Fuji SLM 1.1, jisses vilken cykel!

Kunde äntligen hämta ut min nya cykel på Egons cykelaffär i dag. Kim hade meckat i hop den så snabbt han kunde. Stort tack! Eftersom allt utom ramen kommer från en 17 tums cykel trodde vi att styrtappen skulle bli lite för lång. Jag fick med mig en extra att byta om det skulle kännas konstigt och skulle komma tillbaka om något behövdes justeras. Ut med dig och prova nu var Kalles ord. Okej då! Inte mig emot.

Välkommen hem och ja, sadeln ska vinklas upp lite. 

Det fick bli en liten testrunda i dag 8 km för att ställa in sadelhöjd och få ett hum om hur cykeln beter sig. Tvättstuga och umgänge på dottern var liksom prio. Någon längre tur hade jag inte fixat i dag. Mina ben var döda eller kvar i spanien eller helt enkelt inte med. Valde att åka från skileken där Frösö-kort startar för att den mest rotiga biten av den slingan och åkte sedan ned till Frösö ängar och den rätt branta stigsnutten upp på gravhögarna. Då fick jag med det mesta, skidspår, grusväg, rötter, stök, brant backe och så asfalt. Allt för att få en expressnabb känsla av vad jag ska trampa runt med på Billingen.

Jag blev visst lite brun i Spanien. Kändes skumt med både mössa och långa handskar idag. 

Första intrycket var som jag trodde, hjälp vilken stor cykel fast ändå inte. Lite som att ratta en buss. Inte för att jag har gjort det men ändå. Styret är längre än på cuben och jag vet inte vad jag tycker om det än. På cuben satt en Terralogic-dämpare från Fox som jag inte behövde låsa eller stänga själv. Den skötte sitt jobb perfekt. Nu blev det plötsligt väldigt ovant att aktivt låsa och öpnna och denna dämpare har tre lägen. Kommer att vänja mig. Styrtappen funkar och jag tror inte att jag byter.

Jag hört att 29:or flyter fint över stöket och Fujin var inget undantag från det. Jättebekvämt och rötter som varit knixiga med 26:an gick galant nu. Trots stora hjul kändes den rapp när jag tryckte på. Mest överaskad blev jag av hur lätt den var uppför! Vid Frösöängar finns en brant liten kulle som är svårt att ta sig upp utan att trilla åt sidan. I dag kom jag upp utan större problem. Vad hände tänkte jag. Det känns som om man bara får upp farten uppför så rullar det av sig själv nästan.

På asfalten var det samma bekväma och snabba känsla som på racern. Nu kan det bero på att det lite mindre mönstrade däck än på cuben men det känns som det går att nöta asfalt och grusväg länge på den.

Nu ska jag bara vänja mig vid storhjulskänslan och allt eftersom kommer jag nog att bli lika bra kompis med denna som jag varit med cuben. Tänker lite så att ett långlopp är ett perfekt sätt att köra in sig på! Det får liksom gå som det vill på lördag och jag kommer säkert att köra bättre nästa lopp.

Kass bild men vacker cykel! 

Om jag är nöjd? Absolut! Jisses vilken cykel säger jag bara. Jag vet redan nu att jag nog inte kommer att sakna cuben mer än känslomässigt faktiskt. Det här med att eventuellt ångra mig finns inte på kartan.  Cykeln är så sjukt snygg också! Mina färger, rött och svart. Matchar både skor, cykelkläder och min racer.

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

10 Comments

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: