Tio saker jag längtar

Frihet

Katja postade saker som hon längtar till. Jag fick lite inspo från det. Nu råkar ju livet trumma på i hundranittio och julångesten kryper på. Stressnivåerna är farligt höga och jag skulle helst vilja dra i handbromsen, ta ut semester och inte tänka. Leta lite frihet. Känslan av att vara liten i det stora utan krav. Nu är inte verkligheten så tyvärr. I stället får jag leta stunder i tillvaron som ger återhämtning och lite andrum. Inte det lättaste i december. Här är träningen ett andrum för mig. Jag behöver bara fokusera på mig själv och känna att jag lever. En känsla jag behöver.
Det finns saker jag längtar till. Saker som jag ser framemot. 

Julledigheten, eller snarare ledigheten. Jag gillar inte julen fast det får man inte säga har jag förstått. 2 veckor utan väckarklocka och tid att tänka. Vi åker till stugan dagen före julafton. Hasses pappa kommer upp och är hos oss. Det ser jag framemot. Cecilia firar jul hos sin pappa i år

Att ta mig skateskidorna och vara först på nypistad skejtbädd. Manchestermorgon på längdskidors vis. När morgonljuset färgar omvärlden rosa och jag får vara ensam i spåret. Höra andhämtningen och känna pulsen.

Så som jag längtar nypistad skejtbädd längtar jag också efter räls. Skidspårsräls alltså. Sol och långpass med kexchoklad i midjeväskan och bra tryck i stakningen.

Jag längtar också långa carvingsvängar och puder. Längtar fika i värmestuga och sittlift. Googels och mjölksyra i låren efter ett par åk i svarta pister i Björnrike. Likaväl som jag ser framemot grym vårskidåkning på Storhogna i ren natursnö och lite snällare pister. I år blir det nya pjäxor och hjälm

Spanien i månadsskiftet april/maj. Vi åker ned alla tre. Jag längtar att få visa Cecilia Rebate. Längtar boccadillo i en spansk liten by med herrar som spelar kort vid bordet bredvid. Längtar sol och korta bibs.

Längtar efter att få köra tuffa intervaller på trainern. På riktigt. Just handlar det om pannbensjobbiga trösklar och någon form av  ”grundträning”. Längtar att få känna krutet i benen och pirret inför säsongen 2015. Tempo, mtb och långa distanser väntar runt hörnet.

Vasaloppet. Jag längtar efter att få stå på start och känna mig så föreberedd jag bara kan! Snart där. Eller åtminstone inte så långt kvar i alla fall.

Att få känna mig riktigt hungrig. Så där så snålvattnet rinner. Längtar efter att få längta riktigt mycket efter något gott. Det var längesedan jag gjorde det. Min aptit är inte vad den brukar.

Till Fristilens nyingivning. Jag kommer att återkomma till det i ett separat inlägg. Men det vankas önskespinningspass med min grymma kollega på nya hojar!

Sommaren när jag tänker vakna upp i tält och borsta tänderna i en fjällbäck. Kanske har jag tagit mig fram på mtb:n i stället för vandrarkängorna. Kanske har jag gjort ett litet äventyr av våra svenska
fjäll. Vi får se!
 
Det längtar jag till. Mest just nu att den här månaden ska gå och jag får lite ledigt. Det längtar jag mest till.
0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

4 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: