I fredagskväll kunde jag inte låta bli att testa fetingen. Jag skulle ju egentligen köra preimärrundan på morogncyklingen. Kroppen var trött efter en vecka av mycket cykling. Men de tär svårt att låta bli i bland. Framförallt om det står en alldeles ny cykel i vardagsrummet.

Hasse och jag cyklade ut till Torvalla. Till våra ”muminstigar”. Dit gick det fint. En annan känsla i cykeln jämfört med Hasses. Med rätt ramstorlek kändes som jag cyklade och inte bara sköt en pråm framför mig. Fortfarande galet jobbigt för benen. Det är mycket cykel att trampa. 6 kilo mer än min vanliga mtb.

I skogen vid Gåsvägen tog rundan slut när jag punkterade. Något jag inte gjort på hela sommaren. Troligen på grund av att jag hade lite för lågt tryck i bakdäcket. Vi hade ingen slang med oss. Hasse fick spurta hem och hämta bilen. Jag fick en slang av Olle som bor i området så att jag kunde köra morgoncykligen på fatbiken. Men det trevliga 6 km på fredagskvällen.

I går morse rullade både jag och Hasse ned till samlingen vid Scandic på fetingarna. Jag var lite nervös om ag skulle orka hänga med. Rundan skulle vara lite enklare stigmässigt med en del väg. Första biten ut på Frösön gick det bra. Jag fik upp fin fart även om pulsen låg högt. Vid första klättringen tog det stopp och där någonstans tackade benen för sig. Men jag bet i hop och sladdade längst bak i gruppen. Med mjölksyra långt upp över öronen.

Men det var ändå trevligt och när det väl var stig gick det ändå smidigt. Trött blev jag precis som  tanken är på fredagsmornarna. Att hamna längst bak och kämpa och till sist tappa gänget strax innan stan var nyttigt.

Nu ska jag packa lite kaffe i ryggsäcken. Svänga förbi en cykelbutik och köpa ett par slangar och sedan utforska Spikbodarna och Torvalla på fetingen. Ha en fin lördag!