#kompiskampen – inte som Bamse



Bamse är världens starkaste björn. Det är inte jag. Jag är mer som Nasse, en litet rosa neurotiskt tygstycke. Kä-kä-ra nån då vilken dålig dag jag hade i dag.

Kompiskampen är hemsk. Vet inte hur många gånger under de 20 minuterna jag tänkte på varför jag utsätter mig för det här. 3 gånger till innan mars dessutom. För att det ger resultat kanske, eller för att se om jag utvecklas.

Nu bör jag ju kanske träna lite specifikt cykel om det ska ske lite förbättring. Men nu ska jag inte vara för hård mot mig själv. Det är inte cykelsäsong för mig nu. Jag ska inte vara på topp utan bygga mig starkare. Och jag har faktiskt tagit små steg.

Och visst skedde det en förbättring om än liten i dag. Kanske mest för att jag tappat i vikt. 5 watt mer pressade jag ur benen. 253 landade snittet på. Det gav 3,83 watt/kg jämfört med förra gången på 3,7w/kg. Pulsen låg på stadiga 96% av max. Kräkkänsla.

Det är festligt hur mycket dagsform spelar in. För en vecka sedan körde jag trösklar på 240 watt och kände mig utstark. I dag var benen som sega råttor och pannbenet flortunnt. Men vad tusan jag genomförde det!

Jo skinkan då? Jag har haft lite ont i dag men kände inget medan jag trampade. Det var ingen cykelmuskel som tog stryk.

Nu ska jag ta en sen kopp kaffe. Svärfar har kommit upp. Han firar jul med oss. Trevligt! Och nu är det bara en arbetsdag kvar. Kämpa, bara upploppet kvar.

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: