Om du fick välja ett äventyr, ett träningsäventyr, var som helst i världen, vilket äventyr som helst – utan att behöva tänka på vad det eller materialet som behövs kostar, vad skulle du göra då? 😀
Elna ställde den frågan på ett inlägg från i höstas där jag efterfrågade era frågor. Inlägget har legat länge i utkastmappen. Fått mogna fram. För det är så mycket som jag skulle vilja göra. Många äventyr som finns uppskrivet på min bucketlist. En del görbara en del som troligtvis kommer att finnas kvar i drömmarna. Men det är fint det med. Att bara få drömma.
Jag har funderat på Elnas fråga många gånger. Om jag fick välja precis vad jag ville. Med alla resurser det kräver i tid och pengar vad skulle jag göra? Cykla Bike Transalp? Det som jag skrivit om förut och alltid velat gjort. Absolut. Men om jag vill välja precis vad jag vill? Nej inte riktigt.
Om jag fick alla möjligheter skulle det inte handla om en etapplopp som Bike Trans alp. Det skulle handla om att få göra ett cykeläventyr i den miljön som jag gillar allra mest. Fjällmiljön.
Fjällen och cyklingen. Något som jag gillar så otroligt mycket. Fotot är taget vid Isjösdalen 2015.
Våren 2014 formulerade jag en tanke att genomföra Gröna bandet på cykel. Ingen annan hade gjort det. Inte enbart med cykel men däremot med en kombination av vandring cykel och cykel/vandring/löpning som Christine Hägglund klarade av 2013.
Oavsett färdsätt är Gröna och Vita bandet (vinterns motsvarighet där du tar dig fram på skidor eller hundspann för att nämna några exempel) en prestation utöver det vanliga. Inte enbart för sträckan utan också för den terräng som det handlar om. Med fjällens nyckfullhet och den stora förberedelsen som det kräver för att kunna genomföra det. På Fjällfararnas hemsida beskrivs tanken bakom banden så här ;
Tanken med banden är att man med egen kraft tar sig från Grövelsjön i söder till Treriksröset i norr, eller tvärtom. Färden skall genomföras som en sammanhängande tur utan längre uppehåll och utan hjälp utifrån (t.ex. med skoter utkörd mat m.m. till fjällfararen ute på tur). Turen kan genomföras året om. Bandens färg anger vilken säsong som turen genomförts. Miljö-, natur och kulturhänsyn ska vara både en ledstjärna och en självklarhet
Jag funderade om det skulle vara möjligt. Kom fram till att det skulle vara oerhört svårt och framförallt skulle jag inte klara av det. Jag skulle inte heller ha möjligheten att vara ledig så länge från jobbet, inte ha materialet eller resurser i form av pengar.
Men på försommaren samma år klarade Mattias Skantz som den första att cykla Gröna bandet. Han tog sig från Treriksröset till Grövelsjön på 18 dagar. Det är en galet bra prestation med tanke på att det sker i fjällterräng. 1453 km blev hans sträcka noterad på genomförda turer och enligt hans data på sin hemsida 156,7 mil och 32 369 höjdmeter. Ett snitt på 8.7 mil per dag. Han genomförde det dessutom med minimalt med packning.
Oxsjövålen i somras. Ett litet snäll och välbekant fjäll.
Det vattnade det där lilla fröet som grott inom mig att prova att genomföra något liknande. Han visade att det var fullt möjligt att ta sig fram enbart med cykel.
Nu tre år senare lockas jag fortfarande ett sådant här ensamäventyr. Lockas av tanken att lära mig ännu mer om fjällsäkerhet och hur jag ska klara mig själv. Den noggranna planeringen, de långa förberedelserna för att sjösätta ett försök. Att vara så pass förberedd att jag kan lösa problem under vägen men ändå kasta mig ut i något som jag inte är säker att jag kommer att klara av.
Få känna att jag själv klarat av att nå dit. Till att jag startar äventyret. Tills att jag cyklar Gröna Bandet. Kanske lockas jag allra mest av vägen till målet och sedan om det lyckas inte det viktigaste. Utan att jag vågade prova, vågade låta en dröm försöka bli verklighet.
Så om jag fick välja ett cykeläventyr, vilket som helst utan att tänka på material, pengar eller tillräckligt mycket semesterdagar skulle jag prova följa mina drömmar om att cykla den svenska fjällkedjan på Gröna Bandetvis.
Om du fick välja ett träningsäventyr vad skulle du göra?
8
17 Comments
Hasse
februari 23, 2017 at 08:36Jo men visst skulle du väl fixa det? Det tror jag!
Hasse recently posted…Veckans ord
Helena
februari 23, 2017 at 21:57Jo jag kanske skulle det 😉
Alex
februari 23, 2017 at 09:24Å jag älskar att drömma och planera äventyr. Stora och små:)
Låter helt underbart, och självklart skulle du klara av det. Sedan kanske man måste ställa frågan till sig själv om det är prestationen eller upplevelsen som är målet…
Jag har en ”adventure planner” där alla drömmar skrivs in och förra sommaren kunde jag checka av allt på sommarlistan!
Den fylls ständigt på och jag har en vinter och sommarlista. Våran längdresa till Alperna var en dröm, i vinter blir det flera skidturer, bland annat längst kungsleden. Någon gång vill jag skida hela Kungsleden eller vita bandet.
I sommar vill jag springa delar av kungsleden, gärna själv.
Som sagt, vad vore livet utan drömmar!
Helena
februari 23, 2017 at 21:56precis, jag tror mer att det är upplevelsen som är målet, eller jag vet det.
Kungsleden i löparskor vore himla fint!
Elna
februari 23, 2017 at 11:04Åh, vilket äventyr Helena! Gör det, bara gör det! Jag tror du skulle fixa det, jag vill hemskt gärna följa det på bloggen och jag tror absolut du skulle kunna hitta samarbetspartners som vill hjälpa till med både prylar och finansiering.
Elna recently posted…Pixel – en katt bland träningskläder
Helena
februari 23, 2017 at 21:55Jamen kanske det! Det vore ju en rätt bra idé faktiskt!
Mari
februari 23, 2017 at 11:56Åh! Låter helt underbart 🙂
Mari recently posted…Ryttargalan
Helena
februari 23, 2017 at 21:54Sommar snart 😉 Nä men jag kanske gör slag i saken och förverkligar drömmen, fjällen och cykling är liksom den bästa kombon!
Carolin
februari 23, 2017 at 13:31Det låter fantastiskt! Och jag tror absolut att du fixar det och håller med Elna – fixa spons och samarbeten!
Jag har funderat på att skriva om mitt drömäventyr, ska nog ta tillfället i akt och göra det!
Carolin recently posted…En klapp på axeln till mig själv
Helena
februari 23, 2017 at 21:53Kanske jag gör det! Ingen dum idé faktiskt.
Ja gör det! jag vill gärna läsa 🙂
Carolin
mars 1, 2017 at 09:11Finns ett inlägg på bloggen om det sen några dagar tillbaka 🙂 Fast maken är ganska orubblig på det där med att flyga…
Carolin recently posted…Tacx Neo
Malin
februari 23, 2017 at 19:37Åh, så härligt det låter! Tror precis som övriga att du skulle fixa det. Nu börjar äventyrslusten gro här också, vilket härligt och inspirerande inlägg!
Malin recently posted…Så hur gick det då? – om vägen tillbaka
Helena
februari 23, 2017 at 21:53Tack Malin! Åå spännande..vad väcker det för äventyr?
Pingback:
februari 25, 2017 at 19:34Kari
februari 27, 2017 at 20:52Så klart att du skulle fixa det! Kör, du kommer inte att ångra dig en sekund! Eller jo, flera gånger när regnet piskar dig i ansiktet och uppförsbacken är tung men det är värt det. Vi sprang / vandrade i somras och det är det häftigaste jag gjort. Det enda problemet är att jag längtar tillbaka varje dag!
Helena
februari 27, 2017 at 21:12Det är väl det som också är tjusningen, att det är jobbigt, att man ångrar sig lite men sedan har glömt och som du, längtar tillbaka varje gång! Vad häftigt att springa/vandra det 🙂 Jag har faktiskt redan börjat planera lite smått. Kanske kanske blir det av!
Pingback:
juni 17, 2017 at 20:42