En cyklig helg!

Jag har landat hemma i soffan. Trött i både ben och huvud. Helgen har gått fort men på samma gång känts lång. Som Sandra sa i bilen på vägen hem- att det känts som en minisemester. Precis så har det varit. Jag åkte ned till stugan med en liten nervös känsla i kroppen. Skulle jag kunna cykla som vi planerat. Skulle knät klara både downhill och vanlig fjällcykling på en samma dag? Skulle det inte klara det skulle det inte heller vara hela världen.

Och vet ni? Det gjorde det. Kroppen överraskade mig stort i helgen. Ingen instabil känsla, ingen smärta utan bara lite trötthet efteråt. Inte så konstigt egentligen eftersom jag inte riktigt har använt mina benmuskler på vänster ben så mycket under ett par veckor och att jag faktiskt opererade knät i måndags. Självklart har jag varit försiktig och lyssnat på kroppen. Något annat vore dumt.

Vi fick en grym dag i Lofdsdalen. Precis som förra helgen hade vi nästan hela bikeparken för oss själva. Ingen kö i liften, ingen kö på lederna utan bara glädjen att varva lift med cykling om och om igen. Jag hade huvudet med mig och vågade saker som tidigare känts läskiga. Nu var de löjligt enkla när jag väl vågade. Jag hade fart med mig och kunde ta kurvorna på ett snyggare sätt än innan. All teknikträning har gett resultat och jag blir bättre och bättre för varje gång. Små steg som i bland kan vara svåra att se själv när man är mitt uppe i dem.

Foto:hasse
Om mindre än månad är det inte utför som gäller, utan alldeles för många höjdmeter uppför.
Foto: Hasse

Det blev en dag i omsöm regn och sol och sista åket upp i liften frös vi alla tre och bestämde oss för att göra det sista åket lite tidigare än vi tänkt. Men det gjorde inget. Vi var nöjda alla tre.

När parken stängde löste vi trailpass till Stenrutsleden och prickade in en timme av uppehåll och lite solsken. Det blev grymt fin fjällcykling på en alldeles nybyggd led. Den ska jag återkomma till. Där på de 12 km av både klättring och vanlig stigcykling kände jag att Offroad Finnmark trots allt inte är en utopi. Jag kan klara det om det känns lika bra som det gjorde i går. Jag har starka lagkamrater och vi ska i mål. Att mina förberedelser inte är lika bra som Sandras och Erikas går inte göra så mycket åt. Det är bara att gilla läget och ta det härifrån.

Foto: Hasse

I dag tog vi lite sovmorgon, en lång frukost och sedan en lika lugn tur uppe på Storhogna. Cyklade fina fjällstigar och lyssnade på fåglar. Vi hade ingen brådska utan rullade ur benen och även i dag kändes det helt okej i knät. Jag tog med mig kameran i ryggsäcken för att öva lite. Vi rullade tillbaka till stugan och åt lunch. Surrade om Offroad och hur nära det är. Om att sista tiden handlar om backträning och framtida äventyr. Små planer har växt fram under helgen. Planer som ger lite pirr i magen. Vi får se var det landar!

Sandra var färggrann i dag. Alltid tacksamt om det ska fotas cyklister till fjälls!

Det blev en cyklig helg och framförallt en avkopplande helg. En stughelg som behövdes. Så som alla stughelger behövs. Nu väntar fem arbetsdagar innan jag stämplar ut för 5 veckors semester. En semester som kommer innehålla massor av roliga äventyr och förhoppningsvis många dagar i stugan för att ladda batterierna.

4

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: