• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • #postcykel- eller en bildserie av trötta ben

#postcykel- eller en bildserie av trötta ben

Jisses säger jag bara. Det var längesedan jag var så här trött efter ett lopp. Inte ens min ensamrunda till Noppikoski gav en sådan enorm trötthet som jag dragits med i går och i dag. Efter loppet i går fick jag stanna halvvägs hem för att vila kroppen på en bänk utanför Rådhuset. Sedan kunde jag fortsätta hem.

Efter middag på Maritè i går med de vi cyklat tillsammans med fick jag depåstoppa vid Busstorget. Även då ungefär halvsvägs hem. Jag orkade på riktigt inte gå hela vägen. Somnade som en stock och hörde varken fyrverkerier vid tolvslaget eller att dottern kom hem efter Yran.

På en bänk mitt i stan med knappt en km hem. 

Vaknade alldeles tom i huvudet och kände en liten lätt panik över att jag skulle köra ett spinningpass på eftermiddagen. Hur skulle jag få fart på kroppen? Jag tänkte att en liten promenad genom hamnen och upp via stan för att handla middag skulle mjuka upp stela ben. Långsamt traskade i väg och försökte peppa mig själv att allting går med lite vilja. Strax innan jag kom hem fick jag ett meddelande av en kollega som påminde mig att alla pass var inställda under yranhelgen.

Dagen-efter ben. Trötta dagen-efter-ben. 

Inte för att jag inte tycker om att köra klasser. Det gör jag men det var en stor lättnad att slippa i dag. Nu var det dock så olyckligt att det inte gått ut på bokningswebben att passen var inställda och ett par hade bokat sig. Eftersom jag bor närmast Fristilen fick jag rycka ut och meddela dem som skulle komma att det var inställt. Det var lite bråttom så jag fick gasa upp damtrallan till hiskelig fart. Så fort att jag på vägen tappade mitt stora tunga ABUS-lås utan att ens märka det. Huvudet är som sagt vad inte med.

Ben som drog en suck av lättnad och fick lägga upp sig på vardagsrumsbordet. Föressten, visst har väl alla ett multiverktyg liggandes så där?

Eftersom jag var helt slut när jag kom hem efter den nätta cykelturen på knappt en km fick dottern gå ut och leta mitt lås. Utan resultat. Lås är dyra saker. Efter middagen tog jag en promenad samma väg som jag cyklade. Men inget lås. Var lite godissugen men orkade inte gå in på macken. Travade hem och la mig i soffan i stället.

Jag har försökt att knåpa i hop ett inlägg om gårdagens häftiga runda men inte kommit någon vart. Skrivit, raderat, skrivit om, och stavat mer fel än någonsin. Inte fått i hop något annat än en osammanhängde text som ingen orkar läsa. Så jag låter det vila tills i morgon.

Jag kan konstatera att jag är oerhört sliten just nu. Kroppen gjorde vad den kunde i dag för att upplysa mig om det. Vila på det här så ska jag nog vara på på hugget inför Finnmarken om en vecka. Träningen får faktiskt vara lätt och inte så många timmar denna vecka. Tant börjar bli gammal. 

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: