• Home
  • /
  • Vardagligt
  • /
  • En liten kvällsblogg om omvägar hem, burgare och trötthet

En liten kvällsblogg om omvägar hem, burgare och trötthet

Det är faktiskt en sorglig bild mitt i sin skönhet. Det är 10 februari och skogen ser ut så här. 

God kväll. Jag sitter i soffan i stugan. Lyssnar på Karlavagnen och dricker ett glas rött vin.Vi har tänt upp en brasa och ska snart göra kväll.

Det är äntligen fredag och stughelg och jag avslutade arbetsveckan med att ta en omväg hem i dagsljus. Rullade ned via stigar till Mårtensviken och tog Medvinden med just medvind i ryggen hem. Jag trodde att sträckan jag cyklade var ett alldeles nytt segment och höll god fart med mjölksyra i låren för att belönas med en krona i Strava. En ganska jobbig uppgift med trötta ben efter morgoncyklingen. Ljudet av dubben var inte lika mäktigt som i morse utan störde mest en trött hjärna. Men jag lämnade effektivt jobbet bakom mig. När jag kom hem och laddade upp passet fanns det inget segment som jag trott. Snopet men det gav 10 minuters effektiv tröskelträning.

Sötpommes, finns det något godare?

Vi packade för helgen och åkte ut på Frösön för fredagsmiddag. Tages är vårt nya inför-helg-i-stugan-hak och jag går igenom sortimentet av vegetariska rätter. Deras burgare är riktigt goda och veggovarianten gjorde inte mig besviken. Jag är kräsen när det kommer till burgare.

När vi nådde stugan var månljuset fanatiskt fint även om en mobilbild inte kan göra det rättvisa. Om jag inte cyklat i dag hade jag tagit skejtskidorna ut på fjället. En tur i månsken har jag velat göra så länge men aldrig kommit mig för. Om fullmånen är full i morgon kanske det blir en kvällstur.

Så var det tröttheten.  Tänkte i bilen ned till stugan att jag den här senhösten och vintern varit så otroligt trött. Kanske mest mentalt och det har avspeglat sig i träningen som gått knackigt. Den som brukar göra att jag sover bra. När den inte är som den brukar blir det en ond spiral.

Jag vaknar sällan av alarmet på morgonen. Hasse får väcka mig ett par gånger innan jag under stort motstånd tar mig upp. Energin räcker till lunchtid sedan är det som om någon slår mig i huvudet. De nätter jag sover bra är lätträknade numer. Tankar som snurrar, saker jag kommer på som jag glömt och sedan är det svårt att komma till ro. Jag är nattligt aktiv. Går och pratar i sömnen vilket säkert påverkar min sömnkvalitet men har varit ”lugnare” ett par veckor nu enligt Hasse. Jag själv vet sällan att jag stökar nattetid. Det i sig är är konstigt. Att jag är lugnare men borde vara piggare. Det oroar mig lite. Men det kanske är så här i bland? Positivt är i alla fall att jag sover bättre här i stugan. I tystnaden och mörkret.

På tal om sömn ska jag försöka komma till ro. Ta en sovmorgon i morgon och försöka få så mycket friskluft det går i morgon. Ha en fin helg!

5

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

4 Comments

  • Jenny B

    februari 11, 2017 at 10:32

    Hej Helena!

    Är en trogen följare av din blogg, men kommenterar sällan.
    Vill tacka dig för alla fina inlägg och bilder, men framför allt be dig att vara rädd om dig. Vi är ganska många som försökt borra ner huvudet och köra på genom tröttheten – bara för att träffa den berömda väggen istället. Och då är det lång, lång väg tillbaks.

    Med det sagt hoppas jag verkligen att du får till ett skejtpass i månskenet (Vilket underbart vardagsäventyr det skulle vara!) Och förhoppningsvis får du till en bild eller två för oss andra att njuta av.

    Ta hand om dig!

    Svara

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: