala bokade vi sovplats på sporthallen, på gympasalsgolv, och insåg att vi hade glömt våra kuddar hemma. Inte det bekvämaste att ligga med handduk under huvudet och milimetertjockt liggunderlag, tillsammans med snarkande människor, människor som får för sig att pumpa luftmadrass mitt i natten inne i sovsalen och dessutom ha en mage full av fjärilar. Inte mycket sömn innan med andra ord.

Jag stod på startlinjen igen. Redo att ta mig an min andra Vätternrunda. Jag hade fler mil i benen, en ny cykel och kände mig starkare än året innan. Vi hade ett mål att slå tiden från förra året. Det blev en resa som jag inte kommer att glömma. Jag kraschade i en stor klunga bara några mil in i loppet. Magnus, min dårvarande sambo fick laga min sadel med eltejp och jag hade förstört min hjälm även om jag såg det först när jag gick i mål för det gjorde jag. Min cykel höll mycket för att vi monterat reflexer på bromsarna bak. Det var nog det som jag var mest nervös för när jag tagit mig upp från asfalten, att jag skulle ha förstört min nya fina kolfiberram. Tiden det året slutade på 11 timmar och 26 minuter och gav mig ännu mer driv att kanske köra rundan under 10 timmar. Jag fortsatte att cykla under sommaren och ställde upp i några motionslopp här omkring.

2008 hade jag också upptäckt hur roligt det var att cykla moutainbike och hade köpt min första. En tung Scott Contessa i aluminium som egentligen inte skulle hålla för allt jag utsatte den för. Jag studsade omkring i skogarna runt Genvalla och åkte Frösö lång för första gången. Än i dag kan jag le lite åt mig själv när jag tänker tillbaka. Hur jag slet och kämpade men tog mig fram på de mest otroliga ställen.

”En blöt upplevelse” 15 juni 2009

Är hemma, har så gott som landat och smält helgens bravader. Det har varit underbart roligt, dels för sällskapet, det var längesen jag skrattade så mycket som i helgen och så för att jag trotsade min förkylning, satt mig mig på Fujin och slog personbästa. Gjorde några riktiga fynd i tältet också, dock urusla skoskydd men desto bättre cykeljacka!

Även det här året körde vi Vätternrunda och jag skrev en lite längre racereport om loppet. Det var en blöt runda, med kalla fötter och hosta. Jag minns att jag drack hostmedicin på väg ned till Motala, hostade mig igenom natten och undrade om det verkligen var vettigt att starta. Jag gjorde det även om jag i dag aldrig skulle ställt mig på startlinjen. Trots att jag var krasslig gjorde vi en snabb runda och jag pustade min tid. Inlägget var fullt av småbilder men ändå lite likt de som jag skriver i dag. Jag bestämde mig då för att satsa på en sub 10 året därpå.

Det här året hade jag avslutat min utbildning och jobbat som biståndshandläggare i nästan ett år. Jag vikade och trivdes bra. Vi bodde i Genvalla men flyttade sedan till Frösön. 2009 handlade mycket om cykel och om gruppträning då främst RPM, Les Mills variant av spinning. Jag utbildade mig till instruktör och brann verkligen för RPM. Fristilen blev allt mer mitt andra hem. Bloggen hade inte så många läsare men växte lite för varje månad. Jag började använda lite mer bilder i inläggen och bytte header med jämna mellanrum. Så som man gärna gjorde 2009.  Vi hade under julen 2008 varit på Gran Canaria och cyklat i berg för första gången. Därför pryddes bloggen ett tag av denna bild.

kk

Header anno 2009.

”Nu åker vi!” 17 juni 2010

Nu är det dags! Allt är packat och klart, jag är laddad, nu ska det åkas av.

Ett mycket kort inlägg jag skrev strax före avfärd mot Motala det året. Själva inlägget i sig är inte så speciellt. Jag skrev ut mitt startnummer för den som ville följa och såg fram emot min tredje Vätterunda. Det året hade vi pratat i hop oss på cykelklubben.se:s forum om att köra i en sub 10 grupp. En brokig skara cyklister från hela Sverige. Vad jag inte visste jag när jag skrev det där inlägget var att den rundan skulle förändra mitt liv. Allt skulle ställas på sin spets och livet raseras och byggas upp. Det var under Vätternrundan som jag träffade Hasse. Vi klarade vårt tidsmål.

Jag åkte hem och bestämde mig för att separera. Ett enormt stort beslut med en tioåring och ett helt vuxet liv bakom mig. Det blev en sommar som gick upp och ned men jag visste innerst inne att jag gjort helt rätt. Med separationen kom också en viktminskning på nästan 10 kilo och jag var farligt mager under sensommaren. Min fina cykelform som var den bästa i landsvägsväg det året raserades i takt med att jag inte åt. Jag flyttade ”hemifrån” en gång till, ordnade en egen lägenhet och pendlade till Sörmland de helger som Hasse inte kom upp till Östersund. Någon sa vid något tillfälle att det kanske var en 30 års-kris men jag visste att jag valt rätt. Även om sommaren var jobbig så lärde jag mig mycket om mig själv och kan så här sex år sedan vara stolt över att jag vågade även om det inte har varit lätt alla gånger.

headere

Header från 2010. Här började stigcykling smyga in i min blogg och mitt cykelliv. Min gamla contessas dämpare var fin.

”Ny hoj, bra-för-själen-cykling på ÖSK” 10 juni 2011

Alla träningspass behöver inte bedrivas i duracelltempo med blodsmak i munnen och andnöd. Faktiskt inte alls. Men det är svårt att ta de där lugna njutningsfulla passen. Då är det för väl att jag har en dotter som jag rimligtvis varken kan pressa för hårt eller cykla i från.

Lite så tänker jag i dag med även om jag helst av allt och gillar allra mest är att få cykla i ”duracelltempo”. Den här lugna turen gjordes tillsammans med Hasse som nyligen flyttat upp till Östersund och med dottern. Det var premiär på min nya i mitt tycke helt otroligt bra cykel. Vi hade beställt varsin likadan aluminumcube från Tyskland och min gamla Scott Contessa hade Cissi fått överta. Plötsligt hade jag en cykel som faktiskt svalde lite av stöket och som kände rapp och fin. Det var starten på min mtb-karriär i och med den cykeln fast det visste jag inte riktigt då. Senare under sommaren körde vi vår första mtb-tävling, Cykelvasans 45 kilometer och jag fick lite mersmak. Det var ju roligt att cykla i skogen och framförallt roligt att köra motionslopp även om jag kände mig som en katt bland hermelinerna.

Året efter anmälde jag mig i tävlingsklass och körde hela Långloppcupen på den cykeln. Tung och hemsk tyckte jag mot slutet av säsongen men den tog mig till ett par pallplatser. Nu lever cykeln vidare hos våra vänner i Handsjön, still going strong.

vurpa-copy

Bortsett från cykel var 2011 året då jag genomförde en svensk klassiker. En stor bragd av mig som inte stått på skidor sedan skolåldern, är överdrivet rädd för öppet vatten och ingen gasell i löparskor. Klassikersatsningen gjordes tillsammans med Hasse och gav sådan mersmak för skidor att jag nu 5 år senare inte kan tänka mig ett liv utan valla, hårda spår och långa lopp på skidor. Headern det året skvallrade lite om mitt nya intresse. Bilden är tagen i 10 km spåret på Vemdalsskalet ett vintervecka när vi hyrt stuga. Stugan granne med den som vi äger i dag.

”Forsaleden- grym MTB-träning” 17 juni 2012

Jag skrev ju i inlägget om Lida att hällar var svårt att hitta här uppe. Idag fick jag så mycket av den varan att benen var som gelé. Helt enkelt grym teknikträning i dag! Enbart teknisk åkning, en 3:a i boken, dvs tekniskt. Strax under en mil på 1.30 säger rätt mycket. Kunde nästan ha gått sträckan fortare. Hasse graderade turen i sitt blogginlägg till en sjua.

Efter Lida Loop, en deltävling i Långloppscupen var behovet av teknikträning stort. Jag hade tidigare köpt en bok, Friluftsliv i Jämtland där turen Forsaleden beskrevs. Vi provade den och insåg att vi båda hade massor att lära oss. Det blev en utflykt med kaffe och mackor och otroligt fina omgivningar och en hel del vurpor. Det skulle vara roligt att testa den sträckan i dag, se hur jag upplever de tekniska bitarna i dag. Inlägget blev förresten ett av de första i min serie om turtips för mountainbike.

IMG_3018

På den tiden instagrammade jag sönder bilderna med fräsiga filter och ramar. Tyvärr finns den här bilden bara i liten storlek.

2012 var mitt rookieår i tävlingssammanhang på mountainbike. Det var en häftig, spännande och lärorik sommar. Hasse och jag hade först tänkt att genomföra det som då hette Järnmanen i Kalmar, triathlon som sedan blev en officiel Ironman lagom tills vi skulle anmäla oss. När startavgiften blev galet hög tänkte vi om. Jag hade sett och hört om långlopp och tänkte att det kunde vara något. Hela sommaren åkte vi runt på tävlingar. Fick Sveriges alla fina stigar och lära känna många nya människor, några vänner än i dag. Det var en resa i resultatlistan från en åttonde plats på första tävlingen till ett par pallplatser och en sammanlagt andra plats i totalen. En resa som gav mersmak.

”Har vi kört intervall” 17 juni 2013

Jo, är det nåt som mammor, kan och i synnerhet jag, så är det att lura sina ungar. Från morötter och linser i köttfärssåsen till tuffa intervaller på stigar. Med lite lek blir det roligt och i dag lyckades vi bra!

Jag hade lurat min dotter till ett riktigt intervallpass den här sommardagen. Jag behövde få lite fart i benen och hon ville cykla. Jag har haft förmånen att få dela mitt cykelintresse med min dotter under åren. (Och är väl ärligt ganska glad över att hon inte satsade på fotbollen även om jag självklart var stöttande när hon höll på). Cecilia har alltid tyckt om att cykla och började sin cykelkarriär med en liten 24 tums racer. Ju äldre hon blev och ju mer vi cyklade i skogen gled även hon över på stigcykling. Den här sommaren cyklade hon mycket och visade att hon verkligen har tekniken som krävs.

bloggen

Min gamla alu-cube fick ny cyklist och passade Cissi bra.

Det här sommaren var min andra i långloppssammanhang. Jag hade bytt cykel till en lätt och snabb kolfiberhoj och utvecklades enormt mycket. Jag var ivrig och kände att jag kunde vara med och fightas på riktigt och inte bara ha tur som året innan. Dessvärre tränade jag lite för ofta med krasslighet i kroppen och under Ränneslättsturen det året tog det stopp. Jag startade med feber och halsont och åkte akut in på sjukhuset efter målgång. Det blev ett barskt uppvaknande när jag ådragit mig hjärtsäcksinflammation och den tävlingssommaren slutade där i Eksjö. Jag gjorde några lopp senare under sommaren när jag fått klartecken från läkare men kom aldrig tillbaka då. Nu är jag oerhört försiktig och har insett att jag bara har en kropp.

”Turtips MTB – Samevistet och hotellslingan” 16 juni 2014

En kort men vacker tur som bjuder på vackra vyer och en hel del teknisk cykling om du väljer att åka mot Samvistet innan hotellslingan. Cirka 10 km eller runt 3-4 km om du enbart cyklar hotellslingan. En liten lättillgänglig pärla till tur!

Inlägget var ett i min serie om turtips och jag utforskade stigar runt vår stuga. Det var vår första sommar och vi hittade små guldkorn varje tur vi gjorde. Det var också min första sommar med Fujin, den mtb som jag fortfarande kör på och tävlar på även om just tävling den här sommaren ligger på is. En magisk cykel tyckte jag redan då som även fungerade för fjällcykling trots att den inte är fulldämpad. Vi gjorde många utflykter den här sommaren och tävlade med skapligt bra resultat.

2014 växte bloggen mycket och jag fick många kommentarer, många mejl och uppskattade ord från er läsare. Sommaren var en boom för läsarantalet. Mycket tack vare att jag tävlade och syntes i sociala medier allt mer. Det är fortfarande en konstig känsla när någon känner igen mig eller kommer fram och tackar för bra inlägg eller att de följer på Instagram.

”Bananpannkakor och lek på cykel” 17 juni 2015

Jag hade stora planer för min första semestervecka. Eller i alla fall obegränsat med tid att cykla. Kliva upp, äta frukost, hänga lite i soffan och se ge mig ut. Inte behöva tänka på tiden eller ha bråttom till något. Därför tyckte min kropp att det var just i början av den här veckan som den skulle bli lite hängig. Så vila. I går skulle jag ha kört min spinningpass. Men ett litet kill i halsen satte stopp för det.

Jag hade precis gått på semester, laddade för Orsabajken efter en fin tävling på Lida helgen ett par helger innan. Mitt tävlande gick helt plötsligt nästan för bra. jag vilade och den här morgonen kände jag mig rätt pigg. Fick med mig Cissi på en lekrunda på Frösön med downhillbana och fika på Frösötornet. En sådan där dag som jag än i dag kan le åt. Vi har cyklat mycket tillsammans och har roligt, fortfarande ska tilläggas.

Kepsnördarna

Kepsnördarna

Det blev ingen Orsabajk den gången för killet  i halsen återkom. I stället vilade jag och var noga med sömn och mat. Jag var överlag noga att lyssna på kroppen och hade lagt det mesta av min tävlingspress åt sidan. Det resulterade i min bästa tävlingssommar någonsin med ett par vinter och ett par andraplatser på lopp. Bortsett från tävling hängde jag mycket med Happyride och utvecklades som cyklist. Vi tillbringade mycket tid i stugan också. Återupptog löpningen och anmälde oss båda till två fjällmaror det här året.

Bloggen växte mycket och jag skrev många bra inlägg under 2015. Det var roligt när kommentarerna ramlade in och jag kände att jag kunde ge något tillbaka till er som läser. Full av energi och det speglades av i inläggen fram till hösten då jag var nära att krascha. Omorganisationer på jobbet, stress och stor arbetsmängd tog ut sin rätt. Hösten var grå på många visa men det lättade så småningom.

I dag då 10 år efter det första inlägget?

När det här inlägget skrivs klart är det onsdag den 15:e juni. Jag har sprungit på lunchen. En tung runda på asfalt efter en lite stressig morgon och lika stressig lunch för att hinna. Det var inte så roligt men det genomfördes. Ett par kilometer närmare att vänja ett par cykelben att bli löparben. Som vanligt i den här bloggen bjuder jag på en mobilbild. Jag skulle gärna vilja lägga ut fler ”bra” bilder för jag har en kompetent kamera men tiden finns inte alltid och oftast är det spontana inlägg och spontana bilder.

img_3662

kontorsselfie.

Kvällen ägnades åt cykel och våra mtb-träningar med Egons cykelaffär. En del i det samarbete vi har med vår lokala cykelbutik. Onsdagscyklingen som bara växer för varje gång och som gör mg så glad. Att få se hur andra upptäcker hur roligt det är att cykla, snacket om allt som rör cykel och alla leenden. Det är det bästa jag vet. Det här var något jag inte kunde tro att jag skulle göra för några år sedan. Att leda träningsgrupper i skogen var inte vad ”landsvägshelena” anno 2007 hade i framtidsplanerna. Jag trodde inte heller att jag skulle ha tävlat i cykel, gjort en klassiker eller hållit i gång bloggen så länge som jag har gjort.

img_3660

En del av kvällens lugna grupp. En härlig blandning av vana och ovana cyklister.

En hel sommar står för dörren med äventyr, semester lite längre fram och mycket roligt på gång. Sedan kommer och hösten och ännu en vinter. Var bloggen tar vägen i framtiden vet jag inte även om jag har en plan för den. Den kommer att fortsätta vara den blandning den är av träning och en del vardag. Den kommer alltid att vara min egen, mina ord, åsikter och ärlig. Jag tycker om att skriva och kommer att göra det så länge som jag har något att skriva om, något att berätta och någon som läser. Jag hoppas att den fortsätter växa som den gjort under det senaste halvåret.

Så jag hoppas att du stannar kvar ett tag till. Delar med dig av kommentarer och feedback. Det gör mig glad. Glad att ni läser, att ni kommer fram och säger hej och berättar vad ni tycker. Glad över alla fina människor jag lärt känna under resans gång, både via nätet och utanför.

Så grattis bloggen till dina 10 år, från Livet i gymmet till helenaenqvist.se, från bildlösa inlägg till videobloggar. Från blommor på altanen till cykel. Det händer mycket på 10 år. 

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

9 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: