Varför bloggar jag egentligen?
 |
| Ett blogginlägg bör ha en bild. Denna får väl illustrera att resan inte är slut än. För bloggen alltså. |
Bloggen hade inte många läsare från början. De närmast sörjande och någon som halkade in emellanåt. Kommentarerna var få och jag blev glad för minsta lilla livstecken från någon läsare. Det är jag ju självklart i dag också. Kommentarer är ett sätt att kommunicera med er. Det är ju trots allt ni som läsare som gör min blogg levande. Den har sakta men säkert växt.
Men i bland funderar jag på varför jag bloggar. Om jag ska fortsätta eller strunta i det. I bland sjunker självförtroendet och jag tycker att jag mest babblar om helt ointressanta saker som inte intresserar någon alls.
Jag får i bland kommentarer kring det. Varför ”fläker” jag upp mitt liv? Vem är egentligen intresserad av att läsa? De är de mer kritiska kommentarerna. Andra är intresserade på riktigt varför jag i stort sett dagligen postar inlägg.
Till de mer kritiska säger jag att jag gör ett val. Vad jag postar är många gånger noga övervägt. Jag lämnar inte ut allt. Den del av mig som jag bloggar om är bara en liten del av det som jag är och gör. Min närmaste familj har alltid gett tillåtelse att figurera på bilder och i text. Min övriga familj omnämns sällan eller aldrig. I bland är jag personlig i bland inte. Jag gillar själv en blandning av distans och mer personliga inlägg. Det är alltid roligt att få lära känna en person bakom en blogg också.
Att det finns människor som är intresserade visar min statistik och det gehör jag för bloggen. Det är i bland en svindlande känsla när någon kommer fram och tackar för en bra blogg och den inspiration jag ger.
Men varför bloggar jag då? Av olika anledningar.
För att själv minnas. En blogg är som ett fotoalbum eller de där gamla dagböckerna fast utan lås. Det är roligt att kunna gå tillbaka några år och se hur jag tänkte, vad jag gjorde och skrev om. Minnas tillbaka och minnas igen. För mycket jag gör glömmer jag bort. De där små sakerna ni vet, de man har ett svagt minne av men inte mer. Se tillbaka och känna mig lite stolt över det som jag faktiskt gjort. Alla lopp, alla tävlingar, framsteg och roliga saker som jag tagit mig an.
Jag bloggar också för att det ger mig mycket i kontakten med er. Utan bloggen hade jag säkert inte ”träffat” en del av andra bloggare med samma intresse. Hade inte fått alla bra tips kring prylar och vilka cyklar jag ska välja eller vad det kan vara jag frågar efter.
Jag har nått ut med bra saker, kanske lärt en och annan bloggläsare något om träning eller cykel eller vad det nu kan vara. Jag lär mig mycket av detta.
Genom bloggen har jag också fått till en del bra samarbeten vilket inte är att förakta. Jag tjänar inget på min blogg. Det är ett hobbyprojekt. Ett roligt sådant. Jag vårdar den ömt och försöker att hålla en viss kvalité även om jag många gånger spårar ur, åtminstone i mitt eget tycke.
Framförallt är jag glad att just du läser och återkommer. Glad när du skriver en kommentar oavsett om den är lång eller kort. Glad att jag kan inspirera och jag hoppas du hänger med ett tag till!
014 Comments
Leave a comment
Har alltid trott att du bloggar för min skull ;D Nä men skämt åsido. Jag kan också få svackor ibland och tänka what for liksom, men samtidigt finns det en anledning ingen kan ta ifrån en – för att man älskar att skriva och har nåt att förmedla. För att det får en att må bra. Vilket således för min del innebär att ta pauser då och då (jag bloggar t ex sällan om helgerna). För att inte glömma att jag äger bloggen och inte tvärtom. Kram och sluta aldrig! 😀
Det är ju för din skull;-) nämen visst är det som du säger, kul att skriva, mår bra av det och jag skulle väl behöva lite mindre idéer och kanske inte spamma min blogg varje dag:-) nejdå jag blir kvar, och DU med, med din blogg!
Klart jag hänger med! Även om jag oftast redan vet vad du ska skriva eller var med om det du skriver om så är det alltid lika spännande att läsa det med DINA ord. Puss!
Ungefär så som jag tänker när du skriver. Jag vet ju också men alltid kul att få läsa det;-)
Tycker bloggen är kul och inspirerande. Fortsätt gärna att blogga.
Vad roligt att höra Hans! Jag blir glad. Det ska jag. Det är svårt att inte göra det.
Jag är himla glad att du bloggar, och att du inspirerar mig och att det finns en liten (men växande) bloggosfärfamilj av cykeltokar som även gillar att skriva. Rock on Helena!
Dina ord värmer Elna <3 Håller med, den lilla skara är underbar och större blir den och gladade blir jag!
För mig är det väldigt mycket detsamma. Bloggen är främst för mig själv – men det är grymt kul när andra får inspiration, ger mig feed back på det jag gör eller jag kanske ibland tom kan dela med mig av goda tips. Sen kan jag ibland undra hur i hela världen andra hinner med att skriva så ofta och hur alla kommer på stoff till nästan dagliga inlägg. Det gör inte gör, varken hinner eller orkar. Men alla måste ju göra sin grej, annars hade det blivit dötrist. Vi hörs vidare i cyberrymden och till våren, i skogen!
Det är det som är tjusningen, när man lyckas inspirera och får feedback! Jag gillar din blogg!
I bland har jag nästan för många ideer och tankar att skriva..i bland kanske jag skulle sålla lite mer..eller något sådant.
Det hoppas jag att vi gör:-)
Följer din blogg och kollar varje dag om du skrivit något nytt! 🙂 Du är en stor inspiration och det är ofta jag pratar om dig med maken. Att hon, Helena, som cyklar mountainbike i fjällen, du vet… och hon, Helena, som cyklade alla de där milen själv i somras, du vet… Ja, och så vidare. 🙂 Du finns där i bakhuvudet och inspirerar nog mer än du tror. Tack. Kram. 🙂
Men vilka fina ord. Jag blir alldeles rörd. Tack…och tack själv för den inspirirationen DU ger MIG! Fortsätt med det!
Åh tack! Nu blev ju jag rörd!
[…] ämnet har jag berört förut och tankarna jag hade då stämmer överens med de som jag har i dag. Bloggandet har varit en resa i tiden, från blommor på […]