• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • En gråmulen fredag längs Fäbodvägen

En gråmulen fredag längs Fäbodvägen

Ska vi inte hitta på något i morgon? Åka och titta på något? Ta med gasköket och laga lunch ute? Vad tror du om Fäbodvägen? Den har jag velat åka så många gånger. Det ska finnas många fäbodar längs med vägen. Vi kan åka och vända i Börtnan. Jag tror det ska vara jättefint! Eller jag tror jag läst att det ska vara det. På nätet eller i någon blogg.

Vi har nästan gjort det till en sport att hitta på något som går att göra utan att behöva promenera så långt under de här veckorna jag har varit hemma. För det har varit tufft att inte kunna göra saker som jag är van att kunna göra och det har ärligt satt sig på humöret. Så utbrott här och där och i bland en stor hopplöshet som slutat i att vi inte kommit något vart alls. Men det har inte varit lätt att hitta på saker. Jag vill ju gärna komma ut och gå, på fjället eller något i den stilen. Men att åka längs med en väg, stanna och titta och gå en kort bit med kryckor klarar jag av och det är inte så dumt ändå.

Den här fredagen hade Hasse tagit en extra semesterdag och helgen såg ut att regna bort. Vi hade pratat lite innan om att åka till Stekenjokk eller Hällingsåfallet men tiden skulle inte riktigt räcka till. Hasse tyckte min ide att i stället åka längs med Fäbodvägen var bra och det skulle kunna passa oss ganska bra.

Längs med den ska ligga många gamla fäbodar. Sommartid har någon fäbod varit öppen men hur det har sett ut de sista åren kunde vi inte läsa oss till när vi letade den där informationen jag trodde jag hade sett. Oavsett skulle inget vara öppet i sena september. Men det skulle inte göra något alls. Vi skulle bara åka längs med vägen, stanna och titta när vi ville och ta med kamerorna. Vända i Börtnan och åka samma väg hem till Östersund.

Vi packade ned gasolköket och lunch. Tog med oss våra kameror och åkte till Persåsen via Oviken och Myrviken. Därifrån går den runt 4.5 mil långa grusvägen till Börtnan. Och längs med vägen ska det enligt information på nätet ligga runt 30 fäbodar i den fjällnära skogen och sluttningarna upp mot Oviksfjällen.

Det första stoppet gjorde vi bara någon kilometer in på Fäbodvägen. Svedjebuan låg precis invid vägen. Nu folktomt men med spår av kosskit i gräset. De gråa gamla fäbodarna skapade en vacker kontrast i det lika gråa vädret. Den enda färgklicken var det bruna höstgräset och några av husens slitna brädor.

Det är något speciellt att få gå omkring och titta på det här sättet. De gamla husen har sin historia. Står som minnesmärken över en tid som gått, över fäbodlivet som sakta men säkert försvinner. Vackert slitna av så mycket användande, av väder och vind. Försiktigt upprustade men med känslan av gammalt kvar. Jag tänkte på det jag läst innan. Att några av fäbodvallarna bara för 10 år sedan var i drift sommartid men någon enstaka nu. Om någon ens?

Vi åkte vidare. Passerade flera skyltar med avstånd till fäbodar. Vi provade någon av de gamla skogsbilsvägarna men fick vända någon kilometer in i skogen när volvons låga chassi tog mot de steniga vägarna. Här skulle man kunna cykla sa jag. Till varje fäbod. Det skulle vara lite roligt! Eller helt enkelt ta en promenad vid ett annat tillfälle när jag kan gå.

Vi tittade efter djur. Jag efter renar och Hasse efter fåglar. Långt ute på en av alla de myrar vi passerade stod en liten flock med renar. Vi stannade och jag linkade ut för att komma lite närmare. Nyfiket tittade en av renarna upp för att sedan frusta lite och försvinna in i skogen tillsammans med de andra. En liten bit längre fram på vägen stötte vi på en stor tjäder som Hasse försiktigt försökte fånga på bild men hann inte riktigt.

Eftersom vår bil inte riktigt är gjord för knöliga små buvägar fick vi fick helt stanna vid de fäbodar som låg vid vägen, som gamla Fittjebuan. Till skillnad från de vi passerat låg den här inbäddad av färggranna björkar. De bruna väggarna skapade en otroligt vacker kontrast till all färg runt omkring. Jag anar att fäbodvallen i dag fungerar som sommarstuga. En otroligt fin sådan.

Att strosa omkring väcker tankarna hos mig. Hur var det förr? Hur såg det ut? Hur många djur hade man? Hur såg det ut när den stora vägen inte fanns? Frågor man inte får svar på men är fina att tänka på. Sådana här gånger kommer den där barndomsdrömmen upp igen. Att få vara en sommar på en fäbod med djur.

Efter en stund satte vi oss i bilen igen. Lite frusna och hungriga. Vi bestämde oss för att hitta ett bra ställe att luncha på.

När vi nådde vägen upp mot Glen och Arådalen bestämde vi oss för att åka och upp titta. Ingen av oss har varit i Arådalen innan och lunch på fjället skulle inte vara dumt tänkte vi.

Vi stannade till på vägen mot Glen, strax nedanför Arådalens fjällstation. Vid en skoterparkering och ledkorsning. Ett lunchställe på lagom avstånd från bilen. Vi skrattade lite åt att vi blivit bra på att hitta lämpliga ställen med bilen även i fjällen. Så långt i från hur vi annars tänker och gör. Men var sak har sin tid.

I några modiga plusgrader kokade vi vatten på gasköket, till två torrmatsburkar och en panna kaffe. I skydd för vinden satt vi en stund. Tittade ut mot södra Oviksfjällen och jag funderade på hur det skulle vara att springa här eller cykla. Mindes att jag cyklat en gång från Höglekardalen till Glen. En gång för längesedan.

Vi huttrade lite och bestämde oss för att åka vidare. Göra en avstickare upp till Arådalens kapell och STF- Vandrarhemmet innan vi åkte hem mot Östersund igen.

Pratade om sommarplaner och ett återbesök när jag kan gå lite bättre. Vi åkte vidare ned mot Fäbodvägen igen och vidare mot Börtnan. Vände strax innan byn och bestämde oss för att ta en skogsbilsväg mot Svenstavik för att få se något annat på vägen hem.

Vi passerade många fina stora myrar och fler renar. Passerade några sommarstugor men fick till största del en riktigt fin och trevlig grusväg innan vi kom ned i Svenstavik strax innan Galhammarudden.

Väl hemma summerade vi en fin utflykt. Något som jag vill göra om. Kanske en tur i vinter eller nästa sommar. Ta med ryggsäck och gå mellan en del av fäbodarna där det bara finns stig.

2

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: