#52vardagsäventyr – Zorngården i Mora

När jag gick i 6:an på mellanstadiet gjorde vi en skolresa till Dalarna. Vi var bara 4 stycken i hela mellanstadiet i Ljungdalen och fick plats i en Saab 900 om jag minns rätt. Fler än så var vi inte. Vi åkte med en lärare och bodde hos hennes bekanta i Grycksbo. Det var vår och träden hade precis slagit ut. Om jag inte minns fel åkte vi från vårvinter i Ljungdalen, långt i från gröna björkar. Vi skulle besöka Dalarnas kända konstnärsställen. Varför vet jag inte. Kanske hade det med skolundervisningen att göra eller så ville vår lärare det. Vi barn kanske inte riktigt hade önskat det som skolresa. Men att få åka i väg ett par dagar och se något annat var roligt. Jag tyckte redan då om att få gå på muséeum och hade ett visst intresse av konst.

Jag kommer i håg att vi besökte Carl Larssons gård i Sundborn, gick på Zornmuséet och besökte Gopsmor där Zorn hade en ateljé. Det sådde ett frö den där skolresan och jag föll för Zorns konst. I gymnasiet när vi läste konsthistoria skrev jag en uppsats om hans konst. Det var något med hans tavlor och dalamiljöerna och alla akvareller som fångade mitt intresse.

Nu många år senare hade det fallit i glömska. När vi skulle planera veckans vardagsäventyr och hitta en aktivitet som passar även svärfar föreslog jag Zornmuséet i Mora för Hasse. Han tyckte det lät som en bra idé. Av en slump träffade vi ett par kompisar på vägen ned till Rättvik och Ida rekommenderade Zorngården i stället för muséet. Det var intressantare tyckte hon. Vilket vi höll med om.

Så i söndags gjorde vi en utflykt till Mora. Vi hade först en tanke om att gå både på muséet och besöka Zorngården. På plats avgjorde svärfar att det skulle räcka gott och väl med att besöka Zorngården med guidad visning och innan det ta en fika på Mora Kaffestuga. Vi höll med. Det skulle ge oss mest trots allt. Tjejen i kassan försäkrade oss om att det inte skulle vara något problem för Ove att ta sig upp för trapporna och gå den visade guidningen på gården. Hon hade varit där med sin farfar som varit 80 år. Ove sa inget om att han hade ett par år över åttio.

Tillsammans med tre andra kvinnor fick vi en guidat visning av gården. Något som verkligen förhöjer upplevelsen och gör den än mer spännande. Rum för rum fick vi gå igenom och fick veta det mesta som var värt att veta. Som att paret var de första privatpersonerna i Mora som hade telefon på den tiden. Apoteket var först. Vi fick ta del av många för den tiden häftiga tekniska lösningar som dammsugare, ringklockor till de gäster som besökte gården och paret.  Få veta om hur gården var ett företag med så många anställda och hur skickligt Emma Zorn skötte det.

Parets Zorns matsal. I dalafärger och porslin värt en förmögenhet.  Foto: Hasse Gustafsson

Om alla för den tiden kända gäster som varit där. Hur varje detalj var noggrant vald och vilket jobb som legat bakom för att göra ett muséet av deras liv. Det som Emma Zorn såg som sin livsuppgift efter maken död.

Det var som att kliva in i en tidsmaskin. En känsla av att vara på besök och värdparet bara var ute på gården någonstans. En liten underlig känsla men ändå häftig. Med en guide som var både kunnig och hade förmågan att fånga vårt intresse. En timme som flög i väg.

Visst faller det ofta ett skimmer över ett sådant här konstnärshem. Ett skimmer av kärlek och en romantisk bild av tidigt 1900-tal. Verkligheten ser nog precis ut som den gör nu, lite annorlunda under den vackra yta som många av oss gärna visar upp. En installation av ett till synes lyckligt liv men som alla liv har upp och nedgångar.

Det var också de tankarna jag tog med mig i bilen hem till Rättvik. En snabb googling bekräftade lite för mig alldeles för glättiga slutord om ett lyckligt liv och äktenskap. Oavsett väcktes ändå tonårstidens fascination för Anders Zorns konst och en längtan efter att få se tavlorna igen. Likaså var vi alla tre nöjda och fulla av intryck och enade om att det var en fin utflykt. En utflykt som passade oss alla.

Själva konstmuséet tar vi vid nästa besök i Mora. Kanske får jag med mig min dotter. Dock är jag osäker hur intresserad av konst hon är.

Är du i Mora – gör ett besök!

Zornmuséet och Zorngården har öppet året om. Öppettider hittar du på deras hemsida. Själva Zorngården visas endast med guide och är något som jag rekommenderar att du går på! Se till att lösa biljett innan eftersom de bara tar 15 personer per gång. Det finns kombibiljett om du vill besöka de båda.
Zorngården är inte handikappanpassad och du får gå i trappor. Själva museét har hiss.

Zorngården och muséet ligger centralt i Mora. Mitt emot den stora parkeringen vid Wayens och bredvid Olearys.

0
Share

2 Kommentarer

  1. Ja vilket ställe! Jag hade kunnat gå runt och bara titta en hel dag. Sitta och fundera över vad som passerat i dessa rum när Strindberg, Prins Eugen, Bruno Liljefors, Carl Larsson m fl prominenser varit där på galej. Då skulle man varit en liten fluga på väggen… 🙂
    Hasse recently posted…Väcka tuppen i GrytanMy Profile

  2. Ja du Hasse, jag håller helt och hållet med!
    Tack båda för att gubben fick följa med.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge