Vi är hemma i stan i påsk. Till skillnad från åren tidigare är vi inte i stugan. Klämmer inte ur det sista ur skidsäsongen eller cyklar fatbike på fjället. Som situationen är nu känns det faktiskt bättre att vara hemma och det går inte nöd på oss. Stugan finns kvar och vi har fått såna fina vårvinterhelger där den här vintern. Påsk är egentligen bara en helg med mycket folk i stugorna och trängsel på parkeringen vid Storhogna. En helg när vi brukar tänka att helgerna före och efter påsk ändå är allra bäst.
Nu när skidsäsongen tog slut lite tidigare än tänkt har jag i stället fått en stor längtan efter stig. Framförallt en längtan efter att få ta ut endurocykeln, leta fram hjälmen ta fram finskorna. Vi har letat stig och inte hittat så mycket. Att bo i Jämtland är klurigt när stigsuget sätter in redan i början av april. Häromdagen såg jag att en cykelvän varit ute på Andersön och kört stig. Av hans bilder att döma såg det riktigt fint ut. Det triggade mitt sug efter riktigt stigcykling ännu mer.
Sandra kom med det eminenta förslaget att cykla runt Andersön och sedan äta kvällsmat tillsammans vid en av alla de fina stränderna runt ön. Hon hade också sett bilderna på Strava. Vi bestämde träff vid Sunne Kyrkruin på eftermiddagen. Jag tvättade auricen, letade fram klossar till skorna och plockade fram endurotröjan med ananaser jag köpte i höstas när knät gjorde som ondast. Som en liten påminnelse om att jag till våren skulle kunna cykla igen.
För att krydda den här påsken lite extra och komma ut och göra saker har vi hoppat på Abloc:s påskutmaning. Att fylla en bingobricka med olika uppdrag under påskhelgen. På måndag är det prisutdelning. Den utmaningen som vi gjorde förra helgen gav mersmak och jag har väntat på att få veta hur påskutmaningen skulle bli. Dessutom kör arrangörerna bakom Nalovardo Fatbike Race en påskutmaning, kör 27 km eller de antal höjdmeter som loppet är och få en buff från Sigr. Den ska också prickas av.
Jag var lite nervös när vi rullade ut från parkeringen vid Sunne Kyrkoruin. Skulle stigarna vara så pass is- och snöfria att det skulle fungera med sommardäcken? Skulle vi bara cykla och vända längs med västra stranden? Och hur gjorde man när man cyklade mer teknisk stig?
Det visade sig bli övervägande snö och isfri stig redan den 10 april. Stig som inte var för mjuk eller blöt utan bara så där fin och rolig som jag längtat efter. Några bitar av isiga partier fick vi också, konstigt vore annars. På et ställe vände vi helt enkelt. Det blev också en tur när modet fanns där. Så pass att de lite kluriga linjerna blev mitt förstaval. Möjligtvis en släng av naivitet och hur svårt kan det vara på Auricen som sväljer allt. Den känslan ska jag försöka hålla kvar länge!
Vi bar och drog lite cykel, åkte fina utförslöpor och klättrade upp för de branta knixarna som finns på östra delen av ön. Jag tjoade lite emellanåt, studsade lite över rötter och kände mig så där barnsligt glad som jag blir på den här cykeln. Den som sväljer allt, klättrar så fint trots att den är tung och lång och som jag nu kan hantera bättre.
En annan som var glad var Hasse som efter nio månader kunde köra sin endurohoj igen. Sist han satt på den var på Bårdsfjellet i juli när han gick i backen och skadade sin armbåge. Nu är han tillbaka.
När vi rundan hela Andersön rullade vi över den lilla bron och ställde upp cyklarna på taket igen. Åkte tillbaka över till Andersön med bilarna och parkerade vid Trefotsuddens parkering. Där skulle vi värma köttbullar och koka makaroner vid en av rastplatserna som låg i lä. Sandra hade ordnat älgköttbullar och hembakat fika. Det sistnämnda en punkt på bingobrickan.
Trots att det var lite kyligt blev det en av de där fina utemiddagarna som sker allt för sällan men som kanske är ännu viktigare i tider som dessa? För jag tror att det är viktigt fortsätta göra saker om man blir glad av. Som att få cykla några kilometer stig i mitt fall. Att fortsätta röra på sig och få koppla bort nyhetsuppdateringar för en stund. För även om det inte riktigt är det som det brukar är det ändå helt ok att fly undan lite. Få skratta och umgås med de man tycker om, än på lite avstånd och under friska former såklart.
3
