När racen på Zwift levlar upp

För två år sedan körde jag mina första race på Zwift. Plattformen för virtuell cykling som växer enormt mycket och som får mig att sitta på en trainer i vardagsrummet i flera timmar. Om du är nyfiken på Zwift skrev jag ett inlägg om hur man kommer i gång och vad det handlar om. Zwift är lika mycket ett sätt för mig att få intervallträningen gjord på ett roligt sätt och ett sätt att utmana mig. Som att köra race emellanåt. Slipa på taktik, öva på att kunna hänga med så länge som det går. Få bra tävlingssimulering som ryck, återhämtning, gå med i utbrytning, hålla hela vägen upp för en backe. Sånt som är allra lättast att träna på i skarpt läge.

För när jag står i startfållan och värmer upp är det med lite tävlingsfjärilar i magen. Runt om mig människor från alla världens hörn som likt mig sitter på sina trainers eller wattbikes och kanske är lika nervösa, Jag är fokuserad, har en plan och startar precis som jag gör i verkligheten – för hårt och tufft. Men jag ger mig inte i första taget. Är smart när den värsta tävlingshetsen lagt sig. Lägger mig i klungan och nyttjar draften och de andras ryggar. Jag är så fokuserad och inne i det jag gör medan tiden springer i väg. Pressar ned watt i pedalerna, råkar ta en förning, går bak, kanske tappar någon meter och får jaga i kapp medan pulsen slår i taket. Vet att alla andra har lika jobbigt. Räknar ned kilometer. Snart mål, jag fixar det, nej jag ger upp. Nej öka lite.Hur gör man när spurtar? Tappar fokus och hela klungan. Avhängd och rökt och rulla till mål. Eller så har jag hängt i och glider över mållinjen med en pallplats som belöning. I ett trollslag är magin borta. Jag är tillbaka i vardagsrummet med kräkkänslor och trötta ben. Torkar svett ur ansiktet, sparar passet till Strava. Kliver av cykeln och ligger en stund på golvet. Tänker att aldrig någonsin skulle jag ta i så här mycket om jag bara hade dörren framför och datans klocka att titta på.

Den här hösten har jag tagit mina tävlingar på Zwift till en ny nivå .Jag har levlat upp lite. Ett par torsdagar har jag kört lagtempotävlingar med andra tjejer från Sweden Zwifters runt om i Sverige.Vi har peppat och kört taktik via discord, en röstchatt och fått pepp av lagets coach Karl Tiselius. Det har varit superhäftigt och lärorikt. Det blandat med tävlingar på egen hand har varit lärorikt.

Nervöst i startfållan

I kväll testade jag ytterligare något nytt och spännande. Zwift Beta Race. Att i stället för att fokusera på min egen prestation har jag haft ett sprintuppdrag i vårt lag. En testtävling på zwift för att se ett visst format av tävling funkar. Åtta damteam från olika delar av världen var inbjudna. Många tjejer som befinner sig i världseliten, överlag grymt starka och jag bland de svagare. Men del av ett lag och och med ett uppdrag. Att försöka ta poäng i de två första sprintarna tillsammans med en annan tjej ur laget. Sedan lämna över till de andra tre som fått i uppdrag att poäng i klättringarna. När mitt uppdrag skulle vara över behövde jag bara ta mig i mål för att laget skulle få poängen. Nervöst och läskigt uppdrag. I zwift handlar det så mycket om att komma med bra i starten. Missar man är man rökt. För min del skulle det handla om att kunna hänga med och göra två bra spurter, allt på en tävlingstid på 10-12 minuter. Sedan skulle mitt uppdrag vara över. Jag skulle på pappret kunna hänga med så länge.

Och precis som på pappret kunde jag hänga med. Fick en riktigt bra start och draftade fint i klungan. I öronen coach Karl (som befinner sig på Nya Zealand). Instruktioner och pepp. Vid 4 km drog vi upp gruppsprinten som vi planerat. För att sätta lite färg på tävlingen. Där plockade vi 22 poäng och jag kunde gå med till andra sprinten. Där kom jag inte riktigt i gång riktigt och var sedan slut när den var över och tappade några viktiga sekunder för att kunna komma i kapp klungan. Jag slog av och kände mig otroligt nöjd med min insats för laget. De tre återstående tjejerna körde riktigt starkt uppför de sista tre klättringarna och tog hem poäng till laget.

Nån minut efter de andra rullade jag in på en 27:e plats med riktigt trötta ben och go känsla i kroppen. Stolt över att våga köra mot så starka damer, glad över det starka damlaget, över den pepp och coachning som Karl gav – från start till mål. Det här är så otroligt roligt. En del allvar och en del lek. Säga vad man vill om Zwift men det är ett helt fantastiskt sätt att få träningen gjord och framförallt ett fint sätt att ”träffa” andra som gillar samma sak och köra i hop som ett lag trots att vi sitter i olika delar av landet. E-sport när det är som bäst!

Ingen brist på engagemang inte! Foto: Karl

Nu ska jag bara försöka att torka mitt gips, försöka gå ned i varv och försöka sova. Jag känner mig lite begränsad med en hand och tror att det bara kan bli bättre när jag får ta bort gipset.

Skulle du vara nyfiken finns en stream här från loppet här. Med coachning och allt. Här från Zwift själv med proffskommentator.

2

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: