Solodistansen – när man får umgås med sig själv

Allra helst vill jag ha sällskap på distanspassen. De går lite fortare då och blir lite trevligare. Ska jag vara ute i många timmar är det onödigt jobbigt om tiden går sakta. I går körde jag och mina vänner Robin Sandra och Lars en distansrunda på stig. Vinterrundan som alla kör nuförtiden. Den som bjuder på stigcykling och bitvis riktigt trevliga partier. Men saker tenderar att bli lite tjatiga när jag gör dem flera gånger om. Nu har jag kört den där vinterundan för många gånger och den har inte så mycket fit att titta på bortsett från lite fin skog i början av Spikbodarna. Hursom var vi…