Gla missommar då

missommar

Tårtan misslyckades jag inte med.

Usch vilken surkart jag har varit i dag. På midsommarafton och allt. Jag vaknade lite snorig i näsan och tjockt huvud. Fan tänkte jag. Typiskt när det för en gångs skull var fint väder. Kanske skulle jag helt enkelt tagit en extra vilodag i dag. Men inte gjorde jag det.

Efter lång frukost och cykeltvätt åkte vi ett varv i Biking Dalarnas röda led, den som är 9 km. Efter det hundrade stoppet för att manuellt dra tillbaka bakväxelns växelförare var det bara en liten gnutta förnuft och vuxenhet i mig som hindrade att jag inte riktade en hård spark på bakväxeln. I stället slängde jag hjälmen i gräset. Jag skrek barnförbjudna ord och ville sluta cykla för alltid. Den där bakväxeln har krånglat lite då och då de senaste veckorna men jag försöker alltid förtränga mekaniska cykelproblem. Jag var väl mest sur över att vi inte kunde åka till Falun i morgon för att cykla de handbyggda stigarna där.

Jag var ungefär lika arg och fånig som killen i den där filmen, ni vet han som inte tog sig upp för backen.

Hasse han med det stora tålamodet sa inte så mycket. Han är van.

Vi cyklade klart leden och jag var ännu surare över att jag inte orkade trycka på. Jag som varit så stark tidigare. Kanske hade jag sabbat formen med att köra för hårt eller mesat på passen eller….och ett par andra dumma förklaringar. Vi tog en extra sväng för att åka en fin stig vi åkte på Mörksuggan i fjol och året innan av en händelse. Jag tänkte jag skulle straffa de tunga benen med hårdkörning. Det kändes som att cykla i tjock sirap med en kedja som ideligen inte sträcktes ut.

Vi rullade sedan ned till torget för en spontan glass tillsammans med min syster och hennes familj som passerade på väg till Västerås. Jag blev på lite bättre humör i takt med min systers skratt.

Efter sen sillunch och en timmes sömn gjorde susen för det dåliga humöret. När Hasse väckte mig för att berätta att han lagat min bakväxel så pass att det går att cykla om jag inte ställer den i on-läget, det där läget som förhindrar att kedjan slår kunde jag inte vara det minsta arg längre. Den karln är för snäll. Nu måste jag bara köpa en liten grunka som slitits ut och som inte kostar lika mycket som att byta hela bakväxeln. Laddade upp mitt pass till Strava och såg att jag i alla fall hade tagit två personliga rekord på två stigar. Alltid något.

Nu efter middag och ett glas rött vin blev ju den där midsommaren bra ändå. Vi ska snart hugga in på tårtan jag snodde i hop och dolde ful ihopsättning med grädde och jordgubbar. Det är så varmt att vi fortfarande sitter ute på altanen hos svärfar och Dalarna är lika midsommarvackert som alltid.

(Föressten skulle ni bara veta vilket jobb det var att få till bilden i början av inlägget. ”Stå där, nej vänta, då syns parasollet, där blir bättre, näää nu står du för konstigt, stå DÄR”)

img_3900

Rättvik bjuder som alltid på fina tallmostigar.

img_3899

De här benen är inget att skryta över.

img_3895

Hasse, Patrik, Marie och henens pappa Bjarne och så Ove på kanten. Ett spontant besök som värmde i hjärtat!

 

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

4 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: