När man trollar lite med tiden

Den här veckan är fullspäckad med saker att göra. Jag har planerat lite väl ambitiöst och det står både AW med jobbet och möte med Kim Egons på schemat. Däremellan lunch för kollegor hemma hos mig, tvättstuga och brödbak och så ska träningen in. Allt innan fredag. Nog för att jag har all tid i världen egentligen efter jobbet och inte så många att ta hänsyn till bortsett från en dotter som kommer hem och äter och sover men det blev lite tight.

För att få in de pass som jag planerat den här veckan fick jag stuva om lite i kalendern. Lägga ett intervallpass i dag trots galet trötta ben följt av ännu ett tufft intervallpass i morgon. Jag trodde i går kväll att jag skulle ha sådan disciplin att jag klev upp tidigt och gjorde dem innan jobbet. Jodå. Tanken var god men kroppen sa bestämt nej när väckarklockan ringde. Ät först, åk på jobbet och nyttja lunchrasten. Så blev det. Jag stämplade in alldeles för tidigt. Hann skriva undan mycket och tog lunch vid 11. Lunch i form av 3 minuters intervaller upp för en backe. Egentligen skulle passet vara i block om 3 stycken intervaller med lite längre vila. Men eftersom jag inte lyckats synka cykeldatorn med telefonen blev i stället sex treor i ett svep.

Funderade både en och två gånger varför jag utsätter mig för intervaller på det här sättet. Frivilligt och i kall motvind. Med dubbdäck på cykeln och ben som betongsuggor. I sista vändan upp för backen kunde jag i princip ha gått bredvid cykeln och tagit mig lika långt. Så trött var jag. Men väl uppe, med en klocka som pep för sista gången och medvind och medlut till jobbet glömde jag bort hur jobbigt det var. I stället rullade jag tillbaka i god fart och kände mig riktigt nöjd över mitt tilltag. Så där härligt genomtränad och trött. Smet ned i duschen på jobbet, åt lunchen vid datorn och kunde sedan rulla hem lite tidigare än vanligt och ändå ha gjort mina åtta timmar. Det kändes lite som jag lurade tiden i dag även om jag vid femsnåret började klippa med ögonen och ville gå och lägga mig.

Jag är dock fortfarande vaken och inser nog att det blir en sen kväll trots allt. I morgon är en ny dag och det blir spännande att se om mina ben orkar fyror.

2

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: