• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • Fatbikepremiär på pudrade Spikisstigar

Fatbikepremiär på pudrade Spikisstigar

Förra året skedde fatbikepremiären på snö redan i slutet av oktober. Då kom det en omgång vinter innan det töade bort och var snöfritt en bit in i december. Jag skrev att det är lätt att bli salig när man får cykla med tjocka däck i ett fint puder av nysnö. Då hade jag ställt undan fatbiken efter ett motionslopp på SM. Less på den tunga jobbiga cykeln. Sedan blev fatbiken ett bra träningsredskap under vintern som gick. Perfekt att köra tunga styrkeintervaller med och fin att rulla lugna distanspass på preparerade stigar. Sedan blev jag lite less på den så som jag blev då. Ställde den på balkongen med pyspunka bak. Ville inte se den.

Så i morse började det snöa här i stan. Det kom stora flingor hela förmiddagen och jag fick den förväntansfulla känslan i kroppen. Över ljudet av däcken mot snön. Dovt nästan ljudlöst. Om tystnaden i skogen när snön kommer. Förväntansfullheten inför att få rulla i orörd snö i lugnt tempo. Känna att det inte går att cykla fort. Mentalt andas ut och bara rulla.

Jag skrev till Sandra. Frågade om hon var fortfarande var cykelsugen och om vi skulle ta ut våra fatbikes. Pannlampa eller dagsljus. Det blev dagsljus och en kortare rund i Spikbodarna.

Precis som jag mindes det var det tungt och jobbigt på vägen upp mot Spikbodarna och den breda sittställningen för knäna kändes litegrann. Väl på stig kom den till sin rätt min tunga kompis. Den som smyger sig fram i pudersnön och är lekfull och roligt trots att den är alldeles stel. Den som gör vintercyklingen lite roligare varje vinter. När stigarna ändrar karaktär och får nytt liv

Vi rullade lite över en timme. Fulla av energi av snön och att få komma ut i dagsljuset. Jag med alldeles för hårt pumpade däck och den ovana känslan över att inte sitta fast. Slank lite hit och dit på hala rötter och kände att jag nog får ta det lite lugnt så jag inte satte ned benet fel. Vi surrade äventyrsplaner Sandra och jag medan vi la fina breda spår bakom oss. Om att vi behöver något att träna emot i sommar och formulerade lite mål. Jag rullade hem med lite kalla fötter längs plogade cykelvägar. Äntligen vinter igen även om den med stor säkerhet kommer töa bort en sväng.

Just nu är det så otroligt fint i skogen, till och med en liten blek bäck är vacker!

Tyvärr fungerade fatbikecyklingen inte så bra. Inte ännu. Det blir för brett för knäna men vintern har bara börjat. Jag hinner bli starkare, stabilare och bättre i knät innan det är dags att förpassa cykeln till balkongen igen. Men det var värt lite obehag för en fin fatbikepremiär!

Foto. Sandra

Är du nyfiken på fatbike har jag skrivit en del om det i bloggen. Bland annat inlägget rullar det tungt, den allra vanligaste frågan jag får. Där finns lite mer för dig som är nyfiken vad fatbike är för något!

3

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: