När jag tar farväl av vintern

Två helger har Storhogna bjudit på vårvinterväder. Makalöst vackra och varma helger. I dag är det mulet och grått och regnet hänger i luften. Det är skönt på något sätt. Dels för att bara vara i stugan och pyssla lite med saker som måste göras och dels för att jag brände mig rejält i går. I kväll ska jag göra veckans sista intervallpass. Jag rullar ned till Klövsjö och kör styrkeintervaller uppför berget.

I två helger har jag tagit farväl till vintern. Så som jag brukar göra. Förra helgen med att gå upp riktigt tidigt och stå en stund på toppen av fjället med kameran i handen. Jag såg hur solen gick upp och spred ett otroligt fint ljus över Storhogna och stugområdena. Jag var så trött den söndagen att jag inte riktigt visste vad jag fotade eller om jag ens lyckade ta en bild. Jag förde aldrig över några bilder när jag kom hem. Hasse tittade igenom minneskortet och påstod att det fanns ett par guldkorn. När filerna landade hemma hos mig stan såg jag det också. En pistmaskin i gryningsljuset, morgonsol över Medaftonshogna och Storkvällshögen och en ensam skoterförare som likt mig fotade soluppgången över fjällen.

Den morgonen var en av de sista morgonturerna Hasse pistade backarna på Storhogna. Nu kör de kvällstid när snön börjar töa bort. Det var också min sista morgontur med kameran den här vintern. Nästa gång är det försommar på fjället när jag är här. Tiden går fort och årstiderna växlar i kapp med dem. Det ser likadant ut år för år och går lika fort. Det känns inte som om det var särskilt längesedan vi längtade snö i november när vi satt en kall och lite blåsig eftermiddag nedanför Jaktstugan och tittade på en gul solnedgång. Undrade om det skulle bli vinter och såg att de lagt ut lite snö i pisterna.

I går tog vi den sista skejturen för i år. Sista fjällskejten i sockrig mjuk snö och tussiga skoterspår. Samma tur som förra helgen med lika mycket värme och sol. Vi kryssade mellan påskfirarna på Storhogna och mötte fler skotrar än förra helgen. Stannade uppe på Oxsjöfjället och åt en banan vid en fikasten. Tog oss sakta ned mot den stora myren vid Oxsjön och vidare mot Storhogna igen.

Vi konstaterade att på en vecka hade det gått fort. Fjälltopparna är svarta så som de blir när solen tinar fram stenarna. Under träd tittar marken fram och det är bara på skoterspåren som snön är packad. Vi åkte sakta, njöt av att få vara ute en allra sista gång innan snön försvinner helt. Sa till varandra att det är de här dagarna man längtade efter när det var som allra kallast och mörkast. När händerna frös i flera lager av vantar och dagarna var korta.

De sista kilometrarna av skidturen i går gick i tystnad. Jag tog ut skären för sista gången, trampade runt i kurvorna för högfjällspåret och kände en liten tjock känsla i halsen. Över att det var slut. Slut på en skidsäsong som inte blev lika intensiv som åren innan men som varit fint. Helt utan krav på fart eller timmar i spåret. Bara skidåkning helt enkelt. I bland för att bli trött och i bland bara för att få frisk luft. Det har varit en fin vinter. En annorlunda vinter på många sätt. Men nu väntar en fjällsommar. Långa ljusa kvällar och nätter och många äventyr. När man minst anar det börjar man längta snö igen.

Men tills dess. Tack för i vinter!

3

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: