Jag har funderat länge på vilken typ av cykel jag helst av allt vill ha. Och vilken typ av terräng och cykling som jag allra helst vill cykla. Och framförallt har jag funderat på vad det egentligen är som ger mig glädje när jag cyklar. När jag köpte och fick hem min endurocykel skrev jag att jag hittat hem. Både vad gällde cykel och typ av cykling. Ett år senare tänker jag detsamma. För det är i de stökigare partierna som jag trivs bäst. Likaså på stig och utför. Framförallt trivs jag bäst när jag får leka mig trött i benen och fokusera mer på att cykla än att försöka att alltid åka lite snabbare. Men visst, jag tycker att det är otroligt roligt att jaga tider på stigar, köra mig totalt slut på ett intervallpass och känna mig stark. Tycker att det är roligt att tävla i bland. Men bara i bland och bara i tanken. Men jag har bestämt mig för att inte tävla mer. Inte långlopp eller XCO och ingen Jämtlandserie. Inte den typen av tävlingar. I stället ska jag köra enduroserien nästa år och ställa mig på start till Offroad Finnmark 700 tillsammans med Sandra.
Därför har jag inte nytta av min lätta kolfibersuperior och jag sa för längesedan att när jag slutar tävla ska jag sälja den cykeln och bara fokusera på stigcykling. Nu gör jag det och har hittat det perfekta mellantinget. En cykel som är rapp på stig, som har lite mer slag, har en flack gaffelvinkel vilket gör den rolig utför och en cykel som är lekfull och klarar lite tuffare terräng. Inte en cykel jag tar till parken eller upp på berget utan har som stig- och fjällcykel. En som ersätter superiorn och blir ett perfekt komplement till Auricen.
Den heter Marin Rift Zone 3 och är i aluminum och inte kolfiber. Den är uppkäftigt orange och röd och är min nya vän på stig!
Marinen har en gaffelvinkel på 65.5 grader vilket är flack. Fram sitter en Marzocchi Bomber Z2 med 130 slag och bak en Fox float DPS med 125 slag bak. Till skillnad från mindre slaglängd än på Auricen har jag gått upp till 29 tums hjul.
Växlarna är Shimanos nya SLX-serie med 12 delat bak. Känslan var lite som SRAM:s Eagle som sitter på Auricen. Bromsarna är Shimanox MT401 Hydraulic Lever. Fyrkolvsbromsar som gör jobbet. Fälgarna är Marins egna i aluminum och kändes väldigt lätta utan däck. Som original satt ett par vee tire co, jag ville gärna ha ett par nobby nic och köpt till det. Droppern är en X-Fusion Manic. Med andra ord en fin utrustad cykel till ett riktigt bra pris.
Det är inte toppmodellen i serien, långt i från. Den kommer som tredje på skalan uppifrån och ned. Det intressanta och det som avgjorde varför jag köpte en aluminumram i stället för kolfiber var faktiskt nästan bara priset och färgen på cykeln. Det som skiljde modellen över var att en ram i kolfiber, andra däck och att det inte följde med en ventil för att göra slanglöst. Vikten densamma mellan cyklarna. Nästan 7 tusen mer skulle modellen över kosta. Det fanns inget som skulle motivera ett köp av en kolfiberram.
The Rift Zone is our most speed oriented MultiTrac bike, created for the rider looking for the speed and roll over capabilities of 29” wheels in a trail capable package. Long, low, and slack trail geometry is more aggressive than an XC race bike for more control at top speed, and more fun while chasing seconds.
https://www.marinbikes.com/gb/bikes/20-rift-zone-3
Är du nyfiken på specen och geometrin finns den på Marins hemsida. Nu vill jag bara cykla. Mest hela tiden och lära känna den här nya vännen lite mer. Det lilla jag har cyklat på den hitintills lever den upp till mina förväntningar och levererade både snabbhet uppför, på platten och utför. Framförallt levererade den massor av cykelglädje. Ni vet en sådan där glädje när man bara ler och tjuter till lite av skratt och ler ännu bredare. Det är precis den känslan jag är ute efter och det som personifierar min typ av cykling. Och som det står på cykeln stämmer, Made for fun. Precis det!
