• Home
  • /
  • Vardagligt
  • /
  • Om vi duschar blir vi fräschare, hörselminnen och Katjas fina inlägg

Om vi duschar blir vi fräschare, hörselminnen och Katjas fina inlägg

Vi har förenat nytta med nöje i dag på eftermiddagen. Läxläsning och bloggskrivande. Eller snarare ett sätt att få tiden att gå och båda bli lite mindre rastlösa. Cissi är också sjuk. Vi båda är inne på vår tredje sjukdag och frånvaro från skola och jobb. I går eftermiddag var jag pigg och helt inställd på att gå till jobbet i morse. Att kanske försiktigt dra i gång träningen på torsdag. Vi planerade helgens aktiviteter vid middagen i går. Utförsåkning på Vemdalsskalet och ett långpass på skidor. När jag skulle gå och lägga mig tog det om. Med feber och skakighet i kroppen. I morse var det bara att inse att det skulle bli en dag till hemma.

Vi tillbringade förmiddagen i soffan. Jag försökte titta på SM-tävlingarna i skidor. Rena terrorn när det kryper i benen som inte fått röra på sig. När jag låg och slumrade i soffhörnet tänkte jag på att vi har hörselminne likt luktminne. Ni vet när minnet väcks av dofter. Oftast positiva och man får en sådan där längtan i kroppen.

När jag hörde ljudet av speakern i bakgrunden till TV-kommentarerna heja fram damer som gick i mål reste sig håren på armarna. Jag tänkte på målgången i Mora. När man kommer under portalen och någon ropar ens namn i micken. Eller den där lokala cykeltävlingen i Vemdalen i somras.  När jag strax efter målgång skulle försöka prata utan att flåsa för mycket och samtidigt vara så nöjd att det liksom bubblade i kroppen. Eller när jag tillsammans med en annan åkare åkte under målportalen i Jokkmokk efter 20 mil på skidor. Det var inte många där men en glad speaker. Jag tänkte också på alla gånger en hejande publik har lyft mig så mycket att jag gråtit efteråt. Att ett litet heja, du ser stark ut kan betyda så otroligt mycket. Jag tänkte på stämningen runt tävlingar och lopp och saknade den oerhört mycket. Till och med alla blåa bajjamajjor vid Vasaloppstarten. Men snart är jag där. Det är inte många veckor kvar till Nattvasan och det magiska i att få stå på en startlinje och sedan passera en målportal.

Framåt ett-tiden rycktes jag ur mina lite dimmiga tankar när det började det lukta gott från tonårsrummet. Hon sa uppfordrande att om vi duschar blir vi fräschare. En snabb titt i hallspegeln ledde till en lika snabb dusch och byte av sunkiga kläder till lite mindre sunkiga kläder. En flytt i köket för att sitta upprätt och dricka kaffe. Passa på att läsa Katjas otroligt vackra inlägg om Basedown Snowmile. Vilka bilder!

Men ändå och på tonåringens språk. Det här suger. Jag klarar inte av att vara sjuk. Jag blir för rastlös, nästan nere och längtar ut. Gnäller efter ynka tre dagar. I morgon är det säkert bättre och helgens planer ska genomföras. Jag vill cykla, åka och skidor och vara ute i snön.

I brist på hej-jag-har-tränat bilder får dottern agera bloggbildsmodell. 

1

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

3 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: