En ledig torsdag. En av de semesterdagar som måste tas ut innan årsskiftet. En väderprognos som såg alldeles perfekt ut. Omplanering av planer. Stugan i stället för Östersund och den allra sista fjällcyklingen innan snön kommer och fatbiken tas med till stugan.
Jag packade ryggsäcken med överdragsdunjackan, extra mössa och vantar. En termos kaffe och två flapjacks. Det efter att bestämt mig att ett sämre väder än utlovad ändå skulle funka. Jag behövde dagsljus och en lång stund för mig själv för att tänka klart tankar och varva ned mentalt efter ett par veckor med lite mycket jobb.
Men allt blir inte som man tänkt sig. Dopperposten på Auricen har kärvat lite och varit in på lite service i två omgångar i väntan på den större servicen som Kim på Egons ska göra. Den har kärvat lite extra om det varit kallare ut. I går tänkte jag inte på att det varit så och tog därför med mig auricen till stugan. Valde in i det sista mellan den och Marinen men lite grövre däck drog längst strå.
Den fick ligga i bilen i natt och såklart gick inte droppern upp alls. Det hade blivit för kallt. Jag tog in den och googlade sönder internet på lösningar. Efter en stund i värmen fungerade den och jag gjorde ett nödhack jag hittat och tänkte att det ändå var en himla tur att jag inte drog i väg på lång fjälltur och till slut inte fick upp droppern.
Så i stället för långtur tog jag en tur på upp Storhogna och kryssade mellan höstlovsfirande familjer och hittade till slut en sten med lite avstånd från alla vandrare som kom från Samevisthållet. Med lite god fantasi och blicken riktad bort från leden kände jag mig ensam. Jag drack mitt kaffe och åt en av två flapjacks eftersom jag varken ätit ordentligt med frukost och helt missat lunchen och det började skymma. Jag tänkte klart lite tankar och frös lite i dunjackan och bestämde mig för att utmana ödet den sista biten hem och sänka stolpen för att kunna åka prostgravsstigen utför.
Jag hade varken huvud eller ben med mig och skakade utför den steniga och tekniska stigen och plöjde enorma vattenpölar på krypljungstigen som kom efteråt. Fick sedan stå upp de sista kilometerna hem när stolpen inte ville åka upp. Jag var nöjd ändå trots att det knappt blev någon cykling. För helt ärligt hade jag inte orkat i dag. Jag var för trött. I morgon tänkte jag springa igen. Fick ett bakslag sist som masserades ut och sedan grönt ljus från sjukgymnasten att springa igen. Det blir bra det!
