#52vardagsäventyr – Fatbike till Gammelvallen

I min Bullet Journal samlar jag idéer. Sådana där som dyker upp i de mest underliga tillfällen. Lördagens utflykt var en sådan ide. Den är egentligen inte ny. Redan förra året när jag lånade en fatbike och cyklade en kort tur till Samevistet väcktes tanken att göra en längre tur. Till någon av alla fina raststugor som finns i området.

Jag tänker att gå på tur inte nödvändigtvis betyder att göra det på skidor. Vinterfjället kan upplevas på så andra sätt. Som med snöskor som vi tidigare gjort eller som i helgen med fatbike.

Vi frågade våra vänner Erika och Claes om de ville följa med. Jag lånade en Fatbike av Egons cykelaffär och i lördags möttes vi upp i vår stuga innan vi åkte upp till hotellet och parkerade bilarna. I väskorna hade vi kolbullesmet, kaffe, ett par vedträn, kakor och kolbullepannor.

Hasse och jag hade sett ut en tur till Gammelvallen, en raststuga vid Oxsjön ungefär en mil från Örnstenen där lederna utgår i från här i Storhogna. Örnstenen ligger precis efter den första jobbiga backen upp på fjället.

Därifrån skulle vi ta skoterleden mot Gammelvallen för att sedan ta skoterleden tillbaka till Storhogna via Fallmoran. I praktiken runda två fjäll och få den allra finaste utsikten i början och även de jobbigaste stigningarna uppför Medaftonshogna. När leden går utför möts man nämligen av områdets högsta fjäll, Oxsjövålen och utsikt över den jämtländska fjällkedjan i väster. Sammantaget skulle turen bli runt 2 mil vilket räcker gott och väl när man cyklar skoterleder på Fatbike.

Fjällväder är just fjällväder och väderleksrapporterna får man ta med en nypa salt. Även om det redan förra helgen utlovades sol och minusgrader tog vi inte ut något förskott. Men vi hade tur, precis som förra helgen när Erika och Claes besökte oss för skidåkning på fjället.

Vi hade några minusgrader, en lätt vind och strålande sol. Perfekta förutsättningar eftersom skoterlederna inte hann bli sockriga och lösa av dagsmejan.

Det är svårt att beskriva en sådan här tur i ord. Beskriva känslan av fatbikens mullrande ljud på snön och alla vita vidder. Skuggorna i snön på fjällsidorna och de röda ledkryssen. Spåren av järv som Claes och Hasse såg. Mjölksyran i låren strax innan det bar utför. Tystnaden som bröts av skratt. Solen som värmde i ryggen.

Magiskt är ett slitet ord men ändå. Det var magiskt på Medaftonshogna. En lika magisk utförsåkning på guppig skoterled ned mot Oxsjön där Fatbiken lättade lite av farten. Vackert när kalfjället övergick till gles björkskog med kala grenar.

Vi dukade upp på en bänk utanför raststugan i sällskap av två turåkare som nyfiket tittade på vad vi hade för oss. Hasse och Erika gjorde upp en eld medan jag och Claes solade mot husväggen. De frågade lite försiktigt innan de skidade vidare vad vi höll på att tillaga. Kolbullar hade de inte hört talas om tidigare men skulle prova vid tillfälle.

Vi hade ingen brådska. Vi njöt av solen mot den varma husväggen. Skratten avlöste varandra . Trötta cyklister har nära till skratt. När molnen drog och in elden hade brunnit ned lite för djupt i snön bestämde Claes att vi skulle gå in och tända upp i kaminen. Han var fast beslutsam över att det bästa var att värma upp kroppen ordentligt innan vi cyklade den sista biten hem.

Glödande pinnar bars in och tredje omgången kolbulle stektes klart medan vi värmde fötter och händer mot kaminen i raststugan.

Strax efter fyra, efter den två timmar långa fikapausen bröt vi upp. Vi cyklade hemåt i det där fina eftermiddagsljuset. Det som ger snön och fjället en liten dov ton.  Vi mötte bara två skotersällskap och fjällen låg tysta. Hasse konstaterade att på Fatbike hinner man se så mycket mer än när man cyklar fort på en vanlig mountainbike. Jag kunde inte annat än att hålla med och åkte långa bitar i tysthet. Tänkte att vi har det så otroligt bra i våra hemmafjäll.

Vi tog ett litet fotostopp vid områdets finaste fäbodvall. Fallmoran. Den som en gång i tiden var en levande vall men som nu mest besöks av fjällturister med matsäck. Den som är lika fin oavsett årstid och så där extra vacker i eftermiddagssolen. 

Vid halv sex lastade vi upp våra cyklar på biltaket och sa hejdå till Erika och Claes som checkade in på hotellet för spa och trerätters. Vi åkte ned och köpte bröd på Vemdalsskalet och åt oss mätta på chips och nötter. Vid åttatiden bestämde vi oss för att fil och flingor var ett bättre alternativ till middag än att börja koka potatis och steka korv. Vi somnade gott sedan. Med trötta ben och en skön känsla i kroppen över att fått tillbringa en hel dag ute. I solen och med det underbara sällskap som Erika och Claes är.

Vad är Fatbike och några tips på vägen!

Fatbike är en mountainbike med breda däck. De bär på snö och är ett roligt sätt att uppleva vinterfjället på. Skoterleder är perfekta att cykla vintertid så länge de inte hunnit bli alt för mjuka och sockriga.

Det är inte så jobbigt att cykla Fatbike som man tror när man ser de breda däcken. Även om cykeln är tung i förhållande till en vanlig mountainbike rullar däcken bra. Har du väl fått fart på cykeln tuggar den sig uppför på ett fint sätt. Dessutom handlar cykling på det här sättet inte om att ta sig fram så fort som möjligt utan om upplevelsen och att få vara ute och röra på sig. Man har inte särskilt bråttom i fjällen.

Ett tips för att ta sig upp för backar och för att förhindra att däcken gräver ned eller slirar för mycket är att inte ha för mycket luft i däcken. Ju mindre däckstryck du har desto större kontaktyta har däcken i snön. Du ska nästan ha s lite luft att du kan känna fälgen. Så glöm inte att ta med pump för att kunna justera under turen.

Klä dig inte för varmt. Du kommer att bli varm. Satsa på lager på lager och gärna ett ytterlager som står emot vind och kan andas. Se till att du är varm om händer och huvud. En tunn mössa under hjälmen och en buff är att rekommendera. Vill du inte sitta fast med fötterna fungerar det fint att cykla med vanliga vinterkängor. På vårkanten när solen är stark behövs solglasögon och det är inte heller fel att smörja ansiktet med solkräm. Snö reflekterar effektivt och risken att bränna sig är stor.

Har du ingen Fatbike finns det butiker som hyr ut cyklar. Tyvärr ingen i Vemdalsområdet ännu. Hör med din lokala cykelbutik eller skidorten/fjällanläggningen du ska till om de hyr ut och prova ett annorlunda sätt att ”gå på tur” vintertid. Packa ned mycket fika och ta skoterleden till någon raststuga i området.

Lördagens tur blev ett vardagsäventyr med extra stor guldkant. Ett vardagsäventyr som jag kommer att minnas länge och som önskar att andra skulle få uppleva. Så enkelt men ändå så fint! Har du möjlighet så tveka inte att prova!