Östra Ulvårundan- en grym Happyride

För två år sedan cyklade vi för första gången Östra Ulvårundan. Då tillsammans med Lars. En tur på fyra mil. Från Storulvån via Sylarna och avslutningsvis den otroligt fina leden från Gåsåns vindskydd. Då i början av september stod fjällen i höstskrud och vädret bjöd på korta cykelbyxor och tröjor. Inför årets Happyride i fjällen bestämdes den här turen. Just för att den har lite av varje. Steniga partier, lite dra cykel, sköna utförslöpor, mjuk fjällstig och makalöst fina vyer. Vill du ha rundan som turtips klicka på länken eller gå in på turtips här i bloggen! (Då 2013 var det som sagt var gult överallt, i år när sommaren nästan uteblev är det fortfarande grönt)

Det har varit förväntansfulla diskussioner i vårt forum och planer hade gjorts. Fika på fjället och grill efteråt. Som mest var det 11 sugna personer som skulle med. Men så kom den här punken med vädret in. Det som vi inte kan råda över. Det spåddes regn, ett par plusgrader och blåst. När det sedan skulle komma snöblandat regn på Sylarna började jag och Hasse tveka. Cykla i det, på hala stenar med ett lock av moln på topparna. Inte så lockande. Det började droppa av folk. Martin, Stefan och Mattias stod fast, de skulle i väg. I fredagskväll, över en burgare på Le Sport bestämde jag och Hasse oss för att åka. Vad tusan, lite regn gör inget, sällskapet skulle lyfta det hela!

Runt halv åtta åkte vi från stan och mötte upp Stefan, Mattias och Martin vid macken i Mörsil. Väl påpälsade alla fem och ett par norrmän undrade vart vi skulle cykla. Det duggregnade och var runt 7 grader varmt. De önskade oss en god tur med lite lätt är ni dumma eller.

På väg upp mot Storulvåns fjällstation. Regn och dimma men vi var pepp!

På väg upp mot Storulvåns fjällstation. Regn och dimma men vi var pepp!

Uppe på Storulvåns fjällstation hade regnet tilltagit och graderna låg runt 5 plus. Martin som varit mest övertalande gällande vädret och att det faktiskt inte var klass 1 varning såg lite tveksam ut.

Hela gänget! Från höger, Martin, jag, Hasse och Martin. Selfiestickillen och tilika fotograf, Stefan.

Vi hörde oss för inne på stationen hur vattenläget såg ut i Gåsån eftersom det skulle innebära ett vad som för oss. Det var itne mer vatten än vanligt. Sedan gav vi oss i väg mot Sylarna.

På bild saknas Hasse. Han som bjuder på duckface är Stefan. Även Ole Bremserud kallad efter söt liten väska på styret.

På bild saknas Hasse. Han som bjuder på duckface är Stefan. Även Ole Bramserud kallad efter söt liten väska på styret. Till vänster Mattias, till höger Martin.

Dagens första och enda litet cykelhaveri skedde innan utförslöpan till bron över Enan när Stefan körde av en spång så pass hårt att luften gick ur framdäcket. Strax därefter stod jag på huvudet när jag nästan tagit mig nedför hela den steniga backen. Slog självklart ena knät i en sten. Men sådant brukar enbart göra ont.

Stefan gör en wheelie på väg upp från Enan.

Stefan gör en wheelie på väg upp från Enan. Notera väskan på styret!

Vi jobbade oss över blöta hala spänger och stenar vidare mot Spåjmes vindskydd. Martin och Mattias en bra bit framför och jag slet med en trött kropp och Hasse med spångest. Det lilla regn som vi fått över oss i början avtog och jag höll på att flyta bort i varma skidkläder. Även om Sylarna doldes i låga moln var det oerhört vackert. Stämmningen på topp helt enkelt. Jag gjorde min andra flygfärd över styret när jag lite övermodigt trodde jag skulle ta mig igenom ett surhål. Landade mjukt i vattnet.

Jag på väg ned för spång med avsats. Foto Martin

Jag på väg ned för spång med avsats. Foto Martin Mattson.

Vi tog en kort paus vid Spåjme och fortsatte mot Sylarna där vi tänkte fika. Mattias bjöd på en kaka efter halva vägen och jag passade på att ta mig skidjackan och köra i tunn vindjacka i stället.

Martin, Mattias och Stefan på väg mot Sylarna. Här är leden helt underbar i cyklistögon. Lite småteknisk och flowig. Tänk om man alltid fick cykla sådant här!

Det flöt på rätt bra och min trötta kropp började vakna till liv. Jag blev också lite tuffare och vågade stå på när det gick utför och tänkte att jag kör varenda spång. Det slutade i den tredje vurpan. Lite övermodigt körde jag ut på ett par telefonstoplar över en bäck. Hala som de var gick det inte. Ramlade med ansiktet före, en halvmeter ned. Som tur var hade jag skärm som tog emot det mesta. Men det gick bra, huvudsaken det! (för er som är medlemmar i Happyridegruppen på facebook finns en film att beskåda. Med ljudeffekter och allt)

Fika i vindskyddet nedanför Sylarna.

Fika i vindskyddet nedanför Sylarna.

Efter en fika vid vindskyddet nedanför Sylarna och lite överläggning om tiden bestämde vi oss för att fortsätta mot Gåsån som planerat. Stefan hade lite bråttom hem till fest på kvällen men vi tänkte att vi skulle hinna. För två år sedan upplevde jag cyklingen därifrån och upp på Östra Enådalshöjden som svår och jobbig. Då cyklade jag min gamla 26:a. Nu gick det mycket bättre och jag cyklade många av de partier som jag gick förra gången. Biten upp på fjället är bitvis svår, nästan omöjlig att cykla så det blev ändå lite dra cykel.

Steingt utför innan stigningen uppför fjället. Foto: Martin Mattson

Steingt utför innan stigningen uppför fjället. Foto: Martin Mattson

Stefan, Mattias och Hasse på väg för Östra Enådalshöjden. Martin som hade lite mer fart i benen väntade längre upp.

Stefan, Mattias och Hasse på väg för Östra Enådalshöjden. Martin som hade lite mer fart i benen väntade längre upp.

Mattias på ingång.

Mattias på ingång.

Efter en rätt pulshöjande klättring får man lön för mödan när det går utför i flera kilometer ned mot Storforsen och bron där. Här är vyerna så vackra att det nästan tar andan ur en. Utförsåkningen lika kittlande den med. Mattias gjorde en liten flygtur och jag passade på att göra turens fjärde vurpa strax nere vid Handölan. Parkerade cykeln i ett träd och landade relativt mjukt i en slänt. Tur i oturen hamnade jag inte i Handölan i alla fall. Som tur var, eftersom vurpan var av det fånigaste slaget finns inget bildbevis.

IMG_5359

Utförsåkningen ned mot Storforsen och så småningom Gåsåns vindskydd. Här sprack det upp lite och solen tittade fram! Hasse i förgrunden.

Efter lite dra-cykel upp förbi forsen väntade fin mjuk böljande singeltrack innan vi fick vada över Gåsån. Jag hade oroat mig lite för högt flöde i ån men det var grunt. De andra cyklade över medan jag helt sonika gick. Mina skoskydd var redan så blöta att det inte gjorde så mycket.

Mattias vadar snyggt över Gåsån.

Mattias vadar snyggt över Gåsån. Foto: Martin Mattson

Cykel mot vindskydd. Fina saker.

Vi pausade en kort stund vid vindskyddet och fick sedan snabb och rolig körning på väg tillbaka till Storulvån. Vi hade klarat oss i från regnet men fick en liten del strax innan vi nådde stationen. Väl godkänt med tanke på hur väderleksrapporten hade sett ut.

IMG_5384

Obligatorisk cykeltvätt efteråt.

Tvättade av min cykel och fick nyfikna frågor av en herre som inte sett allt för glad ut när jag passerat honom strax före stationen. Han undrade om det inte var farligt att cykla på en sån där. Ramlade man inte? Det händer sa jag. Han visade sedan barskt att han skulle skölja av sina skor och byxor och jag fick nöja mig med en halv ren cykel. Damen i hans sällskap tyckte jag genast skulle gå in och tvätta mig i ansiktet. Jodå.

De andra i sällskapet skyndade sig hem efter cykeltvätten för att Stefan skulle hinna. Tanken var först en gemensam gofika på stationen. Hasse och jag bytte om (tvättade mig i ansiktet, för på en station måste man vara fin…) och köpte oss kaffe och kladdkaka. Satt en stund, nöjda över dagen och att vi faktiskt trotsade solskenscylisterna i oss och följde med. En så rolig dag, med grym cykling, inget mekaniskt trassel, bra väder och sådant härligt sällskap.

Att jag i dag har åkt på världens förkylning med tillhörande feber är en annan femma. Tänker att det är bra att det som legat i kroppen äntligen har brytit ut. Så tack ännu en gång killar för en oförglömlig dag!

Gillar du fjällcykling och har möjlighet att åka upp till Storulvån, gör det. Här finns det något för alla. Från den enkla men underbara turen till Gåsån tur och retur till den mer tekniska Östra Ulvånrundan eller varför inte Jämtlandstrianglen via Blåhammaren! Gillar du cykling i allmännhet eller fjällcykling i synnerhet blir du inte besviken!

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

One Comment

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: