• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • #52vardagsäventyr – om att leta flygplansvrak

#52vardagsäventyr – om att leta flygplansvrak

Veckans utflykt hamnar under kategorin saker jag aldrig trodde att jag skulle göra. Vilket är ett alldeles utmärkt skäl till ett vardagsäventyr. Hasse är väldigt intresserad av flygplan. Framförallt plan från 40-50 talet. Han bygger modeller hemma i köket och jag hummar väl med lite när han visar vad han gör. Han följer med spänning en kollegas jakt på ett försvunnet plan i Storåbränna. En B18 som ska ha nödlandat i februari 1946. Planet har inte  hittats och inte heller besättningen.

Det var inte det planet vi letade i dag. Utan en J28 Vampire som lyfte från Frösö flygplats 1953. Vid starten fällde piloten in landningställen för tidigt, innan han fått upp ordentligt med fart. Han tappade höjd och skrapade flygplansbuken i startbanan och planet fattade eld. Piloten fick sedan order om att stiga till 500 meter och sedan hoppa ut och överlevde. Planet landade på en myr ute på Rödön. Där har det legat i över 60 år. Djupt nere i myren under vatten som blandats med flygplansbränsle. En del vrakdelar är synliga.

Länstidningen skrev 2009 om den tickande miljöbomben och att man inte valt att försöka bärga vraket. I artikeln framgår också att innan en bärgning skulle vara möjligt var man tvungen att veta om de fyra automatkanonerna var laddade eller inte. Annars är risken stor att de löses ut vid bärgning.

Även om jag inte är så intresserad av flygplan var det ändå spännande att besöka platsen. Historiens vingslag på en myr ute i ingenstans. Med en svag doft av flygbränsle och vrakdelar från något som en gång i tiden var stort och fungerande. Som nu låg orört på en enslig plats där delarna har fått ligga kvar. Det fick mig att tänka på vad mycket som är gömt i vår natur. I våra myrar och sjöar. Så lite vi vet egentligen.

Vi stannade en lång stund. Hasse fotade flygplansdelar och jag tappade lite fokus och letade fina motiv på myren. Huttrade lite i blåsten och önskade att vi packat med oss kaffe. Samtidigt ville jag inte stressa Hasse. Ögonblicket var stort för honom. Jag ska också villigt erkänna att jag tyckte det var trevligt och kan gärna göra om något liknande.

Vi gick sedan genom skogen ut mot åkrarna tillbaka till bilen och fick både se och höra tranorna komma ovanför oss. Det är våren som kommer sa jag till Hasse samtidigt som jag försökte fånga dem på film för en Instagramstories. Vi hade tänkt att stanna till i Undrom på Rödön för att titta på en gammal stenåldersby men vi bestämde oss för att spara på den utflykten. Vänta tills det blir lite varmare och blommorna börjar komma.

 

8

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

7 Comments

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: