Jag bestämde mig för att bara ta en bild

Jag hade sett framför mig hur jag skulle ta mig över frusna myrar uppe på Storhognaplatån. Höra fraset under de stora hjulen och kanske se om det bar ändå bort mot Bräckflötarna. Kanske skulle skaren vara hård också?

Jag skulle först åka redan innan det blivit ljust. Köra en egen happymorningride för att möta dagsljuset på vägen hem. Allra föst hade jag tänkt att köra de styrkeintervaller som var planerade.

Men det blev inget av det ovan. Jag var alldeles för trött för att komma upp tidigt. För trött i kroppen för intervaller och bestämde mig för att bara rulla. Kom i väg lite senare än tänkt och kände på väg upp mot Storhognaplatån att det både skulle bli kallt och jobbigt.

Jag tog mig upp via vinterleden ömsom cyklande och ömson dragande på fatbiken när snön inte riktigt bar. Bestämde mig för att ta mig upp mot Örnstenen och där vinterleden viker bort mot Samevistet. Där skulle jag ta en bild på cykeln mot ett frostigt ledkryss. Sedan skulle jag rulla hem. Det skulle få räcka idag.

Jag blev lite för svettig av backen upp på platån och började frysa rejält. Den höga luftfutigheten, vinden och minusgraderna gav en respektingivnade kyleffekt. Jag brände av några bilder och tog mig över platån mot hotellslingan. Den skare jag sett framför mig var söndertrampat av den enorma hjorden renar som uppehåller sig där nu. Fick upp värmen av det jobbiga trampadet i spåren av renarna.

Trampade hem till stugan medan jag hackade tänder och jackan fylldes med iskristaller. Det blev runt 8 km in på cykelkontot som fick vara gott nog. Det dröjer lite innan fatbikecyklingen blir så där perfekt. Men jag kom ut och tog en bild och fick varmt kaffe när jag kom hem. Inte illa ändå en fredag.