• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • För tre år sedan en cykeldröm – i dag en vintervardag

För tre år sedan en cykeldröm – i dag en vintervardag

Jag blev påmind häromdagen om att det nästan är exakt tre år sedan som jag för första gången cyklade fatbike på snö i fjällen. Jag hade visserligen som hastigast testat en väns fatbike på Frösön. En kort bit bara och varit nyfiken på den här cykeltypen med stora däck länge.

Då för tre år sedan hade jag fått en låna fatbike från Egons över helgen vi skulle vara i stugan. Första dagen jag skulle prova att ta mig upp på fjället kom jag ingenstans i det lösa skoterspåret. Jag visste inte då att fatbikedäck ska vara så mjuka att fälgen nästan känns igenom för att det ska bära och ge grepp. Dagen efter hade jag pyst ut så mycket att däcket nästan kavlade av sig från fälgen och kunde trampa hela vägen upp Storhognaplatån. Omslagsbilden är från den allra första turen.

Det var en magisk upplevelse den gången. Kyligt men oerhört vackert när solen började gå ned. Jag bestämde mig där och då att spara i hop till en egen. Vintern efter köpte Hasse en fatbike och det var inte förens förra året som jag ätnligen kunde hämta ut min egen.

Sedan den där vinterdagen 2016 har det blivit många turer. Första tiden på lånad cykel och sedan på min egen. Det var lite som att träffa en ny vän som det klickar med på en gång. Cykeln är långt i från lätt eller fint utrustad. Den är tung och har ingen dämpning. Det rullar lite tungt men är riktigt rolig på stig och den tar sig fram fint i snö. Den är bara lekfull och ingen jag förväntar mig ska vara snabb.

För när det kommer till äventyr och upplevelsecykling behöver det inte gå fort. Det ska inte gå fort utan bara vara ett sätt att ta sig fram. Att njuta av att få vara ute. Med lånad fatbike vintern efter gjorde vi en vacker tur till Gammelvallen vid foten av Oxsjövålen. Då tillsammans med våra vänner Erika och Claes och en kolbullepanna i ryggsäcken. Turen tog hela dagen och vi värmde oss länge i raststugan. Det var en sådan där tur som jag med ett leende ser tillbaka på. Som jag minns så starkt att kolbulledoften hänger kvar i minnet. Det finns ett inlägg om det äventyret här!

Hösten 2007 anordnade Stefan Happyfatbike i hans hemmmafjäll i Bydalen. Det var första gången som jag cyklade fatbike i fjällen utan snö. En riktigt skitvädersdag men på ett fint sätt. Sara Rönnberg sa den gången att det kanske förståeligt att en del tycker vi är knäppa som cyklar i sådant väder. Men vi gillar det, även om det blåste och var snöblandat reg. Mer om den turen kan du läsa om här.

Samma höst, i början av november när Storhogna hade fått en tunt lager snö planerade vi ett riktigt äventyr Hasse och jag. Vi tänkte först cykla och övernatta i fjällstuga men ändrade oss sedan till att göra en dagsutflykt till Sandviksdalen. Göra lunch där på triangiakök och cykla tillbaka till stugan. Vad vi inte hade räknat med var att snön inte bar. Frustrerad och irriterad snurrade jag runt på Storhognaplatån i stället med en tålmodig Hasse bakom. När vi väl skulle luncha vid Samevistet hade vi inte någon gas kvar. Det blev kaffe och kakor i under en gran. Då kunde jag inte mer än skratta åt eländet och det mindre lyckade vardagsäventyret.

Just fjäll och fatbike är det som jag längtar mest efter under höst, vår och sommar. Och sådana utrer har vi gjort många av. Mer eller mindre lyckade. Den allra finaste kanske är den i påskas. Hårda skoterspår, ett vårvinterväder som man bara få en gång per säsong och långa fikaturer som värmde i solen.

Men fatbike är inte bara fjäll och stuga utan många turer hemmavid. Med vänner och i ensamhet. I bland för att få skratta och umgås och i bland bara för att rensa tankarna till ljudet av däcken mot snön. Eller för att pendla till och från jobbet.

Eller i undantagsfall race. Men bara i undantagsfall för det är skönt att ha en cykel som det faktiskt inte går att köra så fort på. En cykel som inte andas prestation. Visserligen var Nalovardo Fatbike Race ingen tävling för min del. Jag var krasslig och startade med tanken att bara njuta av en dag på fjället. Det lyckades jag bra med, både att njuta och att stoppa undan tävlingshornen. Jag kom sist den gången och var stolt över det. I år blir det tyvärr inget Nalovardo för min del. Eftersom Hasse jobbar helg och med stor sannolikhet inte kommer att vara ledig då så hoppar även jag. Utan honom blir det inte samma sak. Inte när det vankas äventyr. Men loppet kanske kommer tillbaka nästa år.

Så har jag ju fatiskt kört ett lopp till på fatbiken. Som jag inte har berättat om. Men jag har sparat det som ett sommarminne och det kommer på bloggens så småningom. När jag körde SM-bana på fujin.

Tänk ändå vad många roliga äventyr det har blivit tillsammans med min lite tunga, trögrullande kompis. Hur många saker jag faktiskt hittar på och mycket jag får uppleva. I bland är det fint att stanna upp, gå igenom bilder och minnas tillbaka. Det som började som en cykeldröm i februari 2016 till att vara vintervardag idag 2019. Och fler äventyr kommer att bli.

Blev du nyfiken på fatbike? Jag har skrivit ett inlägg för dig som är nyfiken där jag avlivar några myter, om Global Fatbike Day och om nya bekantskaper bland annat. Så det allra första euforiska inlägget efter den där vinterturen 2016.

Och du, skulle du få chansen att prova tycker jag att du ska göra det!

1

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

One Comment

  • Helena

    februari 1, 2019 at 08:40

    För andra året i rad har vi en riktigt snörik vinter även här i Uppland där jag bor. Har tidigare tänkt att en fatbike skulle vara sjukt outnyttjad här nere, men nu vet jag inte längre… Det ser ju så himla härligt ut! Problemet är bara… Var cyklar man om det inte finns skoterspår eller eldsjälsupptrampade stigar?

    Svara

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: