Det är vardag igen med lite semesterblues

Jag har gjort min första arbetsdag efter semestern. I morse så där klassiskt förvirrad när lösenordet till datasystemet var borta och läget inte alls var under kontroll. Det är så varje gång och ett bra tecken. Jag har inte tänkt på jobbet. Den lilla energi jag hade i morse räckte fram till lunch innan ögonen ville fara igen och jag lägga ned huvudet på skrivbordet.

Det mesta beror ju självklart på en natts dålig sömn. Eller snarare en natt med alldeles för få timmars sömn. Det är svårt att ställa om från veckor utan några egentliga rutiner till att komma upp och i väg och jag har inte små barn längre vilket ändå underlättar.

Det är vardag igen. Fyra veckor som kändes långa men som samtidigt sprang i väg. Vi har inte stressat. Inte egentligen haft så mycket planerat mer än för dagen och första veckans rivstart med SM och den andra veckan som innehöll cykeläventyr.

För semestern har innehållit så mycket mer än cykling – det som oftast hamnar på bloggen. Vi har tagit sovmornar, ätit nästan varje lunch och middag ute på stugbron. Jag har gjort det som får mig att må bra. Som att sitta där på stugbron och titta på ekorrarna vi har på tomten. Tittat på träden och låtit tankarna vandra i väg. Vi har varit ute. Tagit fjälltoppar och besökt tjärnar vi inte visste existerade. Som den efter grusvägen mot Börtnan och som hade ett fint vindskydd. Det på bilden ovan.

Vi har fyllt termosarna varje dag och druckit kaffe ur vikmuggarna tillsammans med singoallakex och makrill på tunnbröd. Vi har ätit glass så fort solen har kommit fram och slumrat i soffan på eftermiddagarna. Vi har varit i stan och vänt. För att tvätta och gå på dop.

Vi har sett hur sommaren sakta har övergått till tidig höst i stugan. Hur mörkret kommit allt tidigare på kvällarna och kylan kommit. Den som varit så efterlängtad. Det har gått att andas och röra sig utan att flyta bort. Vi har sagt flera gånger att den här sommaren har varit otrolig och något vi kanske inte får uppleva igen. På gott och ont. Värme som varit så efterlängtat och torkan som skrämde.

Nu är det redan mitten av augusti. Men än är de fina dagarna inte över. De bara ändrar skepnad. Det blir klart och krispigt och naturen skiftar färg. Det finns tid för många äventyr och toppar att besöka. Så småningom lägger sig naturen för att vila. För att vänta på den första snön. Den som kommer som ett puder och gör världen ljus igen. Sedan stundar vintern och jag ser framemot den. Precis som jag ser framemot nästa vår och sommar. Jag gillar årstidsväxlingarna och alla har sin tjusning.

Men det är inte roligt ändå den där första arbetsdagen. För aldrig känns nästa semester så avlägsen som i dag. Precis som semestern aldrig känns så nära och lång dagen innan man stämplar ut. Det var lite vemodigt att slänga soporna i kvällsmörkret i går. Att ta en sista runda i stugan och se att allt var släckt. Veta att det dröjer länge innan jag har så lång sammanhängande tid där igen. Åka hem och lägga Lundhagsbyxorna och shortsen i tvättkorgen och leta fram kläder att jobba i. Ställa klockan och veta att den inte ringer för äventyr nästa dag.

Men jag har sex semesterdagar sparade. Dagar att ta av när hösten kommer. För att få dagsljus och ett avbrott i vardagen. Dagar som jag vårda och ta tillvara på. Fylla dem och alla andra dagar med innehåll som ger energi oavsett om det är semester eller helt vanlig grå vardag.

4

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: