Cykel mot träd. Happykorrekt?

Jag samlade i hop exakt 32,9 km i går. Tog en kvällsrunda efter jobbet också. Snurrade runt i stan och hittade faktiskt lite asfalt (det började töa lite lägligt) och en stor julgran på torget. Lessnade efter en timme och och köpte bullar i stället. Det fick räcka och förhoppningsvis skulle inte alla dubb ramla av.

Men det var värt besväret. Det stod nämligen Happyride på schemat och stigcykling på ön. En kafferide. Jag hade sett framemot lite fluffig snöcykling men vädret ville annat. Det är inte mycket kvar av snön efter regn och plusgrader och dessutom har det bildats rätt mycket is. Perfekt att låta däcken bekänna färg. Vi var 6 stycken som rullade i väg från Badhusparken för att cykla stig med kaffetermosar i väskorna. Jag var lite feg i början och vågade inte riktigt lita på att däcken greppade. Ju längre in på turen vi kom desto mer tuff blev jag när jag förstod att det skulle mycket till för att halka omkull. Utför är det lite läskigt men det släpper väl så småningom. Det blir så oerhört viktigt med viktfördelningen för balansens skull när stigarna är isiga. Grym teknikträning helt enkelt och något som förhoppningsvis ger lite nytta för stigcyklingen till våren.

Efter kaffepaus vid Frösövallen vågade jag trycka på ännu mer på stig och tjoade av glädje när jag fick upp farten ned mot Lövsta. Tjoade lite av förvåning när jag plötsligt låg på marken. Lera vintertid är inte lika mjukt och lätt att ta sig över som på sommaren. Lika förvånad lite senare halkar jag på en rot och var milimeter från ett bad i en bäck som inte frusit till is. Gled lite fint på sidan och fick stopp precis innan kanten. Men vågar man inget vinner man inget heller.

20 km av ren cykelglädje i dag och jag frågade mig själv flera gånger varför jag inte gjort det här tidigare. Varför jag envisats med att hellre nöta trainer inomhus bara för att det är lite kallt. Det här så mycket roligare även om träningen inte blir lika strikt. Men vad gör det egentligen? Intervaller får man på köpet utomhus och skidsäsongen innebär ju en hel del maxpulsande. Spelar ingen roll om pulsen får jobba på skidor eller cykel. Inte för min del. Huvudsaken att den gör det emellanåt. Jag kommer med all säkerhet att använda trainern också. Det gick ju bra förra vintern med lite mindre strikt cykelträning och så mycket som jag faktiskt cyklat den här senhösten och förvintern har jag aldrig gjort förut.

Fikacykling fungerar även på vintern även om det blir lite kallare att ta en paus!

  Tänk vad ett par däck och trevligt sällskap kan göra för motivationen. (Inte en enda dubb tappade jag. Inte en enda trots rötter och snabba igångdrag. Det ni!)