• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • En sprättig GP-premiär och vinst i jämtlandsserien

En sprättig GP-premiär och vinst i jämtlandsserien

Vi är ett rätt bra team fujin och jag. Min älskade gamla racer som går som ett skott. 

Jag gjorde ju GP-premiär ju, undrar så här i efterhand varför jag inte vågat mig i väg tidigare.
Nu ska jag erkänna en sak. En lite jobbig sak som gjort att jag tvekat så länge. Jag har varit så otroligt rädd för vad andra tycker om mig. Att någon ska tycka att det är mer snack än verkstad över mig. Att jag är dålig på att cykla. Rädd att inte passa in och rädd att göra bort mig. Och så de där anonyma kommentarerna som ramlade in förra året har inte gjort saken bättre.
Det är fånigt egentligen. Men på ”hemmaplan” är det så mycket svårare. Så här känner jag inte när vi åker runt på tävlingar. Där är jag jättesociala jag och njuter av varje sekund. Men så efter tempoloppet och Jämthjulingen släppte det. I går kväll var det en supertrevlig kväll och jag blev jätterörd över alla hejarop!

Men nu lämnar vi det och går vidare till GP-loppet.
Jag har i vanlig ordning varit supernervös. Slängde ut en fråga på twitter om vad jag skulle tänka på. Fick massor av matnyttigt. Var beredd på ingångdrag, hög växel och hög kadens. Spara inte på krafterna, bromsa innan kurvan och trampa igenom som på mtb och tänkt positivt. Som Johan skrev det är sinnessjukt kul. Ett GP-lopp är en varvbana där man man åker under visst antal minuter och sedan 3 varv till. 35 minuter skulle kvällens tid bli innan de där slutvarven.

Memorerade allt innan och repeterade maniskt när vi vi sprintade ut till F4. Vi kom i väg lite sent och jag var jätterädd att inte komma i tid med den följden att jag var jättetrött när jag nådde Frösö Kyrka. Rutinerat värre. Mina ben kändes dock rätt sprättiga.

Betalade 50-lappen som det kostade, fick lite info om hur det skulle gå till och sedan körde jag ett varv på banan. Jag har åkt den förut. Har hängt där ute förr om åren när Cissi tränade landsväg med ungdomsgruppen. Ingen jättejobbig bana, två skarpa svängar och en seg backe. Nu är det bara så att jag är så dålig på kurvtagning att det är pinsamt. På mtb:n är jag skaplig men på racer….suck.

Jag anade redan inann att det skulle vara tunt i damklassen. Typ jag. Resten av gänget runt 15-20 superstarka herrar i varierande ålder. Ställde in mig mentalt på att bli avhängd och säkerligen varvad men jag tänkte inte låta det slå ned mig. Ett perfekt träningspass och ett bra tillfälle att se och lära.

På startlinjen ställde jag mig längst bak. Inga kaxiga mtb-takter i dag. 3-2-1 start! Jag la mig långt bak. Tänkte att det var mest schysst mot de andra att inte riskera deras lopp när jag skulle ta första kurvan. En kille drog direkt. Jag gjorde inga försökt att hänga med (höhö). Men jag hängde faktiskt med klungan i ett och ett halvt varv innan jag blev avhängd tillsammans med Christer. Nu var målet att bli varvad så sent som möjligt och verkligen köra skiten ur benen. Och det gjorde jag med råge. Motvind på målrakan och medvind innan banans ena backe. Det gjorde att jag fick pressa rejält med vinden i ansiktet och sen pressa rejält i medvinden för att åka så fort jag kunde. I backen stod jag upp och tryckte på rejält. Superroligt faktiskt. Efter ett tag kom jag i kapp en junior och bad honom hänga på. Han ville vila lite. Efter ett par varv klev tyvärr Christer av. Jag tuffade vidare. Gjorde tummen upp åt funktionärerna och blev glad varje gång de hejade på mig.

Eftersom jag var själv och ändå körde ett GP-lopp som ska innehålla ryck och igångdrag så fick jag helt enkelt göra dem själv. Så jag ryckte lite i min ensamhet, sprätte lite och drog upp rejält med fart i backarna. Såg säkert jättedumt ut men det var riktigt kul. Jag övade kurvtagning och blev barnsligt glad när jag tog kurvorna utan att bromsa allt för mycket. För varje varv blev jag allt säkrare.

Så efter ca 17-18 minuter blev jag varvad av tätklungan. Swosch så var de förbi. Jag funderade om jag skulle bli diskad om jag hängde på. Att jag troligen inte kunde hålla deras fart tänkte jag inte på. Så jag backade lite och fortsatte i mitt eget tempo. Pressade och pressade med ett stort leende. Minuterna och varven gick fort.

Mot slutet kom sistaklungan förbi med Hasse i spets. Häng med ropade han. Och det gjorde jag. Syrachock kan vi sammanfatta det med. Jag höll ett varv innan jag blev avhängd i backen. Attans tänkte jag. Men fortsatte. Kliva av fanns inte på kartan. Det var ju kul! Jag kom i kapp junioren igen och han tog min rulle en bit innan han släppte.

Strax innan jag skulle gå ut på de sista tre varven såg jag tätklungan igen. Hjälp tänkte jag, inte bli omkörd det blir så himla jobbigt att åka ännu fler extra varv. Så jag spurtade i motvinden och höll dem undan innan mållinjen. Tuffade ut på de sista tre varven med lite ny energi. Tänkte att det var lite trist att det snart skulle vara över. På mitt näst sista varv kom två herrar i kapp och jag kunde ta deras rulle en bit innan de spurtade i mål och jag gick ut på mitt sista varv. Nu tog jag i lite extra och bjöd på en målspurt trots att jag var nästsist. För visst ska man spurta vid mål oavsett?

Rullade ur benen litegrann och hämtade vindvästen. En aningens skakig i benen och supernöjd. Jag hade gjort det och jag kom inte sist! Bäst av allt var att jag hade haft så roligt hela vägen. Det kändes väl mest som ett tempolopp men benen var skapligt starka och jag har blivit lite bättre på kurvtagning. Det är inte illa. 16 varv blev det i ett överaskade jämt tempo. 48 minuter stannade klockan på.

Stolt och glad. Jättefin glasmedalj som nu står tillsammans med den glasmedalj jag fick -12 i långloppscupen. 



Efteråt var det prisutdelning för Jämtlandsserien. Jag tog hem det! Där har jag däremot inte varit ensam dam under sommaren och vinsten kändes förtjänad för en gång skull! Lite otippat att landsvägskörningen i sommar har varit så pass bra. Det är ju trots allt mtb som jag lägger mest tid på.

Han där är snabb. Jag har svårt att hänga med. 

Vi rullade hem i kvällssolen i sakta mak. Nöjda båda två. En fin kväll, ett roligt lopp och kanske årets sista tur i kort-kort.

Jag ångrar inte en sekund att jag gaskade upp mig och körde loppen häromkring som jag planerade i våras. Det har varit jättekul och riktigt bra träning. Nästa år ska jag köra fler GP-lopp. De måste vara perfekta för att få upp lite fart även för en skogsmulle. Jag är ju inte den snabbaste på att hänga med andra när de drar förbi.

Så kan vi väl säga att ni andra tjejer häromkring också kommer och kör nästa år? Det skulle vara så roligt om vi var fler. Killar i all sin ära men det skulle vara lite mer utvecklande att få rejsa mot er! Överens?

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

4 Comments

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: