• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • Lördagsbajk- gelékropp och vi hittade snö

Lördagsbajk- gelékropp och vi hittade snö


Planen var från början att ta ett strava-segment uppför Vargenbacken. Rulla ned och fika på Åtgården. Trampa hem via vemdalsskalet och ta segmentet där. Har ju tre mål uppsatta på Strava sedan tidigare. Enkelt? Nä inte direkt. Lite lättare hade det säkert varit om jag hade haft ett par skapliga ben.

Nåväl vi rullade i väg rejält påpälsade. Det är lite kallt här nämligen. Redan ute på riksväg 316 kände jag mig som en påse gelégodis. Klistrade mig fast på Hasses bakhjul och försökte väcka benen med hög kadens.

Frågade Hasse om han tänkte göra ett KOM-försök när vi närmade oss backen. Visst sa han hjälp tänkte jag. DÄR gick det fel för mig. Mentalt hade jag gett upp. Men jag provade och ena benet småkrampade. Hade sockersmak i munnen halvvägs upp. Slut och ofokuserad. Så pass att jag hade tid att upptäcka en vandringsskylt och en spännande stig upp mot varggranstjärn.

På toppen väntade en lite snabbare sambo och medan jag återgick till livet konstaterade vi att snöblandat regn kom med lite för hög hastighet från Hedehållet. Att ta vägen över Vemdalen skulle bli både kallt och jobbigt. Mer misär ville jag inte uppleva. Inga mer jobbiga backar heller. Fikat kunde vi ta på vemdalsskalet.


Guldfisk som bara jag kan vara i bland kom jag med idén att prova den där spännande stigen jag sett- utför. Alltså en liten sväng upp till Varggransstugan för få åka ned. Den svängen uppför är svår att åka med bil. Det är brant. Jättebrant.

Vid gott mod och med superkrafter från ingenstans pinnade jag upp. På lättaste växeln. Tyckte det var jätteroligt. På riktigt alltså. Mest för att jag var på snöjakt. (Och låg lite före Hasse en stund)


Så började den komma. Snön. Kallare för varje höjdmeter. Regnet började övergå till snöflingor.


Så uppe på toppen blev det årstidsväxling. Från senhöst till vinter. Första gången på ett tag med snö i SPD-klossarna. Roligt så här första gången.


Jag struntade helt i att min kropp var trött och cykelformen ett minne blott. Struntade i segment-jakt och tider. För första snön ger mig alltid lyckokänslor i kroppen. Jag blir som ett barn igen. I dag så pass exalterat att jag gav order om att åka upp på toppen av Varggranshogna. Själva tjärnen ligger på 906 meter över havet.


På vägen upp var det lite tour de france känsla när Hasse stretade i ymnigt snöfall (även om flingorna inte fastande på bild) och en grå horisont. Vackert och rått på något vis.

Susade sedan ned till tjärnen och den där stigen jag spanat in. Mötte en familj med två småpojkar som frågade varför vi skulle cykla ned just där? För att det är kul att cykla sa jag. Vi fick veta att det var lerigt, blött och stenigt. Kul! De glömde upplysa om isgata.

Helskinnade efter ett sjukt om än hal utförslöpa rullade vi vidare mot Skalets torg för en fika på Lingers.


Hamnade på en rolig stig. Så rolig att det är lite synd att vi inte hittat den förens nu. Stenigt och halt men sådant är bra träning!
Väl nere så mötte vi ett stängt café. Snopet. Fötterna var kalla och hade hemlängtan. Vi åkte helt sonika tillbaka till stugan, duschade och tog bilen till Vemdalen och fikat. På vägen hem hittade vi en perfekt serpentinbacke på 2,4 km upp till Klockarefjället. Ett strava-segment sa Hasse och bestämde att det fick bli morgondagens atletiska övningar. Joråsåatt.

Hur gick det med QOM-försöket för mig då undrar du säkert. Tja…precis 2 minuter…långsammare än min snabbaste tid. Gelékropp som sagt.

(Så lyckades jag åter göra ett långt inlägg om ingenting egentligen.)

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: