Om att vara rädd om sin tid

Jag har gärna flera bollar i luften samtidigt. Vill så mycket och tänker att det alltid löser sig. På ett eller annat sätt löser det sig även dygnet bara har de timmar det har. Maximerar tiden och pusslar för att få det att fungera. Jag har också svårt att säga nej. Jag säger ja och löser det och tappar bort mig själv någonstans på vägen. Det har visserligen gjort att jag fått uppleva mycket och hamnat på vägar jag inte trodde jag skulle.

Men samtidigt är det en inre stress som gnager allt mer. Redan nu i januari börjar våren och sommarens planering bli full med förfrågningar och jag börjar pussla i huvudet men backar lite när jag kommer på vad jag har lovat mig själv. Att prioritera det som jag verkligen vill även om det innebär att roliga saker går mig förbi.

Jag jobbar heltid, jag har mycket som ska göras på kvällar, jag ska träna och försöka bli så bra jag kan bli till sommaren. Jag ska lära mig en ny disciplin inom cyklingen, jag ska cykla ett jättelångt lopp i Norge och samtidigt vill jag ha utrymme för långa fikaturer med ryggsäck i sommar. Utflykter med vänner till ställen vi pratade om i somras och så vill jag ha stugtid på semestern. Tävlingsschemat är inte satt, men det finns tankar och helgerna på vår och försommar rinner alltid i väg i hög fart. Min semester ligger tidigt i år. Just detta är det viktiga för mig till sommaren. Det som kommer att få plats utan att det gnager inom av mig av att tiden inte räcker till. Det betyder i sin tur att jag får plocka bort saker som kan vara roliga, saker som andra vill och önskar för att få plats för mig och min tid. Plats för mig och min familj och den tid som är viktig för oss. Likaså att ha tid att bara vara. Inte göra något alls.

Jag har lovat mig själv att vara rädd om min tid. För är jag inte det och låter allt rusa på kommer jag snart inte uppskatta tiden och inte orka. Inte orka det som är viktigt och det som betyder mycket. Det är inte lätt att säga nej men gör jag inte det är det ingen som tackar mig när jag inte orkar längre. Och frågar mig själv vad det värsta är att våga säga nej. Egentligen ingenting. Men i bland finns rädslan över att göra andra besvikna. Att inte leva upp till förväntningar som jag tror finns.

Visst kan jag avundas många andra som har ork, tid och spurtar ur sig ideer och genomför dem. De som alltid fixar att många järn i elden. Men jag är inte där och har balanserat för länge på gränsen mellan att orka och inte orka länge. Jag vill inte upprepa den våren som var, när jag var så trött och lättirriterad och kunde slappna av först när semestern kom. Dit vill jag inte igen.

Så jag tar hand om min tid. Gör det som jag verkligen vill göra även det innebär att många roliga saker får passera. Kanske gör jag sådana sedan, när tiden verkligen finns.

Hur tänker du om det här? Säger du nej eller försöker du pussla för att hinna allt?

6

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

8 Comments

  • Tobbe

    januari 24, 2019 at 18:07

    Jag använder mig av olika målmetoder och har planerat mitt år (periodiserat) utifrån de målen som jag satt upp. Det gäller såklart inte bara träning utan jobb, ekonomi, familj, nöjen osv.

    Jag vet hur mycket tid jag har att förfoga över och var det finns buffertar för spontanitet och rekreation. Jag går alltid igenom min plan två gånger per år och styr om skutan utefter hur vinden blåser. ”Vad är viktigt för mig idag”

    Allr handlar väl till sist om att hålla reda på tiden, alla bollar och prioritera. Har man tydliga mål så blir det enklare att tacka nej och köra sin egen linje känner jag. Lite egoistiskt kan tyckas men vill man något Kanske sådana egenskaper behövs.

    Jag använder många digitala verktyg i min vardag för att hålla kollen och hjälpa mig på resan från a till b.

    Detta är nog väldigt individuellt men ovan funkar för mig för att nå målen och vara strikt i vardagen.

    Kanske lnte alls svarade på din fråga nu känner jag 🙂
    Tobbe recently posted…Rapha Festive 500 – 2018My Profile

    Svara
    • Helena

      januari 24, 2019 at 22:15

      Jomen det gjorde du, och tack för att du delade med dig. Klokt sätt att skapa balans och intressant. Vilka digitala verktyg använder du?
      Du sätter fingret på en grej som jag känner i bland, den biten att prioriteringar kan ses som egoistiska, det är i bland det som jag kan känna även om jag vet att måste jag nå vissa mål måste jag också tacka nej till saker eller bara för att få tiden att räcka till.

      Svara
  • Lena Indahl Jonsson

    januari 24, 2019 at 18:51

    Hej
    Varför inte göra 2019, eller delar av det till ett ”ego” år? Utvärdera sedan hur det var och blev. Att alltid vara positiv och pepp på allt, kan ju faktiskt sända ut fel signaler. Det kan uppfattas som att Helena säger ju aldrig nej och får ju in så mycket på sitt schema, så hon måste vara världens lyckligaste och bästa människa. Innerst inne kan det vara tvärt om. Det är väl när man ligger där i sängen och inte vet vad man heter, som man undrar varför man inte sa nej. Vi har bara ett liv, låt det vara ett liv som tankas på mer energi, än det dräneras. Jag gav Katja några ord förra året och jag ger dem till dig nu: Den som aldrig varit svag, vet heller inte hur det är att vara stark!

    Svara
    • Helena

      januari 24, 2019 at 22:12

      Kloka ord Lena! Just det att jag oftast hoppar på saker ligger mig i fatet i bland och att det i bland är svårt att tacka nej. Speciellt till det som kan vara roligt,ge bra erfarenheter osv. Men under hösten när det pockade på med saker jag gärna skulle vilja göra men insåg att det aldrig skulle få plats i livet vågade jag säga nej. Förklara varför och kunde landa sedan med en skön känsla. sedan att jag i grunden är pepp och positiv till saker och ting är ju jag och inget jag vill ta bort men måste prioritera lite. För som du säger, att inse att man skulle sagt nej tidigare är inte där jag vill vara. Tack för din kommentar!

      Svara
  • Märta

    januari 26, 2019 at 22:12

    Jag är ganska restriktiv när det gäller att boka in saker för tätt. Även om många saker är väldigt roliga blir det jobbigt om det händer för mycket på kort tid. Så tyvärr blir det mycket nej, men jag vet att det behövs för att jag ska må bra. Tror att folk i min omgivning vet att jag fungerar så, och att de inte blir stötta om jag tackar nej till saker.
    Märta recently posted…Kärringkroppen till trotsMy Profile

    Svara
    • Helena Enqvist

      januari 28, 2019 at 09:05

      Jag tror man lätt gör sig själv en björntjänst när man inte säger nej trots att man vill det, då tros det att man kan. är man som du i stället restriktiv och kan säga nej blir det ju lättare. Jag har en bit dit snart så! Tack för att du delade med dig 🙂 Intressant att få höra andras tankar och hur man tacklar saker.

      Svara

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: