Fatbike med det lilla extra

Jag brukar säga att jag aldrig ångrar ett cykelpass när jag väl har tagit mig i väg. För i bland är det tungt och jag kan vela långt in i det sista. I går var en sådan kväll som jag hade ångrat länge om jag avstått. Det var inte för att jag inte ville. Jag hade längtat länge efter att få komma ut. I stället var det min kropp som var trött och seg. Den som inte riktigt samarbetar just nu. Jag hade huvudvärk och en antydan till snuva. Läget när jag egentligen ska vila. Jag visste också att de andra skulle få vänta på mig eftersom min grundfart på cykel numer kan liknas med snigeltempo

I en happytråd hade det planerats för fatbike på skoterspår runt Böle och Fillsta på andra sidan. Med kaffetermos i ryggsäcken. Jag skrev att jag eventuellt inte kunde följa med och att de andra skulle få vänta. Fick till svar att tempot inte skulle vara högt.

Efter middagen bestämde jag mig för att hänga med. Jag kunde vända hem om det blev för jobbigt. Packade ned min lilla termos och vikmugg och tog för säkerhetens skull med mig både dunjacka och två extra lager vantar att ha under lobsterhandskarna. Det var inte mer än 7 minus hos mig men jag tänkte att det inte skadar med lite extra kläder. Det var ett bra drag. Det var nämligen nästan 20 minusgrader när vi rullade i väg. Så kallt att mitt växelreglage frös.

Vi snurrade på fina skoterleder och drog lite cykel när det blev för mjukt. Sara lovade kaffepaus och överraskade oss stort. Hennes vän Tina hade tänt marschaller uppe på Flon. Ställt ut en termos kaffe och stora kakor i papperspåsar. Lagt ut filtar att sitta på. Magiskt en mörk och kall onsdagskväll mitt ute i skogen.

Det var inte bara fikat som skulle överraska oss. Sara hade lovat några pärlor till stigar. Så på hemvägen visade hon oss en vältrampad skoterled som slingrade sig utför. En sån där vältrampad led som man bara drömmer om på Fatbike och om orken funnits kunnat cykla upp igen och ta om.

För det fanns inte mycket ork i min kropp i går. Men det gjorde inte så mycket att hamna på efterkälken. Det var bara otroligt skönt att få vara ute och roligt att få träffa sina cykelklompisar som jag saknat under vintern. Det har inte blivit många happyturer tyvärr. Men snart är Nattvasan klar och det finns lite mer tid att cykla och snart ska jag väl ha en pigg kropp igen. Vi säger så.

4

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: