Forsaleden i gryningen

En söndag för några veckor sedan klev vi innan solen gått upp. Vi kokade kaffe och bredde nybakade surdegssmörgåsar från helgens bak. Vi packade ena kameraryggsäcken med utrustning och min Kånken med frukosten. Vi åkte till Revsund där Forsaleden kan gås på. En led som sträcker sig från Gällö och strax före Pilgrimstad ett par mil från stan.  Där är naturen annorlunda och skiftar mycket. Från stenhällar, lummig granskog och gles tallskog och med vattnet ständigt närvarande.

Tanken var att möta soluppgången och det vackra ljus som blir på hösten. Dagarna innan hade varit kalla och vi ville fånga morgondimman. Vi hade fått rapporter om att det varit dimma på Revsundssjön under veckan och chansen skulle vara stor att även den här morgonens kulle bjuda på det och solsken. Men vädret ville annat och Jämtland bjöd på sommarvärme den helgen. När vi parkerade bilen ljusnade det på himlen men var det var fortfarande dunkelt i skogen. Vi tog leden med försiktiga steg för att inte halka på hala stenar och rötter.  

Medan Hasse försökte fånga en soluppgång vid ett av Forsaåns utmynningar gick jag vidare mot de gamla dammluckorna. Jag letade motiv, letade ljus över sjön och såg framför mig hur fint det skulle vara med gryningsljuset mellan höstlöven. Men i bland kommer inte tankarna ned i kamerans sökare. Bilden kommer inte fram. Lite som att få skrivkramp. Jag tog några bilder i gryningsljuset som i kamerans förhandsvisning inte såg så bra ut där på plats. 

Jag gick förbi dammluckorna och vidare längs med leden och ut mot strandkanten. Satt en stund på en bänk och lät tankarna vandra i väg. Letade små motiv i det stora och såg hur fint ljuset träffade en nästan naken björk. Bakom badade de gamla dammluckorna i mjukt ljus. 

Jag gjorde ett nytt försök att fånga det som ögat såg innan Hasse kom.  Vi åt frukost på samma ställe som jag nyss suttit på. Medan vi drack kaffe och åt smörgåsar övergick gryningsljuset till solsken och gjorde Forsaleden lite brunare och varmare. Jag svettades i jacka och Lundhagsbyxor och vi skrattade lite att det redan var 17 grader varmt. Mitt i oktober. Jag beklagade mig lite över att jag inte såg motiv på samma sätt som jag gör hemma i stugan. Fjällen är enklare att fota. Skogen svårare. Det kräver övning svarade Hasse. Även om det inte skulle bli så många bilder var ändå frukosten ute det som vi var där för. Han är klok min sambo. 

Vi sa flera gånger att det är fint att vi kommer ut på det här sättet. Naturen, oavsett om det är på fjället eller i skogen ger ett lugn i kroppen som är svårt att få hemma i vardagen när den snurrar på som mest. Att byta frukostbordet i lägenheten mot en tyst höstmorgon ger mig mycket. Att få vara med när naturen vaknar till en ny dag. Veta när man åker hem att det bara är tidig förmiddag och hela dagen återstår. Inte varje dag men någon gång i bland. 

Det blåste upp lite när vi packade ned den tomma kaffetermosen och Hasse tog några bilder nere vid vattnet. Vinden tilltog när vi gick tillbaka till bilen. Trötta och fnissiga av för lite sömn och för tidig morgon men nöjda att vi tog oss ut. Omgivna av ett varmt morgonljus som gjorde skogen mjuk. Jag tänkte att det var synd att vi bara besökt Forsaleden med cykel en gång förut. För många år sedan när vi letade stenhällar att öva på. Vi har pratat så många gånger att åka dit. Kanske bada i lagunerna närmare Pilgrimstad och gå hela leden runt igen.

Hemma i stan igen passade vi på att sova en stund medan vinden dånade utanför fönstret. Jag gräddade söndagens laddning bröd när vi åt lunch och bestämde mig för att återuppleva de här 52 vardagsäventyren. De som förut var en röd tråd i vår vardag. Enkla saker som att äta middag ute, frukost någon annanstans än vid köksbordet och uppleva saker vi inte gjort tidigare. Då ett i veckan numer sporadiskt. Men det är gott nog. Bara vi gör något i bland. 

Nyfiken på Forsaleden? Här finns lite att läsa från Bräcke kommuns hemsida och en vägbeskrivning dit. 

Jag fyllde ett minneskort med bilder den där söndagsmorgonen. Tittade igenom dem hemma i Lightroom. Stängde laptop:ens skärm och kände att det bara blivit så där halvdant. Nu några veckor sedan var det inte alls så illa. Det jag tänkte i huvudet blev bilder. I bland behöver saker bara få mogna lite. Det gäller även bilder.

1

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

4 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: