Måndagsintervaller

Processed with Snapseed.

Jag har ambitionen att cykla en dag inomhus varje vecka. Det i  stället för ett spinningpass så som det sett ut åren innan. Jag cyklar förvisso utomhus numer men att köra intervaller utomhus på isiga vägar och med pannlampa känns inte lockande. Då går jag hellre in och låter passen utomhus till största del vara kravlösa.

Intervallpass tillsammans med någon annan, i mitt fall Hasse är lite roligare. Att den som sitter bredvid har det lika jobbigt är stärkande på något sätt. Därför står trainern fortfarande i garderoben och racern fungerar som tillfällig tvättställning. I försöker jag få valuta för träningskortet och använder Fristilens spinningcyklar. De två som är kvar.

Det känns faktiskt lite mindre kravlöst att inte köra efter watt och inte se kadensen. Det är lättare att ta ut mig ordentligt och få upp pulsen dit där jag vill ha den. Förut har jag nästan gett upp när jag tyckt att jag presterar för dåligt. Fristilens spinningcyklar känns cykellika så det fungerar bra. Jag ska damma av trainern snart. För att kunna köra högkadensträning och lättheten i att slippa gå över till gymmet. Men jag är inte riktigt där ännu.

I går var det måndagsintervaller på schemat och jag peppade mig själv att en vilodag stod på tur. Hasse fick friheten att välja intervallform. Det är skönt att låta någon annan bestämma vad man ska göra. Bara göra jobbet.

Tröskelintervaller med spurter som avslutning,

  •  8 minuter uppvärmning
  • 4 stycken åttaminutersintervaller med 2 minuters vila mellan dem.
  • Avslutningsvis 6 stycken 10 sekunders maxintervaller med lika lång vila.
  • 10 minuter nedvarvning.

Kan säga att jag var ordentligt uppvärmd innan de avslutande 10 sekunderna och skrämde säkert slag på övriga medlemmar när jag frustande köra mina ben helt stumma.

Åttaminutersintervaller är sköna på sitt jobbiga sätt och med musik med skönt driv går det ganska bra. Avslutningen med spurter gjorde passet lite mer händelserikt och något att se framemot. Det hade gått att köra en serie spurter till. Kanske något att prova så småningom.
Att mina pulskurvor är hackiga glömmer vi. Det blir skillnad av att ömsom sitta ömsom stå. Känslan efter ett avslutat intervallpass är nog den allra skönaste känslan. Jag är nöjd och trött och vet att det gjort gott. Nästa måndag är det dags igen. Undrar om jag ska ta taktpinnen och välja intervallform? Tröskelstegar är trevligt. Vi får se.

Alltså vissa bilder…..men vad tusan..jag såg visst ur så här efteråt.

3

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: