• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • När allt känns jobbigt men fjället är fint

När allt känns jobbigt men fjället är fint

 

img_5794

I dag var en sådan där dag när både huvudet och kroppen inte riktigt ville vara med. Jag var seg i morse och inte särskilt hungrig. Hasse hade fått migrän och hoppade över frukosten tillsammans med mig. Jag ville cykla lite men visste inte vart. Helst hade jag velat åkt en grusvägsrunda ned mot Klövsjö och Böle men det är älgjakt. Av respekt för älgjägarna ville jag inte cykla omkring i deras jaktområden just precis nu. Utefter grusvägarna här är finns det älgspass efter älgpass. På fjället däremot jagas det inte.

Jag satt en lång stund i soffan ,petade i gröten och slösrufade.  Försökte komma på någon rolig runda att cykla. Kom inte på något alls. Över Vargen mot Vemdalen? Skulle bli för långt och framförallt jobbigt att ta asfalten över Vemdalsskalet tillbaka. Samevistet och hotellslingan? För kort och stenigt. Backarna runt stugområdena här? För backigt. Rundan över Björnrike? Nej det skulle bli för jobbigt på nipstigen. Allt kändes bara jobbigt. Helst av allt hade jag velat springa men ville vänta tills i morgon för att få sällskap av Hasse. Till sist bytte jag i alla fall om och bestämde mig för att cykla ned till Vemdalsskalet, ta mig upp på toppen av Hovde och cykla över Jakstugan hem.

Eftersom jag inte är bra i mina tår hade jag inget annat val än att cykla i mina vintercykelskor. I 14 plusgrader som i dag var fötterna heta redan innan jag kommit ned på stora vägen. Det drog ned humöret lite i kombination med oerhört tunga ben.

När jag närmare mig skalet fick jag den mindre lysande idén att cykla upp för slalombacken vid Vargen. Jag har tittat på det som sett ut som en liten väg upp när jag cyklat förbi förut. Det var ingen väg och alldeles för brant. Dra cykel, cykla ett par meter och dra cykel.

 

img_5780

Men det var makalöst fint ju längre  upp jag kom. Hela fjället går i rött, gult och orange nu. Jag satt en lång stund i blåbärsriset och tittade ut mot skalet. Kände att kroppen trots allt är ofantligt trött efter helgens fjällmaraton. Även om jag känt mig pigg i veckan har smärtstillande läkemedel för tån och lite dålig sömn gjort sitt. Gårdagens Happymorningride hade inte gjort mig piggare utan bara ännu mer mätt på att cykla. Orkar liksom inte köra fort, orkar inte pressa benen eller ta det där lilla extra. Vill helst bara springa på fjället just nu.

img_5793

Jag rullade ned i ungefär samma takt som jag tagit mig upp. Tog mig till parkeringen på skalet och bestämde där att inte pressa mig upp till Hovde. Det blåste ganska mycket och molnen var mörka över fjällen. Kände efter om det skulle vara roligt att åka en sväng i i skidspåret men jag var inte särskilt sugen på det. Jag åkte hem i stället och roade mig med lite tempokörning på grusvägen och landsvägen.

En timme och 20 minuter fick räcka i cykelväg. Jag fick lite frisk luft och en rejäl dos höstfjäll. Eftersom vädret ska hålla i sig och den mjuka vita mossan lockar så springer jag lite i morgon förutsatt att jag får ner mina tår i skorna utan smärta.

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: