Veckan har varit mjölkvit med små glimtar av sol.

Den här ledigheten har varit efterlängtad och välbehövlig. Ett skönt avbrott i en lång jobbhöst. Jag brukar välja att vara ledig efter julhelgen. För att inte behövas trängas i Storhona och Vemdalen. Under julen är det oftast väldigt mycket folk och det avtar lite efter nyår. I år var det ännu mindre folk, åtminstone i skidspåren.

Den här semestern var också en av få lite längre sammanhängande perioder i stugan. Det blir till sommarsemestern som jag kan var där i över en vecka.

Tanken med veckan var att försöka få in så mycket mängd i skidträningen som jag skulle orka. Slipa på skatetekniken och inte ägna tid åt så många intensiva pass. Jag tog även med mig fatbiken ned för att eventuellt kunna göra någon tur på skoterspåren eller på fjället men förstod redan innan att det skulle vara lite för mycket snö och mjukt. Å andra sidan skulle det inte göra något om jag inte cyklade. Det har jag gjort tillräckligt mycket fram till julen.

Veckan började på allra bästa sätt med en skejtur tillsammans med Erika. Vintern visade sig från sin allra bästa sida och bjöd på sol. Något jag inte varit bortskämd med på länge. Den turen kände jag också hur det släppte i skidåkningen. Äntligen fick jag den där efterlängtade känslan av att kunna åka bra och avslappnat. Det var inte heller något engångsföretelse eftersom känslan höll i sig i passet dagen efter med John och Hasse.

Hasse jobbade så intensivt att han kunde ta ut några extra semesterdagar och vi fick nästan en hel vecka ledigt tillsammans. På onsdagen gjorde vi veckans enda riktigt tuffa skidpass. Vi bestämde oss för jaga varandra runt 9 kilometerspåret på Katrina. Ett bra sätt för oss båda att verkligen ta i. Vi är jämna och vem som går segrande ur våra tävlingar vet vi inte på förhand. Katrinaspåret bjuder på en rejäl klättring över 3 km som är riktigt bra att hitta tekniken i tvåan i. Där som jag har svårast.

Jag hade ett långpass i kroppen från dagen innan och Hasse var vassast men jag kunde plocka in på honom uppför. Överraskande eftersom det vanligtvis är omvända roller. Vi fick runt 40 minuters riktigt bra och hård träning i kroppen och kunde prologhostande åka ett varv på toppslingan för att varva ned.

Min dragkompis Bolt.

På torsdagen kom Jessica på den fina idén att vi skulle skejta milspåret på Vemdalsskalet med hund. Jag fick låna deras Alskan huskey Bolt. Han lever upp till sitt namn och är ruggigt snabb så som huskyes är. Jag var jättenervös innan. har bara skejtat med Bolt en gång tidigare. Då på ett skoterspår utan andra skidåkare. Men vi skötte oss bra både Bolt och jag. Det är en häftig och mäktigt känsla av kraft att åka bakom. För er som undrar- man måste skejta själv men lite lättare är det.  Hasse och Martin hade tagit sig runt milen utan extra hundkrafter och vi avslutade sedan en fin skidtur med fika på Lingers Café.

För att stoppa en snabb hund utför får man ploga lite. Foto Jessica Bodin.

I fredags åkte vi ett varv på skalet och en bit i anslutningsspåret mot Storhogna och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta över all fluffig, djup och tung snö vi fick forcera med skidorna. Det skrek i benen och tempot var det lägsta på mycket länge. Men vi sa båda at det var bra träning och köpte sedan med oss gott fika hem.

I går lördag bjöd  Storhogna och Vemdalskalet på ännu en overkligt fin vinterdag. En sådan dag som jag kommer att spara på. Det var kallt. Runt 10 minus och vindens kyleffekt lite bitig bitvis men det var klarblå vinterhimmel och sol. Träden så ulliga att det nästan var svårt att se vad som var träd och inte.

En fin dag att lägga veckans andra distanspass på. Vi åkte i mjuk skejtbädd så som vi gjort nästan hela veckan. I ett lugnt tempo med fotostopp och lite kalla händer. 30 km in på kontot av bra träning inför Nattvasan. Lite mindre än 3 timmars effektiv träningstid och nästan 4 timmars frisk luft. Det var lugnet före den storm som dragit in i dag.

Sådana här vinterdagar är det svårt att inte tycka om varken vinter eller fjällen. Det är sådana här dagar jag drömmer om när hösten är kall och blöt. För även om veckan som gått mest varit vintergrå på sitt fina sätt så är det nog den här dagen som jag kommer att minnas som allra allra finast. Som jag tar med mig in i vinterns vardag med jobb och stuga på helgerna. Tills nästa gång jag har semester.

Veckan var även så mycket mer än bara skidåkning. Jag har passat på att vila. Hängt mycket i soffan. Stickat strumpor och lagt tid på att skriva och klippa film. Tagit promenader och fotat supermånen som visade sig en av de mer klara kvällarna i veckan. Vi har druckit kaffe i vindskydd och fikat mycket. Vi har skottat snö och burit in ved. Storstädat stugan på det nya året. Sånt där som är så skönt att göra.

I dag kom stormen Cora in över Norge och SMHI hade utfärdat en klass 2-varning. Sådana ska man ta på allvar och vi åkte därför hem på förmiddagen i dag. Innan stormen skulle nå Östersund och blåsa vidare mot Storhogna. I skrivande stund är det lite flurigt utanför och det hörs att vindarna tilltar.  Min pappa som bor i Järpen skrev och berättade att det var kaos där tidigare i dag. I Åre har dottern och pojkvännen suttit fast hos en kompis eftersom tågen inte går till Östersund. Nu sms:ade hon och de hade fått skjuts hem till Östersund. Jag håller tummarna att det går bra för dem och att stormen inte tar med så mycket träd den här gången. Efter Ivar 2013 såg det sorlgigt ut i skogarna här uppe.

Hursom så skrapade jag i hop en riktigt bra träningsvecka med lite över 16 mil skidor och många timmar i spåren. Ett klassiskt pass och resten skejt. En liten tur på fatbiken och galet trötta skidmuskler. Min tvekan inför Nattvasan är borta. Som det känns nu kommer det att gå bra. Kanske är målet lite högt satt men jag tror vi kan putsa fjolårets tid. Det är gott nog!

Så hej vardag i morgon igen. Det känns trots allt ganska bra. Ett nytt jobbår och det ska nog bli bra det!

3

4 Comments

    1. Helena januari 8, 2018 at 21:18

      Man kan aldrig skriva det, det blir inte tjatigt 😉 Du kanske ska göra det?? Det är vackert här, fina dagar, sedan har vi skitdagar med. Tänk vad jag kan tänka att jag vill bo söderut på sommaren när det är lika kallt som på hösten och man har vantar och underställ i juni. Fast det har sin tjusning med på sitt sätt.

      Reply
  1. Det vilda livet i norr januari 9, 2018 at 10:07

    Så himla härligt! Vinterskog är bara vackrast och så vintersol på det. God fortsättning på det nya året!

    Reply
    1. Helena Enqvist januari 9, 2018 at 11:18

      Den kombon är oslagbar! det är något speciellt med snöulliga träd, det går liksom inte att se sig mätt på dem! Detsamma till dig!

      Reply

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge