• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • Fredagsslakt på trainern- hello my dear home trainer

Fredagsslakt på trainern- hello my dear home trainer

Hur tänkte jag nu?
Jag saknar verkligen självinsikt. Tror lite naivt att jag är hulken eller något i den stilen. Jag skrattar lite åt mig själv så här i efterhand. Att jag liksom inte lär mig. Gårdagens jaga-pass i vackert höstväder tog visst mer på mig än jag trodde. Jag vill ju tro att jag är lika stark för låt oss säga i början av sommaren, att tro är bra men jobbigt när det visar att det inte riktigt är så som man vill. 


Nåväl, hösten visade sin mindre vackra sida i dag med regn det i kombintaion med lite förberedelse inför helgen cykelutflykt till Helags valde jag att träna inomhus.  Kände att orken inte fanns för tuffa snabba intervaller som fyror eller de där fakirsakerna som jag pysslat med under vintern. Tänkte att det skulle vara lite lättare att ta sig igenom en styrkestege. Återigen Hur tänkte jag? 

Lyckligt omedveten om hur jobbigt det skulle bli hoppade jag upp på trainern vid gott mod. Kände mig lite skönt stark och laddade upp sportarmbandet med min telefon och lite nya backlåtar som jag tänkte köra in för att göra spinningpass av. Sånt brukar vara bra för jag tänker bort hur jobbigt det är när jag funderar ut koregarfi. I dag funkade det inte lika bra.

Styrkestege allstå, upplagt: Uppvärmning 10 minuter med stegrande motstånd, sedan 1-2-3-4-4-3-2-1 minuter med 1minuts vila mellan varje intervall och 2 minuter innan jag vände ned igen. Låg kadens, runt 55-60.  Ett upplägg jag kört förut och inte lärt mig ett dugg av. Precis som då brakade jag på rejält, 300 watt. Det tillsammans med långsamt trampade är sjukt jobbigt, sjukt tungt och hur vidrigt som helst. Inte i första eller andra intervallen men sen när benen ska orka i tre och fyra minuter och sen 4 och 3 minuter till.  Helt omöjligt i dag. Jag fick backa, rejält. Ned på 250 watt och jag mådde på riktigt illa. Fredagstacon var nära att göra återbesök så att säga.

Det var bara att bita i hop försöka peppa mig själv. ”hörru klena du, du fixar ju långlopp”, kanske inte så positiv pepp men det funkar för mig. Får jag lite skäll skärper jag till mig. Med Disturbed i lurarna gick det lite bättre när jag väl hade nått de sista två intervallerna. Då kunde jag till och med höja upp watten till 300 igen och åtefå lite värdighet lagom till nedvarvningen.

Det blev i allfall 45 minuter bra träning, träning som härdar mina ben och gör mig starkare. Jag har börjat bygga upp mina cykelben igen, inte för denna säsong utan för nästa som kommer att se lite annorlunda ut och kommer att kräva rejält uthållig Helena.

Så nu har ni tagit er igenom höstens första trainernlägg, trevligt va?

Och stort lycka till alla er som kör Cykelvasan eller genomför en Iroman i helgen. Ni är grymma!

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

3 Comments

  • Kim Tuuliainen

    augusti 16, 2013 at 20:00

    Trainer ja… Man längtar ju faktiskt lite till det är dags att dra igång, men vet ju att jag kommer ångra mig när det väl är dags.

    Tror jag väntar någon vecka till innan jag plockar fram trainern 🙂

    Svara
  • admin

    augusti 20, 2013 at 06:20

    Kim- det är med lite skräckblandad förtjusning trainersäsongen snart böjar. Det gör du alldeles rätt i, här uppe kommer hösten och vintern snabbare 😉

    Lina, tack, det var mer jobbigt än jag mindes att det var!

    Svara

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: