• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • En lårkaka och en tatuering – återbesök i Lofsdalen

En lårkaka och en tatuering – återbesök i Lofsdalen

Mor och dotter. Mer kända som piff och puff.

Andra gången för mig och Hasse i Lofsdalen och första gången för Cecilia. Hon har aldrig tidigare kört downhill.
Vi fick som förra gången varsin Kona Prespect. Precis som förra gången uppkittade till öronen med skydd. Först ut till liften och upp. Familjen Enqvist/Nordgren/Gustavsson lätt överpeppade.

Första åket för dagen!

Första åket för dagen!

Snirklade oss ned i gröna Fjälleden för att känna på cyklarna. Cecilia i sakta mak med plattpedaler. Hon såg inte särskilt road ut och jag var lite osäker om vi tagit oss vatten över huvudet.

Det behövde jag inte vara. Andra åket i Skogsleden tar hon wallriden utan problem. Inget märkvärdigt menade hon på. Sedan försvann hon ned med kurvtagningar som skulle vilken cyklist som helst att bli avundsjuk. Hallå liksom. Vad hände här då? 

Cecilia visar hur det ska se ut. Jag är imponerad, riktigt imponerad.

Cecilia visar hur det ska se ut. Jag är imponerad, riktigt imponerad.

Anar jag en liten downhilltalang hos unga fröken? Hasse hade åkt bakom henne i en röd led, han konstaterade att hon inte fegade, låt bli att bromsa och körde lite över vad som kanske skulle vara vettigt. Lite över gränsen så där men det gick ju uppenbarligen bra.

IMG_5215

Downhillbruden.

Överskriften då? Jo men jag hade ju ett mål att ta mig ned för en röd led utan att åka över styret som sist. Det målet uppnåddes på ett sätt. Jag for inte över styret. I stället lyckades jag med nöd och näppe undvika att grensla ett träd i leden Lightning. I stället drog jag in låret i stammen och slet av växelörat på cykeln. Låg en stund på marken och kände efter om jag var vid liv. Jättefånigt eftersom det inte ens var brant eller särskilt tekniskt just då. Det blev en rejäl lårkaka och cykelbyte. En Kona i kolfiber. Hetaste hojen de hade.

Cykelbyte. Den här var något extra det!

Cykelbyte. Den här var något extra det!

Sedan såg jag till att skaffa mig en fin tatuering på vaden. Cecilia kraschade i Happymtb-leden och drog styret snett. Efter kontroll att inget var brutet på barnet och rullade vi undan lite och jag satte benen gränsle över framhjulet för att rätta till styret. En stickande brännande känsla berättade att jag precis tatuerat i ett fint skivbromsmönster i huden. Bromsskivor blir fruktansvärt heta, bara så ni vet! Cecilia som skrapat fingret passade på att hämta plåster hos liftkillen.

IMG_5218

Lite skador får man räkna med. Huvudsaken att ingen bröt något.

Med ny cykel och lite mer fika i magen kunde jag avsluta dagen med att själv klara wallriden (!) och ta röd led igen utan missöden. Då kände jag mig lite extra stolt.

Inte samma fina teknik som dottern men vad tusan, jag kör wallride!

Inte samma fina teknik som dottern men vad tusan, jag kör wallride!

Det här är bara så roligt. En helt annat trötthet i kroppen efteråt. Massor av kittlande utförsåkning och många skratt. En perfekt familjeaktivitet och ett lika perfekt sätt att träna teknik. Mycket av det jag gjort i dag kan jag överföra på min vanliga skogscykling.

Har ni inte provat downhill så gör det!

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

4 Comments

    • Helena Enqvist

      augusti 31, 2015 at 20:33

      Jamen gör det! Du får helt enkelt förlägga lite sommarsemester lite längre upp! Typ Åre så kan vi hoja tillsammans 😉 Järvsjö säger många är grymt, jag är sugen att prova det nästa år. Just nu vill jag ha en DH-hoj men förnuftet säger nej, kanske en endurohoj så kan jag använda den lite mer…
      Helena Enqvist recently posted…Jag avstÃ¥r lÃ¥nglopps-SMMy Profile

      Svara
  • Karin H

    september 1, 2015 at 14:55

    Heja heja! Vad är det med kids och köra cykel som om de aldrig gjort annat i livet?! Det kommer så naturligt för dem! När en annan får slita som ett djur för alla framsteg.
    Rekommenderar varmeligen ett besök i Järvsö! Ni skulle gilla´t, nu när ni ”äntligen” börjat bli bitna av utförscykling 😉

    Svara
    • Helena Enqvist

      september 2, 2015 at 09:34

      Förstår inte heller. I bland önskar jag att jag hade börjat tidigare. Jag tror att de kanske inte har lika utvecklat konsekvenstänk som vi vuxna!
      Järvsö blir nästa års semester! Att vi gör, jag googlar andra cyklar och tycker att det är trist att jag inte typ bor i Lofsdalen just nu. eller i Åre eller i Järsvö. Nä men det är riktigt roligt!

      Svara

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: