Avslutade skidsäsongen på allra bästa sätt

Det har varit en lite annorlunda vinter i år. Jag har inte alls varit i stugan lika mycket som förr om åren. Det har inte heller varit lika mycket snö som det brukar. Diselpriserna har också varit horribla och det har helt enkelt inte känns värt att åka fram och tillbaka till stugan. Vi har resonerat så att de pengar vi kan spara in på drivmedel i vinter kan vi använda till sommaren för att åka i väg och cykla.

Men vara mer hemma har fört med sig bra saker. Som att jag fått återupptäcka alla fina spår vi har här och gjort turer upp till Svartsjöarna. För skidor har jag åkt. Nästan lika många mil som förra året. Däremot hade jag inte fått till någon skarskejt eller fjällskejt.

Jag hade ställt undan skidorna redan i mitten av mars när spåren tinade bort här. Jag kände mig klar med säsongen men hade velat fått till en fjälltur trots allt. Därför var jag inte sen att tacka ja när Sara föreslog att jag skulle komma upp till dem i Edsåsdalen och köra en långtur i måndags. Bland annat lockade Sara med den fina Älgbergsrundan som jag bara sett på bilder i från och så gärna velat testa.

Jag hämtade upp Anders, en kompis till Hans och Sara tidigt i måndagsmorse och åkte upp till Edsåsdalen. Det ar varmt redan vid 7 tiden och vi skulle få riktigt fint vårvinterväder.

Vi startade nere i Edsåsdalen och följde fjälleden upp i ett par kilometer innan vi var uppe på fjället. En rejält bitig start och jag kände att det var längesedan jag åkte skidor. Lite som de där första gångerna på hösten när man precis börjat åka skidor igen.

Sara och Hans tog med oss mot Trillevallen på Årefjällsloppets fina bana. Vi fick fjällutiskt åt alla håll och en otippad fi skejtbädd trots att solen redan tagit hårt på snön. Jag tänkte flera gånger att det här var ett av de finaste spåren jag någonsin åkt skidor på. Trots påsk och en av de stora turisthelgerna var det inte så många ute här. Det förstärkte känslan av att vara mitt ute på fjället trots att vi befann oss i Åre.

Vid 19 km fick jag en klubba i huvudet och fick ta det lugnt uppför för att inte gå helt slut. Som från ingenstans kom känslan av matthet och ingen kraft i armar och ben. Det sugande blöta föret gav heller ingenting gratis. Vid Yttersvallen efter en lång klättring fyllde jag på med lite energi och tänkte att det kanske ger med sig.

Jag tog en gel strax före Älgbergsrundan och kunde sedan ta mig ned till Edsåsdalen igen. Jag var väldigt nöjd över att ha fixat turen som landade på nästan 41 km med så seg kropp.

Att få åka skidor på våren när det är sommarvarmt i luften och det räcker med t-shirt och pannband eller mössa är överflödigt är speciellt. Det är sådan dagar jag längtar efter när det är som kallast på vintern. Att få avsluta skidsäsongen med fina vänner och i spår som dessa kunde inte ha blivit så mycket bättre. Ett värdigt avslut och minnen att spara på och plocka fram sen!

Dagen efter den här turen fick jag feber och en rejäl förkylning. Den trötta känslan var helt enkelt en förvarning om att jag skulle bli sjuk och inte enbart dålig form.

1

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: