1:a majtåget i cykelform

En ledig dag mitt i veckan är en bra dag att ägna till cykling. Riktigt bra blir den i sällskap med andra. Förra året bjöd Sara Rönnberg in till cykling med efterföljande lunch på Tages. Då hade inte våren kommit så långt och vi letade cykelbar stig. I år var Johan Elfström som samlat i hop över 20 cyklister och vi kunde cykla snöfri stig på Frösön när våren hade bestämt sig för att komma lite tidigare i år.

Ett lätt duggren mötte oss i badhusparken och jag hade letat fram vintercykeljackan och flossade cykelbyxor. Tjocka vantar och förstärkningsjacka i cykelryggsäcken. Dagen innan hade jag tunna sommarcykelkläder. Men å andra sidan har jag tagit mig igenom en vinter av distanspass ute och lite regn och några få modiga plusgrader skrämde mig inte. Och inte alla andra heller för den delen.

Det var en lång orm cyklister som tog stigarna upp mot Frösövallen och sommarhagen. Många nya ansikten och gamla bekanta. Det som är tjusningen med de här happyrides:en. Det finns så otroligt många som cyklar i stan. Precis som vanligt lite fart på någon stig, lite vänta efteråt och mycket surr.

Och så riktigt fina stigar ute på ön. I somras blev det inte mycket Frösöcykling för mig bortsett från de timmar som jag spenderade ute på SM-banan. Lite rädd för att trampa de som inte gillar cyklister och överraskas av allehanda hinder på stigarna höll jag mig på fastlandet. Nu sedan snön försvann har jag trampat många timmar stig ute på ön igen och insett hur mycket jag saknat stigarna. Alla med olika karaktär och många som ger skön pirr utför.

Pärleporten DH heter stigen som Simon Vykander lättar på och Steke på omslagsbilden flyter ned snyggt på.

Som sig bör blev det en lång fikapaus i ett skogsbryn innan en av de roligare utförsstigarna kördes om igen. Jag och Hasse bestämde oss för att skarva i hop lite fler timmar för att få i hop tiden och rullade tillsammans med Sara och Jimmy upp till Lillsjön och Spikbodarna när de andra skiljdes åt. Jag hade varit ganska pigg innan men sedan ville inte benen vara med. Intervallpasset dagen innan hade satt sina spår i ett par redan slitna ben. Jag gick tom och såg hur ryggarna försvann medan jag med sirapskänsla tog mig fram. Men det var ändå skönt på något sätt. Att få känna sig riktigt trött och veta att det är precis så som jag skulle känna mig. Att det sedan vänder igen efter lite vila.

Efter tre timmar var vi hemma igen. Ett riktigt bra majtåg i ett grått och höstigt Jämtland. Som i går övergick till vinter igen.

1

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: