Winter workation – om att växa lite
Efter att fått lyssna till 4 duktiga fotobloggare fick jag en nytändning i fotandet och stannade på vägen hem. För att fånga det fina ljuset efter en väg.
Det har gått lite mer än en vecka sedan jag satte mig i bilen för att åka upp till Åre för att delta i Influencer of Swedens Winter Workation. Nervös och förväntansfull. Jag bestämde mig i i sista stund. Faktiskt den sista anmälningsdagen att åka. Tanken hade självklart funnits där mycket tidigare men jag var osäker om jag hade något där att göra. Om jag platsade in eller skulle känna att jag hamnat i fel sammanhang. I bland kan större sociala sammanhang få mig att backa. Så det var ett stort steg att åka.
Ett stort steg i det avseendet att att tro på att det man gör faktiskt är bra. Jag fick en fråga för längesedan av en bloggläsare om vad jag är rädd för. Det här var en sådan sak. Att våga tro på att det jag kan eller gör är bra för att sedan komma fram till att jag inte är det. Att bubblan av självförtroende ska spricka om någon säger att jag inte ska tro att jag är något och att jag inte ska sväva i väg utan hålla mig på jorden.
Det är första gången som jag satsar lite extra tid till att utveckla mig blogg och det är bitvis skrämmande. Vad ska andra tänka och tycka? Att driva en blogg är ett ensamt arbete och det tar tid. Tid som jag avsätter på kvällar och helger. Mellan träningspass och familjeliv. Jag formulerar idéer, bygger layout och skriver. Det är sällan det finns någon att bolla med, prata om tankar som dyker upp eller ställa frågor. Någon som kan säga om innehållet är vettigt, om det finns något läsvärde och om bilderna är tillräckligt bra. För det är lätt att tvivla i bland. Men jag älskar att skriva, tycker om att få dela med mig av det som jag brinner för, om den kunskapen jag har och en önskan om att fler ska hitta till träningen med glädje i stället för pekpinnar. Att fler ska upptäcka tjusningen i att cykla. Jag vill också dela med mig när det inte går så bra precis som det är i livet i bland. Det gör att jag inte känner att svårt att publicera inlägg så ofta som jag gör. Den feedback jag får i från er som läser, de kommentarer eller mejl gör att jag vill fortsätta, utveckla och förfina men samtidigt inte tappa det som är den här bloggen.
Att bara ha tid för att skriva det kändes som en vardagslyx.
Jag hade inte behövt vara rädd. Det var en befängd tanke om att inte passa in eller inte kunna bidra med något. För helgen i Åre genomsyrades av gemenskap, värme och en öppenhet. Det var en häftig känsla att vara en del av det. En del av så många olika människor i olika bloggnischer. En del som mig som har bloggen på sidan om och andra som lever på den. Och ändå delade vi alla något gemensamt.
Det gavs tid till att prata, diskutera och lyssna till hur andra gör och tänker. Att det är så lätt att höja kraven på sig själv och inte riktigt hinna med, att tappa bort sig själv och om att brinna för mycket. Starka berättelser som både gav skratt och en del tårar. Om att komma tillbaka och framför allt om att tro på sig själv. Elnas föredrag om att vara stor i en liten nisch och den passion som driver henne framåt var en sådan sak som fick mig att växa lite och känna att jag faktiskt är bra på just det jag gör. Likaså att höra hur andra tänker på samma saker som jag gör, som jag kan brottas med och tvivla kring oavsett hur stora bloggar de har. Det gjorde att den ensamheten jag i bland känner mildrades lite.
Elna tog en fin bild på mig i helgen. Precis innan vi skulle ut och åka skidor.
Det var en ny upplevelse att befinna sig i ett sådant här sammanhang. Att det inte var ett dugg konstigt att fota allt, att sitta tillsammans i en lobby för att skriva, ett ge sig själv tiden. Att kameror låg framme vid middagarna och ingen höjde på ögonbrynen när maten skulle fotas. Det var en miljö som gjorde mig mer kreativ och gav så många intryck och tankar och jag har inte landat ännu. Inte riktigt och kommer att bära med mig den här helgen länge. Helgen som fick mig att växa. Sträcka på mig och förstå att jag faktiskt törs göra saker. Att jag inte var i fel sammanhang utan hamnat precis rätt. Jag kommer att ta med mig mötena med så många inspirerande och varma människor. Jag hann tyvärr inte prata med alla och var lite för blyg i början men jag tror och hoppas att jag kommer få möjlighet att träffa många av dem igen. Jag tar med mig all den kunskap jag fått och inte ursäkta min blogg som jag i bland gör. Jag vet att ni uppskattar det jag skriver och det betyder mycket. För utan er som läser finns inte bloggen.
Min anteckningsbok är full av idéer och tankar, om små uppslag och saker som jag kan göra bättre. Ord och meningar som inte enbart är för bloggen utan mer för mig själv. För att jag ska kunna backa när jag börjar tvivla. Dessutom händer det spännande saker i bakgrunden som helgen bringade mycket klarhet i!
Mer läsning om helgen och så otroligt många fina bilder har de andra deltagarna skrivit om och delat med sig. Här är några av dem av alla.
Annie som skriver Vegokäk
Erika som jag tidigare var kollega med i nätverket Bloggar om Hälsa
Katarina som driver den fantastiskt fina rese och fotobloggen Äntligen Vilse
Katta från Bucketlife, en blogg jag läser ofta.
Emmi som har bloggen Explorista, även den en blogg jag följer.
Daniel Ryden, helgens enda manliga bloggare
Rania, fotograf som tar oerhört vackra bilder och driver bloggen Rowan Tree
Annika som kom med så många bra tips.
Julia som driver bloggen daysbyju och som nu ligger som en favorit hos mig.
Jonna vars blogg jag läst så länge och äntligen fick träffa.
29 Comments
Leave a comment
Alltså, det var ju en grym helg och jag ska se om jag kan sammanfatta lite tankar i helgen. Helt stopp i veckan, har mest låtit det landa helt enkelt. 🙂
Det var verkligen det! Så har det varit här med, jag har nästan känt mig bakis och inte sovit något. Att försöka skriva något överhuvudtaget har varit svårt.
Ser framemot dina tankar! Föressten var det roligt att träffas ”på”riktigt även om vi hann prata så mycket. Det kommer förhoppningsvis fler gånger 🙂
Det var SÅ kul att ses och ska jag ge lite specifik pepp så är det (förutom att det var kul att hänga och att jag tror på dig/er) så kan jag säga att du har den i mitt tycke snyggaste headern av alla.
Kör bara kör! Kram
Det var verkligen det! Tack 🙂 Headern får hänga med länge till. (Jag tror också på oss, det kommer att bli bra, kan också vara så att vi kommer att vara lite frågvisa framöver)
Jag är också så otroligt glad att jag åkte och fick vara med om den här gemenskapen. Så härlig helg!
En helg som kommer att finnas kvar länge! Jag hoppas det blir ett återkommande event. För det var inte sista gången jag vågade mig i väg!
Äsch, gräm dig inte Helena. Det är helt ok att känna och uttrycka tvivel ibland. Så tråkigt med maskinellt egoboostiga bloggar! Det som jag alltid gillat med din blogg är att den är DU. Alltid ärlig, genomtänkt men inte som nån glansig tidning. Du gör ett kanonjobb. Fortsätt vara du!
Katja tack TACK för de här orden! Du får vänligt men bestämt säga till om jag fladdrar i väg 😉
Jag tänkte exakt samma sak, kring att en är så liten och inte har något där att göra. Jag bokade in mig sista dagen, rätt sent på kvällen och ångrar det inte en sekund. Så häftig helg och så kul att träffas. Känns mer levande att läsa varandras bloggar nu också. Läser din blogg med Helena röst i huvudet och det känns än mer spännande och roligt att läsa och följa 🙂
Jag gillade din energi Erika! och så roligt att få träffa dig i verkligheten och jag hoppas att det blir fler gånger. Haha, jag har din röst i mitt huvud när jag läser hos dig och håller om att det ger lite mer att fått träffa den bakom bloggarna i verkligheten. 🙂
blir så glad av att läsa detta; du är grym!
Tack Sara, vad glad och rörd jag blir av dina ord! Så var det så roligt att få träffa dig, vilken värme du sprider.
Men åh, fina bilder och så kul att du tillslut bestämde dig för att vara med. Jag var själv lite orolig men alla är ju så varmt välkomna, oavsett ämne eller storlek på blogg – så härligt att höra att du hade det bra! Hann inte prata allt för mycket med dig, hoppas vi ses på andra event i framtiden <3
Tack Rania! Precis så var det och också det som var så häftigt med helgen, att vi var så spridda i olika ämnen. Jag har hittat så många fina bloggar att läsa, som jag annars aldrig skulle ha hittat. Det hoppas jag med att vi gör! Du inspirerade mig i massor och du är en grym fotograf!
Så härligt det låter! Hade gärna varit dör också, om det hade funkat. Du är en av dem jag alltid fastnat hos, flr du skriver så levande och personligt. Jag blir så himla sugen på skidåkning (så här års) när jag hänger här!
Det hade varit så roligt att få träffa dig Malin! Tack för de fina orden, de betyder mycket 🙂 Jag kikar in hos dig också, ofta men är så dålig på att kommentera. Kram!
Åhh, jag har nog fortfarande inte landat – flyger på drömmar, inspiration, motivation & bergsluft fortfarande! Och som du skriver, känslan när man har hamnat i helt rätt sällskap, den känslan är helt oslagbar!
Den är verkligen det, hade inte trott att det skulle bli så bra som det blev. Jag tror det tar ett bra tag innan man är tillbaka i verkligheten, ju fler dagar som går desto mer kommer jag på att jag lärt mig, tagit in och allt mer inspiration kommer.
Underbart att du åkte. Du är grym!
Tack Mari 🙂 Jag ångrar det inte och vill tillbaka, helst redan nu 🙂
Du är grym. Du var det innan och du kommer med all säkerhet att bli ännu bättre på många saker, men det du är bäst på kunde du redan innan: att vara du. Är väldigt glad att du bestämde dig att åka, det var så fint att få hänga lite med dig!!!
Tack <3 Jag kan inte annat än att hålla med! Nu har vi åkt skidor, vi måste faktist cykla tillsammans också någon gång i framtiden!
Jag tycker att du sammanfattar det väldigt väl. Känner igen mig väldigt mycket i att vara rädd för att satsa! Men tänk att jag aldrig ångrar mig när jag väl gör det. Kram!
Jag tror det handlar om att jag behöver bli lite modigare, för jag tror inte att jag behöver ångra mig! Kram!
[…] efter en konferens Emilia: Att slås ner av lycka. Och upp igen. Så himla fint skrivet. Helena: Winter workation – om att växa lite. Helena skriver bra om mycket som jag själv tänkte på under […]
Tack Helena – vad glad jag blir av att höra att du gillar bloggen! Jag kan ju säga att du inte var ensam om att vela om att åka! Men sånt bra beslut det var! Tack för en trevlig helg och hoppas vi syns snart igen! 🙂
Jag trodde att jag var ensam om det, men det är väl så för alla 🙂 det hoppas jag att vi gör!
Kan bara instämma i alla ovanstående kommentarer, trodde jag skulle vara helt ute men kände mig åtminstone bekväm med miljön så jag åkte, och så blev det ju precis hur trevligt som helst!
Kul att ses och hoppas på något summer workation så man får hänga med dig och Elna och cykla lite! 🙂
[…] den första turen vi gjorde i januari 2017 till Björnrikestugan. Jag hade nyss kommit hem från en winter workation i Åre och missat snöskovandringen då. Lite längre fram på vårvintern tog vi med Cecilia och vandrade […]