Fatbike när det är som bäst

Vintern har äntligen gjort comeback här i stan. Häromdagen började det snöa ordentligt och trots milda grader ligger snön kvar. Jag hade frågat Robin, Sandra och Erika tidigare i veckan om de ville köra distans och vi hade först planerat en tur runt Frösön likt den jag gjorde i min ensamhet för två helger sedan. Men när det äntligen blev vinter igen bestämde vi oss för fatbike och delar av Vinterrundan. Den som går från Lilljsön och upp i skogen i Spikbodarna och vidare mot Torvalla och som preppats av alla cykelsugna fatbikers i stan sedan de första flingorna föll igen.

Jag ville vara ute i minst tre timmar. Packade med en kaffetermos och en bar och fyllde flaskan med sportdryck. Ett smart drag med facit i hand. Vi möttes upp vid tio. Jag ville ha lite sovmorgon och var rädd att tempot skulle bli för högt för en seg kropp om jag hängt med den happyride som rullat ut en halvtimme tidigare än oss. Vi tog vinterrundan medsols och hade planerat att köra lite skoterspår mot Opehållet.

Eftersom det inte var så kallt så hade kramsnön packats i hop fint av cyklister före oss och med en stenhård grund. Kanonbra före, sånt som man drömmer om när man kämpar sig fram i fluffig snö och inte har någon bärighet. Jag cyklade med ett stort leende på läpparna och tänkte på vilka kontraster cykellivet bjuder på. Förra lördagen grymt fint grusvägscykling i ett vårigt Småland och i dag fatbike i hemmaskogarna som jag kommer minnas länge.

En av alla graffititunnlar häromkring.

Vi gjorde ett kaffestopp som sig bör någonstans i skogen mot Torvalla och fick se solen mellan trädstammarna. Vi tuffade vidare längs snöiga gångvägar mot Opes ängar för att se om skoterspåren hade bärighet. Sedan vidare mot stan igen via skoterspår. Erika hade lite bråttom hem och jag och Sandra hade pigga cykelsugna ben. Ingen av hade något som väntade hemma och Robin tänkte följa så länge han orkade.

Så pass bra bärighet att det gick att cykla rakt ut på ängarna!

Vi sa hejdå till Erika i Torvalla och vi tog skoterleden till Gräfsåsen och vinkade av Robin där. Sandra och jag fortsatte vinterrundan baklänges. Ingen av oss ville åka hem helt enkelt. Vi tog en snabb kopp kaffe till innan vi rullade hemöver. Vi sa att vi kunde ha cyklat nån timme till men orken ska räcka till skidåkning i morgon. Lite över fyra timmars effektiv cykeltid och en pigg känsla i kroppen gav mig lite hopp om att formen kanske snart kommer tillbaka.

Foto: Erika Holmkvist

I dag var det verkligen fatbike när det är som allra bäst. När föret är så löjligt bra, skoterlederna bär och snön packar i hop sig under däcken och skapar salsgolv efter en. Lägg till snöulliga träd så blir det den allra bästa vinterdistansen.

1

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: