• Home
  • /
  • Vardagligt
  • /
  • ”Men det är värt varenda minut när man märker resultat” – Under skinnet på en satsande junior

”Men det är värt varenda minut när man märker resultat” – Under skinnet på en satsande junior

Jag är en nyfiken person. Jag ville veta hur man står ut med kalla tår i pjäxor vinterdag efter vinterdag i väntan på liften. 
Jag ville också veta vad som driver en ung kille att ägna det mesta av sin tid till träning för att nå sina mål.
Veta vad målen handlar om. 
Jag ville veta hur vardagen kan se ut för en hårt satsande junior. Vad som rör sig i huvudet innan en tävling och hur en ung person hanterar den press att prestera som kanske finns, så jag tog ett snack med min lillebror. 
Jag fick veta mer än vad vi pratar om i vanliga fall. 
Det kommer inte att handla om cykel utan om alpin skidåkning, men jag hade en aning om att det kanske inte ser så annorlunda ut jämfört med unga cyklister. 
Hänger ni med?

Vi börjar väl med en presentation. Jag bad lillebror om en bild. Jag vet inte om det låg en tanke bakom men han skickar en bild med cykeltröja. Han kanske känner sin syster?

Niclas Enqvist är född 1996 och uppvuxen i Rätan. En by 9 mil söder om Östersund och ett par mil från ett av Härjedalens bästa skidomården- Vemdalsskalet och Björnrike. Därför var det inte så konstigt att han började åka slalom
som sina större syskon. Niclas var bara 1,5 år när han stod på skidorna
första gången. Hans tävlingskarriär började i 8 års-åldern. 

Nu går Niclas 3:e och näst sista året på skidgymnasiet i Sollefteå. Han tar studenten i vår men har ett år kvar innan han är klar på riktigt. Att gå på ett skidgymnasium innebär i bland 4 år studier för att hinna göra klart kurserna då träningen är schemalagd på skoltid.
Han är en ödmjuk och väldigt målveten ung person som har en klar bild av vad han vill med sin sport.

Jag frågade honom om han minns sin första tävling som 8 årig knatte.
”Eftersom det är 10 år sedan har det bleknat. Men kommer ihåg att jag inte hade fartdräkt då utan täckjacka och täckbyxor. Så när nummerlappen satt där den skulle så sag jag: mamma gud vad fet jag känner mig. Då var tävlandet en helt ny grej, så jag testade mest på hur det var och fastnade för det rejält.
Det gjorde han verkligen och även i täckbyxor och täckjacka gjorde han bra i från sig. I de flesta tävlingar han ställde upp i.

Niclas säger själv att slalom är den gren som han är bäst i och tycker mest om. Han tävlar även i storslalom och super G. När jag frågar vilka tävlingar som han ser som sina främsta meriter svarar han den tredjeplats han tog på en av Sveriges största ungdomstävlingar – Vemdalsslalom. Han rankar också den fina 7:e plats som han tog på USM (Ungdoms-SM) högt. De båda tävlingarna avgjordes just i hans favoritgren slalom.

Jag är nyfiken på vilken backe av alla de som han åkt i som han gillar bäst. För många har backarna blivit och jag tänker mig att det skulle vara en backe som han kanske inte åker så ofta i. Svaret jag får är:
”Under 10 år som tävlingsåkare har man hunnit med att testa många, men säga Hovde, hemmabacken på Vemdalsskalet”. 
Trots alla timmar av träning i den backen, slit och svett och samma lift och omgivning är det den backe som han gillar mest. Egentligen är det kanske inte så konstigt om jag tänker efter. Vissa saker blir vi inte mätta på. Vår bakgård är vår bästa och mest älskade lekplats.


Vilka mål har han? Jag har så många gånger funderat på vad som driver honom, flera timmar varje dag. De flesta av veckans dagar. Alla de timmar han spenderar i bil till tävlingar, på hotell eller vandrarhem, i lifter och otaliga träningsåk. Timmarna i gymmet eller den konditionsträning han ägnar timtals åt.
Niclas svarar att hans kortsiktiga mål är kunna prestera lika på tävlingar som han gör på träningar. Det långsiktiga målet säger han alltid har varit att ta en OS-medalj. Det är inget litet mål. Det är ett häftigt mål. Det är också ett mål jag tänker mig att de flesta 8 åriga knattar formulerar för sig själva. Det som de ser på TV och som många av deras förebilder just gör. Tar en OS-medalj.

Jag ställer frågan om han haft någon förebild. Jag har ju sett de fotografier som hänger hemma hos vår familj. Niclas tillsammans med många av våra stora alpina stjärnor. Svaret överaskar mig på två sätt:
”Jag gillar att gå min egen väg. Så har egentligen haft nån riktig förebild på det viset, men om jag måste säga en så är det Ako Rahin. (Utövar Cross Fit) Jag inspireras av styrkan i kroppen och hur den går att använda både styrkemässigt och konditionsmässigt”.
Niclas vill gå sin egen väg och har så alltid gjort. Förebilden när han måste svara blir inte en av alla de där på väggarna utan en utövare inom en helt annan sport än vad Niclas själv håller på med.

Alla blir inte OS-stjärnor. Någonstans efter vägen från knatte till junior faller många bort. Att intresset dalar och motivationen brister kan vara några av alla anledningar som finns. Det krävs mycket för att orka kämpa vidare och framförallt att orka träna den mängd som behövs. I samband med att Niclas sökte och kom in på skidgymnasiet ändrade träningsupplägget karaktär och så även mängden. Jag ber honom beskriva hur träningen kan se ut under en helt vanlig vecka under sommaren. Hans barmarkssäsong. Jag inser då vilket jobb han lägger ned och vilken stor roll styrketräningen spelar in när det handlar om alpin skidåkning.

En vanlig fysvecka sommartid:
Måndag- 8.30 styrketräning 16.00 allmän styrka (cirkelträning)
Tisdag- 8.30 kondition. 17:00 styrketräning
Onsdag- 16.30 styrketräning
Torsdag- 13.00 styrketräning 16.15 kondition
Fredag 13.00 kondition
Lördag- 12.00 styrketräning
Söndag- vila. 

En vanlig vecka vintertid
 Ca 2.5 timmar skidor varje dag.
Utöver det försöker han lägga in minst 4 styrkepass och två konditionspass. Helger innebär ofta tävling.
Vintern är ofta svårare för honom att ha en strikt fysträning då tävlingar och läger kommer oregelbundet. Han säger att försöker träna så mycket som det går.
Alternativträning säger han inte behövs eftersom han kör så mycket olika träningsformer ändå.

Jag kan inte låta bli att fråga hur han orkar genomföra alla de där passen och fortfarande behålla glöden. Jag frågar också om all träning verkligen är så rolig.
”Egentligen tycker jag alla pass är tråkiga att utföra. De utförs med blod, svett och tårar. Men det är värt varenda minut när man märker resultat, både i backen och på gymmet. Det är de som får lågan att brinna vidare och man gör alla pass som krävs”

I det svaret ryms så mycket av det som gör att han fortsätter kämpa trots att det kommer motgångar. För det gör det någon gång för alla. När allt flyter på och resultaten radas upp är det lätt. Niclas har under en tid haft otur och kört ur under det första åket på tävling. Men  han kämpar ändå vidare. Precis som han säger om sina kortsiktiga mål att kunna prestera lika bra på träning som på tävling är det som driver honom och det som gör att det snart vänder. 

Jag är nyfiken på vilken strategi han har innan en tävling. Hur förbereder sig han för en tävling på två åk med runt 1 minuts tävlingstid? Niclas svarar att han förbereder sig genom att försöka ha så roligt han kan med sina kompisar och med skidorna som han säger. Det är trots allt därför han håller på med det. Han poängterar att det aldrig får bli tråkigt. ”Då är det värdelöst att hålla på. Så min största förberedelse; att ha kul.”

Hur går tankarna precis på start undrar jag. De där sista sekunderna innan han slänger sig ur starthuset.
”Alldeles innan start så fokuserar jag 110%. Håller det fokuset tills jag korsat mållinjen. Jag vet vad jag ska göra och vet att jag kan det.

När Niclas började skidgymnasiet flyttade han hemifrån som 16 åring. Lite över 20 mil från tryggheten och sina gamla kompisar. Jag frågar vad han tycker är det bästa med skidgymnasiet. Han svarar att det absolut bästa är sammanhållningen. Att de blir som en egen liten familj där alla har samma stora intresse. Det blir vänner för livet likaväl som träningskompisar. Han ser också den förmånen att kunna kombiera studierna med en sport han nästan inte kan klara sig utan som en stor fördel. Det kan inte bli bättre säger han. Han sammanfattar det med ett par ord ”en underbar tid tillsammans”.

Det han beskriver är tror jag är viktigt för att orka träna så diciplinerat som ung och långt hemifrån. Att ha stödet av kompisarna som är i samma situation. I bland konkurrenter i banan men vänner utanför.
Han får möjligheten att fortsätta med sin idrott och samtidigt få behörighet till vidare utbildningar. Slipper känna att han försakar skolarbetet. Det är nog även det en nyckel för att våga satsa och behålla motivationen.

Så, hur var det nu med de där kalla tårna?
”Det är faktiskt ett h***te! Det går inte att klä på sig mera om fötterna. Men med tiden vänjer man sig. När fötterna väl har domnat bort i kylan känner man dem inte längre. Så det är bara att härda ut. Men det är inte kul.”

Det finns alltså ingen bra lösning mer än att härda ut. Det här sållar agnarna från vetet. Jag skulle nog aldrig ha kunnat tagit steget till tävlingskarriär på skidorna. Mina fötter domnar långt tidigare än Niclas. Nu räcker det gott för mig att frysa lite de där få gångerna jag åker skidor för att det är roligt!

Till sist ber jag Niclas ge några tips till dig som vill satsa på din idrott oavsett ålder och disciplin.

  • Att alltid ha glädjen kvar.
  • Komma i håg varför man tycker det man gör är roligt!
  • Våga satsa fullt ut och gå sin egen väg.

Vi låter den sista bilden tala för sig själv. Skidor är inte bara kalla fötter och tung träning.

Jag hoppas, inte bara som storasyster att han får stå på start i ett OS så småningom. Få nå sina drömmar och känna att han kan prestera lika bra på träning som på tävling!

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

8 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: