Morgonträning med mjölksyra 

Jag skulle väl ljuga om jag sa att jag inte känner av gårdagens lilla (ironi här va) löprunda. Hade jag inte bestämt träff med Therese Landfors hade jag nog backat ur. Träningsvärken i ben och vader var inte att leka med. Det var väl tur att vi bestämt träff för den här morgonen var lite över det vanliga och nu en stund efteråt är träningsvärken inte lika smärtsam.

Strax före halv nio rullade jag hemifrån. Vindstilla, högsommarväder och ingen trafik. Passade på att ta Strandvägen och hoppa cykelbanan. Älskar att pressa lite där men avstår när det är trafik.

Mötte upp Therese i badhusparken för att cykla ut till Bällsta och köra långbacken till Rasten. Ny för mig och en mysig nyasfalterad historia. Stela vader som började vakna till lite innan Slamdrom. Jobbigt och svettigt men skönt! I utförsåkningen försvann Therese och jag fegade lite. Grus på asfalten, farliga grejer.

40 minuter senare bestämde vi oss för att köra korta spurtbackar på Frösön. Nytt för Therese. Skitjobbigt för ben och flås. Jag vräkte ur mig förslaget utan att tänka till innan. Benen hade väl helst velat rulla hem lite försiktigt.

Vi flåsade, frustade och körde till oss varsin prologhosta. Söndagspromenadsmänniskorna skrattade lite åt oss. Näst sista backen tackade benen för sig. Men roligt var det. 90 minuters kvalitetsträning. Äntligen ett bra hårt pass för mig, det behövdes. Den här kroppen har tappat form.

Vi är lite galna och vill inte ge oss. Bra sparring för mig på landsvägen och vice versa när det kommer till mtb. Som Therese sa, vi kan aldrig rulla lungt tillsammans runt viken. Men jag gillar det, att få köra lite hårt i starkt sällskap. Gillade också att komma hem redan 10 på förmiddagen och ha hela dagen framför mig. Morgonträning när den är som bäst. Att jag inte anammat det här med i sommar?

Hoppas ni får njuta av lika fint väder som vi har i Östersund i dag!